Filmen 2012, som jag nu sett, innehöll ett begrepp jag aldrig hört talas om innan i geologiska sammanhang, nämligen "subterranean crust". Jag tänkte skamset, har jag missat något? Jag googlade och fann svaret. Det är ett begrepp som kreationister använder. Inte geologin alltså. Jag har inte sovit genom någon lektion alltså och kan andas ut.

Inte nog med att 2012 redan misshandlade alla kända vetenskapliga begrepp och kunskaper, nu inkorporerade man ett flummigt kristet begrepp av en anledning som bara kan bero på att regissören är kreationist, eller vill blidka dessa genom att tala deras mumbojumbo pseudo-snack.

Så här skriver en kreationist om det vetenskapliga läget kring begreppet och även hur de ser på fenomenet jordbävningar.

There are two general categories of earthquakes — volcanic and tectonic. The former are quakes generated by volcanic activity beneath the earth’s surface. The latter type is the result of shifts in the plates of the earth’s subterranean crust.

Geologists are not positive as to what specific causes may precipitate earthquakes. There are four common theories.

One view suggests that there are continents, ocean basins, mountains, and plains that are in a state of balance. Thus, these masses keep their balance by slowly adjusting.

Another idea is that the earth is cooling off, hence, shrinking. As it shrinks, quakes occur.

A third theory speculates that convection current takes place inside the earth’s core, so that the warmer, lighter parts rise, while the cooler, heavier regions fall. These variables allegedly initiate quakes.

Finally, some scientists argue that the continents are gradually drifting apart as a result of an original, one-continent breakup. The movement is believed to cause disturbances within the earth.

Notera det sista stycket då. "some scientists argue". Jaru, "some". Prova 100% av alla geologer, dvs den vetenskapsgren som sysslar med detta. Det finns verkligen inte en enda geolog där ute som inte har koll på att jordbävningar är ett resultat av kontinentaldriften. Något "argue" kring detta existerar inte alls idag. Inga utbildade geologer tror på krympande jordar eller flum om balans. Den tredje teorin om konvektionsströmmar är såklart helt fel den med, men den tar upp en variabel som inverkar på den nämnda korrekta fjärde teorin. Om vi bortser från att förklaringen i texten är lite fel och förenklad, är den fjärde den enda som är kopplat till tektoniska forskningen av idag.

Jag måste påpeka att jag fortfarande inte är helt säker på varför de säger "subterranean crust", när det heter jordskorpa, alltså "crust of the earth" på lekmansspråk, eller litosfär (övriga relevanta begrepp "skorpbegrepp" är astenosfär (gränsen mot manteln), pedosfär (jord på jordytan) och manteln). Men några underjordiska skorpor finns inte i geolingon av idag (vad jag vet). Anledningen till att jag hänger upp mig på termen är att den användes av någon som skulle föreställa den främsta geologiska experten i filmen.

Kreationister säger verkligen de mest konstiga saker ibland. Det kan ju dock ha med att de verkligen inte alls på något sätt vet vad de talar om - i någon fråga, allra minst de vetenskapliga frågorna. Det är skrämmande att uppskattningsvis minst 50% av amerikanerna tror helhjärtat på denna fördummande lära.

Ett grundfenomen i kreationismen, och all annan tokreligiös fundamentalism är att man skapar en kunskapsbubbla, där man sätter sig i och sedan förklarar omvärlden, inte minst påstår som ovan, totalt befängda påståenden om var kunskapsläget kring en fråga står där man förminskar verklighetens vetenskapliga positioner och överdriver de pseudovetenskapliga. Man gör så här med evolutionsteorin hela tiden, och även som ni kan se med plattektoniken. Påstår att det finns debatter och osäkerhet, olika vetenskapliga läger som inte håller med varandra osv. Saker som helt enkelt inte stämmer alls. Allt för att göra världen kompatibel med deras ordagranna tolkningar av den lynniga hebreeiska stam-gudens 6000-åriga jord. Den skapade statiska jorden, där saker som tektoniska rörelser och kontinentaldrift både är inkompatibelt med en god allsmäktig gud och det komiskt korta tidsspannet man har gett sina sagor.

Nej, det här är ingen bloggpost om vad granit är, det här är en bloggpost om just sådana typer av frågor.

Det är ju så idag att skolorna bevisligen lär ungdomar att kräva svar på allting, vilket är bra. Det är bra att man ställer frågan och ifrågasätter eftersom dogmer ofta ha styrt oss. All god vetenskap vilar tveklöst på ett kritiskt tänkande. Men problemet är (förutom att alla auktoriteter inte alls ljuger eller sysslar med dogmer såklart) att all kunskap inte kan förklaras kort och enkelt. Och om man då försöker så kommer det tveklöst uppstå frågetecken och kvalitétsbrister. Utifrån detta argument kan man faktiskt ifrågasätta varför det öht finns lexikon i många fall.

I princip kan man förklara t ex hur granit bildas på två sätt. Ett kort och förenklat sätt som är så kort och förenklat att det egentligen inte förklarar något alls. Som tex NEs artikel på granit:

"grani´t, bergart vars mineralkorn ligger likformigt fördelade i bergmassan och som därför blir kornig eller prickig; oftast grå eller röd i ljusa nyanser. De flesta graniter har bildats genom smältning av jordskorpans bergarter. Granit har värde som bl.a. byggnads-, kant- och gatsten."

Den där beskrivningen säger precis inget alls om vad granit är. Det där stämmer lika mycket in på en dacit, granit, diorit eller t om sandsten. Den första meningen är ju korrekt, men i sig säger den ("vars mineralkorn ligger likformigt fördelade i bergmassan") inget alls som är helt unikt för graniten och därmed kan det förvilla totalt om man tror att det särskiljer graniten från andra bergarter. Men jag är inte så säker på att jag med ett par meningars skulle göra ett så mycket bättre jobb. Man skulle så lätt springa iväg med orden för att kunna förklara varje del.

Vi lever i ett kunskapssamhälle där kunskap ska förmedlas snabbt och konkret likt en stirrig MTV-video. Om det inte går så blir folk skeptiska. Skolan borde lära ungdomar tålamod i kunskapssökandet snarare. Så att de förstår VARFÖR man egentligen inte förstår vad en granit är innan man läst geologi på universitet under ett par års tid. Om ens då. Jag är tämligen säker på att min professor i berggrundsgeologi, som är en expert på just graniter, skulle vara den första att säga hur svårt och besvärligt det är att förklara vad granit är och att det fortfarande finns frågetecken.

Problemet är alltså inte att NE inte förklarar vad en granit är på ett bra sätt. Problemet är att folk idag (skolungdomar) inte förstår varför NE inte kan förklara vad granit är med ett par raders text. Jag kan inte förklara det bra, och jag ska ju så smått börja föreställa en expert på sånt här. Nåja, iaf om ca 2 år.

Se det här som en balansering av min tidigare arga bloggpost där jag kritiserade NE. Nu ger jag dem visst försvar för sina korta artiklar, om man bortser från det faktum att man lika gärna kan tolka den här bloggposten som att lexikon med NEs artikellängder är totalt meningslösa.

Bild. Vångagranit. En felsisk magmatisk bergart från norra skåne med en ålder på ca 1-1.5 miljarder år. Bildad i magmakammare på några mils djup. Frameroderad och upplyft genom tektonik till jordytan numera. Innehåller kvarts, biotit, alkalifältspat, plagioklas. Den visar på lätt gnejsisk lineation, vilket tyder på en stark strukturell och metamorfos påverkan. …typ…

Den här temaposten berör hur petrologiska processer tydligt visar på en jord som åtminstone kräver årmiljoner för att kunna existera som den ser ut idag.

Sidan "Tas Walker’s Biblical Geology" kan nog sägas vara en av de mest ambitiösa kreationistiska sidorna på nätet, iaf vad gäller geologi. Den innehåller allt vad vi kan förvänta oss av en riktigt ambitiös pseudovetenskaplig sida. Självklart då retoriska klassiker som: halmgubbar, guilt by association, argument from ignorance osv. Allt då inbakat i rena lögnaktiga påståenden, helt påhittade påståenden om fakta och ett kontinuerligt utnyttjande av referenser till höger och vänster för att ge ett sken av vetenskapligt tillvägagångssätt. Betydligt snyggare paketerat än vad jag gör med min bloggpost.

Det är således också på det sättet som den långa artikeln kring graniter och jordens ålder är uppbyggd. En rad påståenden om vad vetenskapen påstår som man sedan "struntar" i att nämna viktiga detaljer kring. Bland annat är man väldigt glad i att hävda att vetenskapen gör många antaganden. Att vetenskapen "antar" att en granits kristaller behöver si och så många miljoner år att växa, men att man sen inte har några egentliga bevis för det. Det är såklart inte alls så sant. Allt står att läsa i kapitlet om kristallation som jag nu tänkte bemöta.

It is important to remember that such objections to the young-age for the earth are not based on observations, but on assumptions about the past. 

Man hävdar även att vetenskapen inte tar hänsyn till vilka faktorer som spelar in i framväxten av kristaller. Inte heller det är ett sant påstående, utan här ljuger sidan rakt upp och ner för läsaren.

This objection is based squarely on the belief that the mineral structure of the igneous rock depends solely on its cooling rate.

Jag har som sagt "bara" läst petrologi på grundnivå och t om där läser vi ingående om de variabler som är inblandade som sidan då alltså hävdar att vi inte skulle nämna. Jag skulle vilja påstå att det är ytterst ohederligt att ljuga om vad en motståndare i en debatt påstår. I min värld diskvalificerar det i princip allt annat som personen sen hävdar. En opålitlig lögnare är alltid en lögnare eller hur? Nåja, till några av sakargumenten iaf även om jag inte kan redogöra för precis alla variabler som krävs. Det finns en anledning till varför man inte blir geolog, läkare eller fullfjärdad historiker bara genom att surfa på nätet. Dels innehåller inte nätet allt, dels är det så jävligt att vissa saker ÄR komplicerade och inte alls kan redogöras kortfattat. Men jag ska försöka:

Bergartsbildning - I grunden fungerar bildningen av vulkaniska bergarter på två olika sätt. Vi har dels vulkaniter, dels plutoniska bergarter. Vulkaniter bildas vid ytan och exempel på dessa är ryolit, dacit, basalt och obsidian. Plutoniska bergarter bildas på djupet och här är granit, gabbro, diabas exempel. Man talar även om intrusiva och extrusiva bergarter. Vulkaniska är extrusiva, plutoniska är intrusiva. Den viktigaste skillnaden är alltså att intrusiva bergarter bildas på djupet, utan kontakt med ytans miljö. Nedan. Förenklad skiss av en magmatisk plutons framträdande vid jordytan.

Den stora skillnaden mellan miljöerna är också den viktigaste variabeln till varför det handlar om olika bergarter - trots att kemin i dem kan vara i stort sett identitisk. En skillnad som jag inte direkt kan påstå att Tas Walker’s Biblical Geology riktigt nämner speciellt tydligt.

En ryolit (vulkanit, extrusiv) och en granit (plutonisk bergart, intrusiv) kan alltså innehålla samma sorts mineral, men i lite olika proportion och med väldigt olika textur. Texturen beror på kristallationen, som i sin tur beror på en rad olika processer. Det vetenskapliga målet att analysera bergarter är ju att försöka förstå hur två bergarter, som har samma kemiska innehåll, kan se så olika ut. Därom borde det inte råda några som helst tvivel eller hur? Det är en intressant fråga för alla med intresse av geologi.

En fråga som man alltså då inte alls "antar" så mycket kring som Tas Walker’s Biblical Geology vill hävda utan det är en fråga som t om har ett helt eget forskningsfält - nämligen petrologin. Den som forskar inom något - antar väldigt sällan något - per definition. Det finns inget egenintresse för forskare att anta något i den här frågan vilket Tas Walker’s Biblical Geology då felaktigt och konspirationsteoretiskt hävdar.

Tas Walker’s Biblical Geology glömmer här då som sagt redogöra för de primära skillnaderna mellan en plutonisk bergart och en vulkanisk. Den primära absolut viktigaste skillnaden är att den plutoniska bildas under ett mycket mer massivt tryck. Den är som sagt bildad längre ner. Detta vet vi eftersom vi dels kan konstatera att graniter och plutoniska bergarter finns i större antal på större djup än vid ytan, och dels framförallt eftersom det motsatta inte existerar - dvs vulkaniter på störra djup. Trycket skapar två viktiga variabler - dels själva trycket i sig, som hindrar expansion och kristalltillväxt, men även påverkar temperaturen. Högt tryck leder till högre temperatur. Det är därför som det är varmare i jordens mitt än i dess litosfär. Högt tryck är också det samma som att vi har massor av berg liggande omkring. Berg har egenskapen att vara en mycket dålig ledare av värme. Så samtidigt som trycket skapar värme, har den således svårt att leda väck denna värme.

En sådan här miljö, den plutoniska, ger följande kristallmiljö: En där kontinuerlig värme garanterar långsam avkylning. Det är alltså helt omöjligt för något att avkylas på ett stort djup. Så låt oss då titta på hur tex en granit bildas. En granit är en intrusion av magma på ett stort djup. En magmakammare skulle man kunna säga. Och för att förtydliga det hela - en magmakammare som inte lett till ett vulkanutbrott, dvs en extrusion.

Här råder långsam avkylning pga tryck och enorma avledningsavstånd för värmen. Om detta råder det inga spekulationer eller tvivel. Och i en sådan miljö, med långsam avkylning kommer inte något att kristalliseras fort. Och en långsam kristallation innebär tid för kristaller att växa. Således är texturskillnaden mellan en ryolit och en granit inte alls föremål för speciellt mycket antagande - utan bara ett resultat av vad vi faktiskt känner till. Notera även att vi har observerat att kristallationen i en granitkropp följer samma logik - de delar som avkyls fortare, dvs kontaktytorna, har också mindre kristaller. Det här är förövrigt något som vi även ser i andra både extrusiva och intrusiva bergarter. Något som Tas Walker’s Biblical Geology lögnaktigt påstår inte alls ses.

The domed rhyolite body at Coolum, Queensland, Australia. Long columnar jointing through the dome suggests that a large volume of lava was extruded at one time and would have cooled more slowly inside than at the surface. Yet the texture is fine-grained even inside the body.

Det här är öht inte alls sant och är bara ett missvisande påstående. Det finns alltid en skillnad så länge vi inte talar om omedelbar avkylning. Om tid till kristallation öht existerar så kommer det finnas skillnader. Det finns inga undantag från detta och det styrks av alla mätbara intrusioner på jordens yta. Du kommer därför helt utan undantag aldrig hitta en intrusion med jämnstora kristaller förrutom diabasgångar som avkylts under loppet av minuter/dagar. Men som sagt, aldrig jämnkorninga intrusioner med stora korn. Det bevisar hela teorin. En annan variabel som också påverkar här är att större och tyngre kristaller tenderar att sjunka i den magmatiska massan. Dvs du hittar de större kristallerna i djupet av rena viktskäl. Fast detta med sk "crystal settling" spelar en väldigt liten roll och kan i princip aldrig konstateras. En magmakropp är trots allt inte så enormt flytande att en omblandning av gravitationsmässiga skäl sker i någon större skala när den stabiliserats. Det viktiga är avkylningshastigheten.

"Undantaget" - Det finns fler variabler som styr kristallationen såklart än bara avkylningstiden-trycket - och det är här som det såklart blir lite komplicerat och detta kan såklart missbrukas i kreationistisk retorik. Omkringliggande bergarter runt intrusionen kan påverka intrusionens kristallation. Och sen spelar tillgången till vatten i miljön en roll för kristallationsprocessen (vattenånga katalyserar och påverkar kristallbildning). Det här är dock inte de mysterier som Tas Walker’s Biblical Geology vill få det till. Inte heller är det något petrologer "inte bryr sig om". Faktum är att få fält idag engagerar fler geologer än studiet av vattnets påverkan på geologiska processer.

De allra största kristallerna hittas faktiskt inte på det allra största djupet. Gå man tillräckligt långt ner, tex ner i manteln är miljön mer plastisk och helt enkelt för varm och instabil för att någon stabil större kristallation skall kunna ske. Men då är också geokemin annorlunda. I manteln dominerar andra bergarter helt och hållet.

Nej de största kristallerna hittar man i regel i pegmatiter på mycket högre djup. Pegmatiter kan rent kemiskt påminna väldigt mycket om en granit, men kristallerna är väldigt mycket större. Den enskilt viktigaste faktorn för pegmatiter tillskrivs H20 och tillgången på temperatursänkande ämnen som bor och litium. Pegmatiter hyser även en rad andra ovanligare mineral och ämnen i större koncentrationer. Kort sagt: En pegmatit är inte jämförbar med en granit eller en ryolit. Kemin är alltså unik i pegmatiten - något "speciellt" sker där helt enkelt även om man inte har kunnat komma överens om hur det exakt går till. Och så fort det finns en fluga inom vetenskap så blir den ett jetplan för en kritiker. Frågetecken ligger alltså inte kring plutoniska bergarter vs vulkaniska - utan kring hur pegmatitkristallation sker. Pegmatiter ställer inte till det för teorierna kring granitbildning. Det är som att jämföra äpplen och apelsiner.

Hela kemin kring vilka mineral som återfinns var är i sig något som tydligt bevisar att miljön måste vara olika. Detta är något man bla kan läsa mer om i Bowens reaktionsserier för just bergarters innehåll av mineral. Dvs, du kan inte hitta vilket mineral var som helst, utan en viss miljö krävs. Detta styrks vidare av det faktum att alla bergarter/mineral blir instabila så fort de lämnar den miljö de bildats i. När trycket minskar vid ytan så sker en upplösning. Detta är iofs sällan en snabb process. Men det är trots det en mätbar process och ytterligare ett bevis för att vissa bergarter måste ha bildats på stora djup. Nedan. Bowens reaktionsserie.

Övrigt och slutsatser - Det här handlar inte bara om teori och antaganden - utan en hel del kan även reproduceras laborativt och matematiskt. Avkylningens och tryckets och kemins påverkan på hur kristallin tillväxt sker är inte bara teori - det är även i en rad exempel fullt möjligt att återskapa laborativt. Pegmatiter missbrukas i den kreationistiska retoriken utan att man hederligt redogör för de viktiga kemiska skillnaderna. Inte heller redogör man för hur avkylning på stora djup sker vad gäller viktiga faktorer som tryck, värme och konduktivitet i bergrunden. Vidare ljuger artikelförfattaren Tas och påstår att kristallationer i intrusioner inte visar på skillnader mellan snabbt avkylda kontaktytor och centrum av kroppen. Han går även in på rena påhitt som snack om "polonium haloes" - vilket är rent dravel och något ni kan fördjupa er i här om det intresserar er.

Det går på flertalet ställen världen över att bevittna geologiska bildningsprocesser i realtid - vulkanitiska processer då. Inte bildandet av plutoner - vilket inte är ett problem för geologins trovärdighet kring sina teorier om granitplutoner, men för kreationisterna, eftersom dessa plutoner per definition enligt vetenskapen INTE ska gå att bevittna i realtid pga sin tillkomst vid stora otillgängliga djup. De finns, alltså måste de ha bildats, det är så enkelt och då är ett stort djup den idag enda hållbara förklaring som finns. Och det är en mycket välbevisad förklaring.

Att vi sen öht hittar dessa plutoniska bergarter uppe vid ytan visar på ett ytterligare tidspann - där erosion har frilagt dem. Eftersom vi kan konstatera att de INTE bildas vid ytan med hjälp av flertalet bevis och trots det ändå finns här, så krävs erosion och tidspann vida det som bibeln eller andra populära mytologiska skapelseberättelser kan erbjuda. Och erosion av graniter - det är något vi kan mäta på i realtid. Man har tydligt kartlagt hur mycket olika mer eller mindre eländiga miljöer eroderar på olika sorters bergarter genom att studera hur mycket som eroderar i studier som varat i flertalet decennier - och som fortgår kontinuerligt. Det faktum att vi idag kan hitta ruiner av tex bibliska byggnader borde visa för även den mest luttrade kreationist att erosion av bergarter oftast tar väldigt lång tid. Det faktum att flytande vatten inte alls eroderar speciellt effektivt i tex granit ännu mer ett tecken. Således är ett helt nederoderat berg ett bra bevis för ett mycket långt tidsspann. Erosion förtjänar en egen temapost en dag, då det i sig med stor lätthet motbevisar allt vad ung jord-kreationism heter.

Graniten är hur som helst ett ypperligt bevis för att kreationister inte kan ha rätt. Vare sig de är "ung-jordare" som talar om 10000 år eller lite mer "generösa" "äldre-jordare" som talar om flera miljoner år. Det krävs MILJARDER år för att granitkroppar (hela vårt svenska urberg består av flertalet större mer eller mindre omvandlade granitinstrusioner!) ska bildas och sedemera eroderas fram.

Uppdatering: Jag hittade en ännu snyggare sida kallad "answersingenesis.org" på nätet. Men med exakt samma ovetenskapliga retoriska innehåll där man likväl på samma sätt men med snyggare bilder och diagram blandar samman de hydrotermala processer som bildar en pegmatit med de som bildar en granit som det enda man egentligen har att komma med som argumentation kring kristallation. Jag misstänker att Tas sida bara är ett förenklat plagiat av det vi kan se på Answersingenesis.org nu. Men som vi alla vet, hur mycket man än pyntar koskit, är det fortfarande koskit så det här styrker inte deras sak mer. Min stora förundran består - hur kan folk - så uppenbart intresserade av geologi - inte vilja lära sig grunderna istället för att hitta på en massa?

Nedan. Snyggt ritat diagram, men ett totalt absurt diagram som absolut inte styrks av några som helst vetenskapliga observationer eller kända fakta.

Jag tror de flesta av mina läsare har sett Steven Spielbergs Närkontakt av tredje graden. I den filmen spelar berget "Devils Tower" en berömd roll, först som potatismos, sen som riktigt berg med aliens kring. Idag sprang jag på en bild på berget och insåg direkt att berget inte är en vanlig "butte" som man ser i Western-miljöer utan att det är en frameroderad intrusion eller basaltkupp. Dvs kärnan i en gammal vulkan kan man säga. Själva "vulkanen" är sen årmiljoner borteroderad och endast den avsvalnade magmakroppen i dess mitt återstår. Om det ens var en vulkan omkring den. Faktum är att det skulle kunna vara frågan om en intrusion utan vulkanform, dvs att magma trängde fram genom tex sedimentära bergarter och dessa har sedan försvinnit. Jag tycker att den snabba avkylningen tyder på ett sådant förlopp. Det syns också tydlig pelarklyftning i den, ett resultat av snabb avkylning.Det är inte svårt att tänka sig att de första pionjärerna som kom till platsen tyckte berget såg kusligt ut och därav namnet på berget. Dylika formationer ser man inte överallt och för en 1800talsmänniska måste geologin ha verkat onaturlig.

Bild på erosionstesen:

Närbild på den enorma pelarklyftningen:

Jag gjorde en väldigt ungefärlig beräkning på Siljansringen och nedslaget där för 365 miljoner år sen. Vilka parametrar och händelser skulle det motsvara idag. Med hjälp av den här roliga sidan fick jag fram de här värdena för situationen i Lund/Stockholm om det skulle ske idag. (Troligen har jag beräknat i underkant.)

(Känner inte till nedslagsvinkel, storlek, densitet, styrka, men detta motsvarar storleken på kratern idag):

Distance from Impact: 800.00 km = 465.75 miles (Lund då, ca 35 för Stockholm)

Projectile Diameter: 2300.00 m = 7544.00 ft = 1.43 miles

Projectile Density: 3000 kg/m3

Impact Velocity: 40.00 km/s = 24.84 miles/s

Impact Angle: 90 degrees

Target Density: 2750 kg/m3

Target Type: Crystalline Rock

Och detta skulle jag få uppleva i Lund om nedslaget i Siljan skulle ske nu:

Max wind velocity: 59.6 m/s = 133 mph

89 dB(Loud as heavy traffic)

Wood frame buildings will almost completely collapse.

Glass windows will shatter.

About 30 percent of trees blown down; remainder have some branches and leaves blown off.

Dvs vi i skåne skulle mest uppleva tryckvågens effekter, inte så mycket annat.

Detta skulle Stockholmarna få uppleva (dvs "lite" värre):

Clothing ignites

Much of the body suffers third degree burns

Newspaper ignites

Plywood flames

Deciduous trees ignite

Grass ignites

Max wind velocity: 253 m/s = 567 mph

Sound Intensity: 105 dB (May cause ear pain)

Damage Description:

Multistory wall-bearing buildings will collapse.

Wood frame buildings will almost completely collapse.

Highway truss bridges will collapse.

Glass windows will shatter.

Up to 90 percent of trees blown down; remainder stripped of branches and leaves.

Dvs förutom tryckvågen kommer Stockholmarna få känna av strålningen från nedslaget, uppskattningsvis ett par sekunder efter nedslaget. Ingen tid att duck and cover tyvärr.
 

En söt och väldigt förenklad men samtidigt fullständigt korrekt illustration av jordens kontinentaldrift de senaste 1 miljard åren (typ, stannar innan nutid, uppskattningsvis 100 miljoner år innan nutid).

Ibland märker jag att en hel del personer faktiskt inte vet hur en jordbävning fungerar. Men det är kanske inte så konstigt, med tanke på att det rätt sällan beskrivs korrekt eller förståeligt. Det finns en rätt enkel liknelse som gör att man kan förstå det: Tänk dig att du drar ett riktigt tungt bord över golvet och det glider dåligt och därmed skakar och hoppar fram med ett jävla oväsen. Alla har nog i princip varit med om något sådant.

Det är i princip det som sker i en jordbävning men med i en 90-gradig axeländring liggande där en stående yta rör sig i en annan riktning än en annan och "hakar tag". Därav det utdragna skakandet på åtskilliga sekunder när plattorna skakar till ett mer balanserat lateralt läge. Det har alltså byggts upp spänningar som skakar loss när plattan rör sig - ungefär som du har stått och dragit i bordet en stund och sen släpper det.Med skillnaden att här fortsätter det sällan glida smidigt, utan efter att spänningarna släppts fastnar plattorna i varandra igen och nya spänningar byggs upp för att då åter frigöras under loppet av ett par år till ett par årmiljoner senare, beroende på hur det rör sig.

Det är därför som det ofta är ett återkommande fenomen med viss förutsägbar regelbundenhet. Det går ju att förutse ungefär hur lång tid det kommer ta innan plattorna måste skaka loss från varandra igen. Baserat på mätningar av hur fort plattorna rör sig i olika riktningar tex. Det är alltså rätt enkla principer. Jordbävningar uppstår nästan alltid i just dessa områden där sidorörelser går emot varandra i en strike-slip-rörelse. Jordbävningar kan såklart ske i alla sorters tektoniska sprickor, tex när en platta sjunker ner under en annan, eller trycker upp en annan, men det är vanligast i sådana där områden där plattor glider parallellt. Inte helt oväntat skedde dagens skalv i Italien ganska nära två större förkastningszoner i olika riktning.

Bilden nedan är från Kalifornien och visar med stor tydlighet hur en strike-slip-förkastning sakta men säkert förflyttar landskapet i olika riktning.

En förenkling. I verkligheten kan det glida i många olika led samtidigt. Men detta är urprincipen för ett jordbävningstätt område.

Sydsvenskan. Sydsvenskan. Svd. Aftonbladet.

Jag var på exkursion under hela måndagen i ett ytterst osexigt skånskt Mars-väder. Föremålet för exkursionen var studier av geomorfologiska processer. I princip då "allt möjligt" på ren svenska. Inte så värst fotogenisk exkursion tyvärr. Disighet, råkyla och händerna stela av kyla gjorde det till en fotoovänlig tripp. Här kommer bilder från ett par av stoppen. Mycket mer än så här fotade jag inte.

Nedan. På väg mot Odensjön

Nedan. Talus vid Odensjön.

Nedan. Odensjön. Geologisk tillkomst okänd.

Nedan. Jällabjär vulkan (eller rättare sagt en basaltkupp från Jura) Den har idag crag and tail-formationer av istidsmorän på och kring sig och merparten av det vi ser som en liten topp är alltså sentida avlagringar kring den erosionsstarka kuppen.

Nedan. En vulkan (basaltkupp från Jura) vid Vägasked.

Nedan. Utsikt från Kopparhatten vid Söderåsens nationalpark. En kanjon som eroderat fram ur den 100 miljoner år gamla åsen under kvartära istider primärt.

Nedan. Undervisning av jordartskartan och isälvssedimenten som runnit ut från kanjonen.

Appalacherna

Jag satt och googlade lite innan på vad som är världens äldsta bergskedja och upptäckte ganska snart att google är både bra och värdelöst för sådan information. Det är värdelöst eftersom myterna och felen dominerar överallt, men bra eftersom det korrekta svaret trots allt gick att finna efter en stunds letande.

Myten säger att världens äldsta bergskedja är Appalacherna i östra USA med sin ca 300 miljoner år. Ni vet bergskedjan som är fylld med banjospelande tokar som inte allt för sällan är far och kusin samtidigt till sina barn. Appalacherna är en gammal bergskedja, men det är inte i närheten av att vara äldst. Men tydligen är detta en så pass utbredd faktoid att man kan hitta påståendet i skolböcker i USA. Var och varannan jänkare tror det iaf. Det handlar säkert om att man vet att det är en mycket äldre bergskedja än Klippiga bergen, Anderna, Alperna och Himalaya. Men denna bedrift gör den inte till äldst!

Att mäta åldrar på bergskedjor är rent allmänt faktiskt rätt klurigt har jag märkt. Det är nämligen så att rätt ofta sker en bergsveckning i flera led med total erosion emellan. Så är det tex med våra egna skandinaviska berg. Om vi tar Appalacherna så har den kedjan de senaste 400 miljoner åren veckats mer än en gång. Och därimellan eroderat ner helt innan veckningen för 300 Ma. Ja HELT. Så funkar det. Så fort det slutar höja sig så tar det kanske 100 miljoner år, sen är bergen puts väck. Sen sätter en ny veckning igång och vi har en bergskedja som är svår att datera.

Våra egna berg tex. Är på detta sätt både 600, 200 och 50 miljoner år gamla. Beroende på vad man daterar det med. Det är inte så att ett enda av bergen du ser idag i fjällen är mer än 50 miljoner år gamla faktiskt. Så mycket för Skandernas påstådda imponerande ålder eller hur? På många sätt är även Skanderna av idag något som av inlandsisen eroderat fram mer än veckats.

Och Wikipedia då, ja de påstår att Uralbergen (ca 300 Ma)  "är några av de äldsta bergen". Likaså det inte speciellt sant om man tittar på det riktigt vetenskapligt. Eller det är åtminstone inte självklart. Inget är helt självklart mer än att vissa förhastar sig.

Vad är då äldst? Lite beroende på vad man kan räkna som bergskedja fortfarande så kommer vi upp i åldrar på över 3 miljarder år för några stycken formationer och därefter finns det många innan man når ner till Appalacherna och Skanderna. Det är inga imponerande resmål vi talar om utan kulliga landskap som klarat sig undan en total nederosion pga ovanliggande sedimentation tex. Det är svårt att säga vad som är äldst eftersom det bergmaterial som något består av kan ha flyttats upp och ner. Datera stenar är en sak, datera bergsveckning en annan och datera någon bergsformation som frameroderat ännu värre. Det blir lätt rätt mycket åsikt vad som är ett berg och en tidpunkt för dess födelse. Här är några kandidater på de äldsta bergen:

Barberton Greenstone Belt (Östafrika, 3.5 Ga)

Medicine Mountain (Wyoming USA 2-3 Ga)

The Guiana Highlands (Sydamerika 2 Ga)

Eller för den delen: Blå Jungfrun, dvs "Blåkulla" i Kalmar sund. Ett berg på havsbottnen som når 87 möh faktiskt och som man kan säga har en ålder på över 500 miljoner år. En del kallar det världens äldsta berg. Det är iaf tveklöst ett berg och det är iaf troligen äldre än något berg i Appalacherna och Ural.

Jordens geologi kryllar av saker som är inkompatibla med kreationismens korta tidsbegrepp (det gäller gammal som ung-jord-kreationism!) och obefintliga synsätt på förändring. Jag har redan påvisat hur sedimentologin inte går att kombinera med en en planet vars ålder mäts i tusentals år - nu till tektonikens dito.

Jorden är en 4.5 miljarder år gammal planet - men det är ingen ålderman som inte förnyas. Även om vissa saker går mot en större ålder så sker en kontinuerlig föryngring av i princip allt i jordens litosfär (jordskorpa) om man ser det på ett långt perspektiv. Väldigt få saker är ursprungliga från Jordens barndom förutom en och annan Zirkon-kristall.

Helt utan att befatta sig med kreationisternas mycket selektiva dateringsfobi så kan man konstatera att jorden är fylld av processer under utveckling - som med ett kreationistiskt perspektiv faktiskt måste ha inletts, inte från början, utan mitt i. En tektonisk spricka t ex, som de vi återfinner rakt igenom Island - där Jordytan bokstavligen talat slits mitt itu av att kontinenterna rör på sig har med lätthet tidsspann på miljontals år för att för att detta ska ske. Alternativet är att allt påbörjats mitt i, vilket är rätt osannolikt eller hur? Om du hittar en spricka i ditt glas, nog sjutton antar du att den inte alltid funnits där, utan att den någon gång uppstod? Enkel logik alltså - saker har en början från noll, inte från fem eller 23.

Hela Island är i sig ett resultat av denna delning mellan kontinenter (och en hotspot, men det kan vi lämna därhän, precis som jag lämnar en förklaring på varför plattorna rör sig därhän, men jag svarar gärna på frågor) en delning som sker med 2 cm per år faktiskt. Fullt mätbart helt enkelt, så att det sker råder det inget tvivel om att det sker. Laser, satelliter och rena visuella mätningar visar att plattorna rör sig. Det är i princip bara att mäta med ett måttband över en spricka på Island så ser man att den växer år från år. Så tydligt är det.

På så sätt kan man också mäta hur lång tid sen det var då de första delarna av Island uppstod, helt enkelt baserat på en distansmätning mellan dess äldsta punkter och sedan räkna tillbaka på hur lång tid det var sen punkterna satt samman. Det blir såklart ingen exakt eller absolut mätning av det hela, men däremot en god relativ datering av dess äldsta delar, och allt hamnar i tidsspann av flertalet miljoner år (miocene på de äldsta delarna). Det är heller inte riktigt så enkelt eftersom vulkanism och existensen av flera olika sprickor gör det komplicerat. Men i princip.

Och det finns ju såklart ingen som helst anledning att stanna klockan vid Island, utan den tektoniska driften på havsbotten är fullt lika spårbar. Om man bara baserade åldern på jorden på åldern på de äldsta delarna av havsbottnen, dvs den du hittar vid kusterna, så får vi en ålder på nära 200 miljoner år sen Europa hängde samman med Amerika. Eftersom vi med lätthet kan konstatera att det är betydligt mer komplicerat än att Afrika-Europa delades från Nord-Syd-Amerika, att vi i kontinenterna hittar spår av äldre havsbottnar och kontinenter, så visar det oss att Jorden måste vara ännu äldre. Samma princip gäller även bergsveckning, vi kan fullt ut mäta hur mycket eller lite en bergskedja växer med varje år. Även hur mycket som den eroderar.

Saker börjar som sagt inte halvvägs, de börjar från början och i geologins värld krävs det då tid, tid som kreationister inte kan erbjuda utan att hitta på väldigt godtyckliga förklaringar på vad de där 6+1 dagarna egentligen skulle symbolisera. Det eller så måste de anta att deras Gud skapade Jorden fylld med saker som redan var påbörjade, tex tektoniken. Det blir lite som att man påstår att allt som behövs för att förstå en kriminalroman är att läsa sista bokstaven på sista sidan… och att det då ÄR hela kriminalromanen… Absurt såklart. 6000 år räcker inte till något. 100 000 år räcker inte heller till något. Bara för att förstå hur Islands bergrund fungerar krävs omkring 25 miljoner års kontinentaldrift.

Kreationister brukar älska att hacka på Big Bang. De brukar ifrågasätta hur "den bara kunde börja av sig själv" utan en tydlig början med en tydlig orsak bakom smällen. Man åberopar gärna lite svammel om orsak-verkan. Märkligt att de inte ställer samma krav på Jordens geologi. Här är det helt ok att allt inleddes med redan påbörjade sprickor och existerande berg som bara poppade ur Guds knäppande finger. Vilket på alla sätt är betydligt mer märkligt att godta än att ett kvantmekaniskt fenomen som Big Bang kunde inledas självständigt. Geologin har nämligen ingen kvantmekanik som kan förklara speciellt många "oförklarliga" processer - utan här är allt väldigt mycket orsak-verkan i fullt spårbara och kontrollerbara utvecklingsled utan speciellt komplicerade tankegångar. Här om något MÅSTE man acceptera att allt faktiskt är väldigt enkelt vad gäller tid och orsak-verkan. Här börjar inte något i mitten eller utan anledning. Och här krävs tidssperspektiv som kreationismen inte kan erbjuda och en föränderlig världsbild som de knappast kan kombinera speciellt väl med bibelns mytologiska skildringar där skåeplatsen mellanöstern är en evig plats med evig geologi. Om 100 miljoner år finns inte ett spår kvar av en enda liten kulle som bibeln nämner - hur ska de då resonera när bibelns värld blir helt abstrakt och ickeexisterande? De ska de såklart inte, för kreationister kan inte tänka sig att Jorden finns om 100 miljoner år, lika lite som de kan förstå att den fanns för 100 miljoner år sen. De gör det alltså enkelt för sig. Men jag vill nog påstå att en normalbegåvad människa och en som inte försöker omforma världen efter en berättelse, utan istället vill forma berättelsen utifrån den faktiska världen, kan förstå varför kreationismens syn på Jorden inte bara är fel, den är absurt fel.

Bilden nedan. Havsbottens ålder. Fullt möjligt att konstatera helt baserat på kontinentaldriften, även om man såklart även kontrollerar det mot en rad olika dateringsmetoder sen. Det finns dock ingen som helst konflikt i frågan. Drift och datering visar samma sak.