Eftersom det kommer folk till min blogg nästan dagligen på frasen (eller liknande): "Kommer jorden bli överbefolkad" så får jag väl delge min uppfattning om denna fråga.

Rent ytmässigt kan Jorden säkerligen hysa hundratals miljarder människor. Men problemet ligger ju kring resurserna och hur de nyttjas och att vi knappast kan bli hundrals miljarder på jorden och ha mat till alla samtigt, iaf inte med någon lantbruksteknologi vi känner till idag. Precis som människan fick sluta med jakt och samlar-livet i stort för 8000 år sen för att börja med jordbruk eftersom det började bli för trångt (eller åtminstone inledningsvis för opraktiskt) att leva 10 människor i en flock av en yta stor som skåne eller liknande, så kommer dagens nyttjade av resurserna också kräva förändringar. Den principen kan man nog inte frångå ifrån helt även om vi förbättrar teknologin och jordbruket så mycket att det går att få ut mycket mer mat per hektar än idag.

Så definitionen "överbefolkad" handlar helt enkelt om vi kan föda folk eller inte. Vi kan ju liksom inte diskutera begreppet "överbefolkad" som ett komfortbegrepp ändå. Vissa tycker ju att grannar närmre än en mil är plågsam trängsel… Vissa kan gladeligen bo packade som sillar, 20 man på 200 m2 i ett kollektiv.Så det är en praktisk fråga om mat - inget annat.

Om vi tog västvärldens allra mest moderna och smarta jordbruksteknologi, med de allra finaste och mest produktiva grödorna, och kunde odla upp all odlingsbar mark vi har idag (dvs inte skövlar mer) så kan vi säkert bli 15 miljarder. Och om vi skövlar all skog som tar upp potentiell jordbruksmark, och odlar upp savanner, stäpper osv. Saker som idag är skyddade eller inte exploaterade, så kan vi säkert komma upp i en jord som klarar 25 miljarder om ett eller ett par hundra år.

Men då har vi bara tittat på detta ur en skral naiv jordbruksteknisk synvinkel. De övriga problem som detta dras med, tex hur 25 miljarder ska kunna umgås utan att slå ihjäl varandra i stora krig, det kan jag inte gärna säga något om.

Men om vi fortsätter med dagens oftast värdelösa jordbrukspolitik, där vi slänger mat och odlar upp känslig mark eller pumpar EU-miljarder till ineffektiva polska hemmansägare som vägrar inse att deras jordbruk inte borde finansieras av oss andra, eller har för stark tilltro till att ekologiska odlingar i Afrika kan frälsa allt, så kommer nog smärtgränsen nås redan vid 10 miljarder.  Om vi ska föda 25 miljarder människor måste jordbruket (tyvärr) industrialiseras på en skala vi knappt kan föreställa oss idag. Enskilda lantbrukare blir kuriosa bara eftersom endast superföretag eller statliga projekt kommer kunna finansiera och upprätthålla sådana här odlingar. Kupolodlingar i torra men soliga områden tex. Avancerade konstbevattningssystem som täcker stora öknar osv.

Om teknologin ges fria resurser, fria pengar och fria händer så finns nog inget begrepp alls som heter "överbefolkat" ur ren matsynvinkel. Men så bra kommer det såklart aldrig bli. Och det är heller inte bara mattillgången som definierar om något är överbefolkat eller inte. Jorden var faktiskt ur jägarmänniskans synvinkel allt för överbefolkad för 8000 år sen redan. Och ur sociopolitisk synvinkel är det svårt att säga att resurserna som de ser ut idag, räcker bra idag heller. Det svälter ju trots allt ihjäl rätt många varje dag. Vilket det inte hade behövt.

Den senaste tiden har en sandstorm härjat över Sydney i Australien. Det här fenomenet med sandstormen blir lite extraordinärt just eftersom jordartarna i Australien till stor del består av mycket röda jordar om man tex jämför med hur en sandstorm i Bagdad eller Beijing ser ut.

Den blir så här röd i en kombination av att den är humusfattig och innehåller mycket järn och har haft lång tid på sig att vittra i syrerik miljö. Dvs subropisk eller tropisk miljö. Även om Australien hade viss påverkan på sig av glaciärer under de senaste istiderna är det ändå inget som likt hos oss eroderat väck lösa massorna, utan här kan vittringsmaterial från berg ligga i årmiljoner i öknarna och oxideras.

Bilden nedan (fler av varan här) är alltså inte manipulerad på något sätt. Det blir så här rött ljust i skenet/skuggan en en sådan här sandstorm (sand är det ju förövrigt inte frågan om, utan merparten av partiklarna är finkornigare, dvs silt och lerfraktioner). Det här är ett fenomen som vi aldrig kommer få se i Sverige av strikt geologiska och meteorologiska skäl.

Det är sorgligt att se alla dessa självutnämnda experter på klimat (ämnet där alla är experter bara de har en åsikt) skriva kommentarer på en artikel om havsnivåhöjningen. Allt från konspirationsidéer till allmänt auktoritetshat spys ut så fort klimatförändringen tas upp. Det är t om en typ som avfärdar det hela som ointressant eftersom det sker under "en så lång tid". Ja för en trångsynt självgod slättlandsapa från Scania med en genomsnittlig livslängd på 80 år är kanske 100 år lång tid, men det är kort tid för mänskligheten och ingen tid alls geologiskt. Aggressionerna som sk "klimatskeptiker" uppvisar så fort en miljörelaterad artikel tar upp ett problem är material för en hel psykiatrikongress. Folk bryr sig uppenbarligen, men inte på ett bra sätt. Nej det är riktigt att allt som har med landhöjning/vattennivåstigning i Sverige inte har med klimatförändringar att göra. Men tendenserna vi kan se i Skåne har det. Och ja, jag håller med om att en hel del miljövänners lösningar på problemen inte hjälper ett dugg, utan snarare stjälper. Men att det råder ett problem med en klimatförändring som kommer bli besvärlig för oss råder det väldigt liten tvekan om idag bland expertisen i ämnet.

Det här är förövrigt old news för mig. Våra föreläsare i klimatologi tog upp den oväntade havsnivhöjningen på en föreläsning i höstas. Den sker och dess konsekvenser kommer rimligen bli mycket svåra under de kommande 100 åren. En landhöjning på 50 meter i skåne skulle innebära att alla stora kuststäder skulle behöva flyttas. Och ja, det är utan jämförelse det mest påkostade projekt som vi isåfall skulle vara med om i vårt lands historia.

Det sagt finns det som sagt inget att göra åt saken vad gäller utsläpp av växthusgaser. Vattnet stiger pga avsmältning (eller snarare pga sin volymexpansion, avsmältande is är en mycket liten del). Inga åtgärder idag kan på något sätt motverka det hela eftersom tröskelgränsen uppenbarligen har passerat och systemet har blivit självgående. Det kan låta cyniskt - men vårt samhälle som vi känner det kommer förändras radikalt vad vi än gör from nu kring utsläppen.

Som jag redan tjatat om massor av ggr - detta kan vi bara bekämpa med ökat välstånd - inte med naiv tilltro på att ekoodlingar och elbesparingar och annat "back to nature"-flum kommer rädda något. Vi måste satsa oss ur eländet med satsningar på teknologi och radikala storskaliga planer. Ibland måste man springa vidare och inte tro att man kan vända och gå tillbaka.

Frågan är vad som är dyrast. Att inte göra något alls och se allt förfalla. Att flytta alla människor eller angripa problemet och tex bygga enorma fördämningar. Jag har föga aning om exakt vad som skulle kunna motverka vattnet i fördömningsväg, men jag tycker det är tid att börja planera innan vattnet börjar rinna in över Malmös gator. Man skaffar brandsläckare innan det börjar brinna om man bor i ett brandfarligt hus.

Det här är ett problem för västkusten och Skåne. Nord-nordost om Blekinge höjer sig landet så pass mycket fortfarande av den isostatiska effekten från nedisningen att det bör motverka det hela till status quo. Eftersom sthlmarna troligen inte kommer drabbas lika hårt och det är 60 mil till skåne kan man knappast dock räkna med att något kommer hända i huvudstaden i frågan kring geoingenjörslösningar tyvärr.

Nedan. En fullständigt naturlig erosionsprocess fångad på bild där sediment flyttas vid den skånska sydkusten. Inget dramatiskt alls även om det för de boende kan verka extremt med en strand som förändras en meter om året. Problemet är att det nu kombineras med ökande vattennivåer. Konsekvenserna kommer bli dramatiska. Inte minst när grundvattenreservoirer och avloppsystem för eller senare kommer i förändrad kontakt med havsvatten. Erosionen vid tex Löderups strandband kommer då ty sig rätt harmlös i jämförelse. Vi kan ju börja med att införa ett totalt byggstopp vid hela sydskånska kusten och en mil innåt land. Det vore en början. Tvinga folk att så sakteliga och smärtfritt som möjligt nyttja vettigare områden.

Att människan kan påverka naturen i större skala är något som många ifrågasätter är möjligt. Just mycket därför har de svårt att tro på en mänsklig variabel i den globala klimatförändringen. Något som inte har så mycket med den globala klimatförändringen att göra, men som visar att människan kan påverka naturen i stor skala syns på bilden nedan. Alla med ett uns allmänbildning vet vilken sjö vi ser på bilderna. Notera att dess uttorkning inte på något sätt avtog med Sovjets fall utan den korkade behandlingen har fortsatt. Förvisso kan man säkert förklara en del av skillnaden med olika datum på året och säsongsvariationer i nederbörd. Kan tänka mig att det ev kan skilja från månad till månad osv. Men ändå, det är rätt talande vad människan är kapabel till. Det här var en gång det fjärde största innanhavet i världen.

Nedan: Augusti 2009. Källa

Det är inte svårt att förstå varför all världens musiker, författare, filmregissörer och konstnärer flyttar till Gotland och Fårö. Här är lite bilder från min semester, med min kompaktkameras alla brister och min ringa fotokompetens till trots så tycker jag nog att jag kunde fånga åtminstone lite grann av platsernas själ.

Nedan - Strand på Närsudden

Nedan - Inte Afrika, utan en Gotländsk savann, också den på Närsudden.

Nedan - Solnedgång vid Boge.

Nedan - Kyllaj

Nedan - Fiskebodar på södra Fårö

Nedan- Kvarn på Fårö

Nedan - Raukar vid Kyllaj

Nedan - Ett exempel på den tunna Gotländska jordmånen.

Nedan - Fiskebodar på nordöstra Fårö

Nedan - Strand vid Högaklint

Bildkälla - Gotland, fött i grunda korallmiljöer mitt i ett tropiskt Siluriskt hav.

Gotland uppvisar en även med internationella mått mätt väldigt unik och intressant geologi. Att strosa runt på ön är en exotisk upplevelse eftersom all berggrund man ser är sedimentär och den mesta av denna en nästan obefintligt metamorferad och därmed fossilrik kalksten. Ön är en erosionsrest och i princip helt opåverkad tektonisk vilket gör att de ca 600 meter tjocka kalkstenslagren ligger som de deponerades. Endast en en-gradig lutning (som mest märks vid östkustens klinter) finns, vilket gör hela ön till ett extremt flackt landskap. Kullar, åsar och backar finns knappt att tala om.

Bergrunden utgörs primärt av silurisk kalksten (dvs 440-415 MA gammal) med de äldsta sedimenten i NV och de yngsta i SÖ (men det finns även spår av sandstenar och ordovicisk kalksten. Detta avspeglas till viss del i fossilmaterialet. Olika sorters fossil är olika vanliga i olika delar av ön även om inlandsisen har flyttat runt på de flesta fynd. Den ö vi ser idag är allt som återstår av en mycket större sedimentär avlagring från ett större hav som vid Silur befann sig omkring ekvatorn. Ger man sig ut och letar på andra platser måste man i regel borra sig ner genom yngre sediment. I Polen finns tex upp mot 3 km tjocka siluriska sediment som jämförelse. Men de är begravda under yngre sediment och inte på samma sätt exponerade vid ytan.

Den här flacka berggrunden har också lett till att nästan inga kvartära sedimentavlagringar finnes. När inlandsisen drar fram över ön så ansamlas väldigt lite sediment under isen då inga dalar eller toppar finns som sedimenten kan ansamlas kring. Det leder till en miljö där det idag på stora delar av ön bara finns centimetertjocka jordar. Perfekt miljö för karga hedväxter och tallar men värdelös för bördiga grödor och högväxande skog. Det är alltså inte så konstigt att så många bönder på ön ägnar sig åt får och inte odling. Se lite foton från Gotlands geologi i en kommande bloggpost.

Bildkälla - De olika sedimentära kalkstensmiljöerna på Gotland.

Jag har ju tidigare varit inne på en del faktoider som finns kring bergskedjor och dess åldrar. Många tror ju att våra skandinaviska berg är äldre än tex Alperna och Himalaya. Man baserar som sagt det argumentet på ett påstående om att bergen kommer ur den Kaledoniska veckningen, för ca 400 miljoner år sen, dvs någon gång kambrium-silur. Du hittar i princip detta påstående i ALLA skolböcker, i ALLA lexikon.

Detta är som sagt inte riktigt sant (eller alls). Lexikonen och skolböckerna har fel. Allt från den ärade Nationalencyklopedin till Wikipedia (både engelska och svenska wiki) har fel (eller förenklar åtminstone det hela till något som därmed blir en felaktighet - men i stort är det som står i världens populäraste och mest använda lexikon wikipedia faktiskt helt fel).

Skanderna, de bergstoppar som vi ser idag är en ung bergskedja som består av bergselement som en gång i tiden var en del av den Kaledonska veckningen - helt riktigt. Men detta är svårt att kombinera med en rad bevis som visar att det inte fanns berg här under lång tid. Du har nämligen sedimentavlagringar och annat från yngre tider högt uppe i platåerna. Det finns även en rad andra bevis för att den ursprungliga kaledonska kedjan eroderades ner helt. Inte delvis, inte lite, utan helt.

Problemet är att man faktiskt inte helt vet eller åtminstone är överens om varför landmassan som utgör Skanderna höjdes åter. Det råder inte koncensus kring varför det uppenbarligen skedde en landhöjning här. Att det bildades berg och dalar i denna landhöjning beror i stort däremot helt på erosion. Troligen är en hel del av denna erosion även kvartär (dvs om det är en kvartär process - yngre än 2.5 miljoner år) - men i princip allt är åtminstone tertiärt eller yngre. Dvs bergen har eroderat fram ur en höjande landmassa.

Det finns väl inslag av förkastningar och veckning också men själva bergen är inte ett resultat av veckning. Det är förövrigt rätt få bergskedjor och berg som är det rakt av. Berg är en erosionsprodukt i de flesta fall. Inte toppen på ett veck!

De flesta berg är ett resultat av överskjutning där en landmassa glider upp på en annan och sedan eroderar bergen fram. Skandernas berggrund är också den ett resultat av överskjutningar och förkastningar - bla den kaledonska. Men det är inte det samma som att bergen vi ser idag är det. Min poäng jag vill få fram är alltså inte att bergen inte har element från Kaledonska veckningen, utan att det vi ser idag, med berg och dalar inte alls är från den tiden. Det blir alltså gravt missvisande att säga att bergen kommer från Kaledonska veckningen, oavsett vad.

Här har ni utmärkt läsning i ämnet från någon som kan det här bättre än mig. Skandernas vara och icke vara i lexikon och skolböcker är ett utmärkt exempel på att geologi är ett ämne som inte ges det utrymme det krävs.Det sitter helt enkelt allt för många författare av skolböcker och lexikon där ute som i sig själva har en ålder värdig fossil som kan återfinnas i sandstenslager i skanderna. Frågan om Skanderna tillhör nämligen aktuell forskning. Det är inget som som är ett gammalt avklarat ämne utan nya rön dyker upp hela tiden. Problemet är att många geologer, fd proffs och allsvetande amatörer är direkt är mottagliga för påståenden som grusar deras världsbild. Som då tex faktoiden att Skanderna är 400 miljoner år gammal.

Och NU ska jag på hornbländit-safari. Jag hoppas fånga något fint sprattlande glänsigt exemplar på bild. Ses om någon dag igen.

Jag var på utflykt i Skåne i söndags och hade kameran med mig. Jag gjorde en mycket seriös film av äventyret. Ty ett äventyr var det sannerligen.

Jag sa väl att det var ett idyllhelvete där i norra Blekinge? "Sveriges trädgård" heter det ju. Det märks. Överallt slingrande stigar som ledde upp till röda ensligt belägna gamla 17 och 1800tals torp och gårdar, som allt som oftast hade utsikt över någon näckrosprydd liten skogssjö. Den omväxlande naturen, från djupa granskogar till lummiga bokskogar tilltalade mig. Jag har själv svårt för smålands (och norra Sveriges) mer enformiga granskog så detta föll mig mer i smaken.

Djurlivet i Blekinge var imponerande. Inte en dag i skogen utan att vi såg rådjur t ex. Sprang även i princip rakt in i en älgkalv.

Men även små gynnare fanns det gott om. Nedan ett urval fångade på bild. Någon biolog får hemskt gärna identifiera skalbaggen och grodsorten. I övrigt ser ni ryggen på en liten näbbmus som trodde den gömde sig tillräckligt och allra sist en stridsberedd hästmyra som inte gillade att jag fotograferade stenen han satt på.