Nej, det här är ingen bloggpost om vad granit är, det här är en bloggpost om just sådana typer av frågor.

Det är ju så idag att skolorna bevisligen lär ungdomar att kräva svar på allting, vilket är bra. Det är bra att man ställer frågan och ifrågasätter eftersom dogmer ofta ha styrt oss. All god vetenskap vilar tveklöst på ett kritiskt tänkande. Men problemet är (förutom att alla auktoriteter inte alls ljuger eller sysslar med dogmer såklart) att all kunskap inte kan förklaras kort och enkelt. Och om man då försöker så kommer det tveklöst uppstå frågetecken och kvalitétsbrister. Utifrån detta argument kan man faktiskt ifrågasätta varför det öht finns lexikon i många fall.

I princip kan man förklara t ex hur granit bildas på två sätt. Ett kort och förenklat sätt som är så kort och förenklat att det egentligen inte förklarar något alls. Som tex NEs artikel på granit:

"grani´t, bergart vars mineralkorn ligger likformigt fördelade i bergmassan och som därför blir kornig eller prickig; oftast grå eller röd i ljusa nyanser. De flesta graniter har bildats genom smältning av jordskorpans bergarter. Granit har värde som bl.a. byggnads-, kant- och gatsten."

Den där beskrivningen säger precis inget alls om vad granit är. Det där stämmer lika mycket in på en dacit, granit, diorit eller t om sandsten. Den första meningen är ju korrekt, men i sig säger den ("vars mineralkorn ligger likformigt fördelade i bergmassan") inget alls som är helt unikt för graniten och därmed kan det förvilla totalt om man tror att det särskiljer graniten från andra bergarter. Men jag är inte så säker på att jag med ett par meningars skulle göra ett så mycket bättre jobb. Man skulle så lätt springa iväg med orden för att kunna förklara varje del.

Vi lever i ett kunskapssamhälle där kunskap ska förmedlas snabbt och konkret likt en stirrig MTV-video. Om det inte går så blir folk skeptiska. Skolan borde lära ungdomar tålamod i kunskapssökandet snarare. Så att de förstår VARFÖR man egentligen inte förstår vad en granit är innan man läst geologi på universitet under ett par års tid. Om ens då. Jag är tämligen säker på att min professor i berggrundsgeologi, som är en expert på just graniter, skulle vara den första att säga hur svårt och besvärligt det är att förklara vad granit är och att det fortfarande finns frågetecken.

Problemet är alltså inte att NE inte förklarar vad en granit är på ett bra sätt. Problemet är att folk idag (skolungdomar) inte förstår varför NE inte kan förklara vad granit är med ett par raders text. Jag kan inte förklara det bra, och jag ska ju så smått börja föreställa en expert på sånt här. Nåja, iaf om ca 2 år.

Se det här som en balansering av min tidigare arga bloggpost där jag kritiserade NE. Nu ger jag dem visst försvar för sina korta artiklar, om man bortser från det faktum att man lika gärna kan tolka den här bloggposten som att lexikon med NEs artikellängder är totalt meningslösa.

Bild. Vångagranit. En felsisk magmatisk bergart från norra skåne med en ålder på ca 1-1.5 miljarder år. Bildad i magmakammare på några mils djup. Frameroderad och upplyft genom tektonik till jordytan numera. Innehåller kvarts, biotit, alkalifältspat, plagioklas. Den visar på lätt gnejsisk lineation, vilket tyder på en stark strukturell och metamorfos påverkan. …typ…

Idag kom någon till min blogg via google på frasen "vilken kristall ska jag ha för att påverka det logiska sinnet".

Geologen svarar: En grön Monoclin 2/m Cummingtonite (Fe₂Mg₅Si₈O₂₂(OH)₂) torde fungera bäst, fast bara på söndagar jämna veckor, helst när det är fullmåne och att man är i brunst.

Ett vanligt missförstånd vad gäller dinosauriernas utdöende är att det skulle ha skett på en och samma gång. Men det är skillnad på att missförstå det hela för att man inte känner till det, en annan att skita i vad vetenskapen faktiskt säger och så bygga upp en halmgubbeargumentation kring detta likt kreationister så gärna gör. På den kreationistiska sidan Genesis.nu kan missförståndet ses beskrivet i kreationisternas egna ord:

"I Montana har en stor mängd dinosaurietänder hittats i sediment som daterats yngre än då nedslaget ska ha skett. Som vanligt i samband med teorier som "bitit sig fast" är fynden kontroversiella. Kritiker menar att tänderna har lossnat från sedimentlager äldre än där de hittats. (Det är en vanlig förklaring då man hittar fossil i "fel lager", det vill säga som inte stämmer med gängse dateringar.)"

(Jag tänker inte kommentera det här med "fel lager". Det är ett ämne värdigt en egen bloggpost en dag)

Det är förvisso inte alls konstigt att Genesis.nu missförstår förloppet, eftersom det gör faktiskt en hel del forskare också. Det är inte och har aldrig varit frågan om en total utrotning av dinosaurierna för det första. För det andra är det väldigt få, om någon alls, som påstår att det skulle ha skett direkt, oavsett om man anser att anledningen är nedslaget på Yucatanhalvön eller vulkanism i Indien. Nej vi talar om ett tidspann där vi snarare rör oss kring 15 miljoner år än några dagar efter meteoritens nedslag. Jovisst ett nedslag i den här skalan dödar massor på en och samma gång (ett år efter nedslaget) - men det är inte vad geologin visar oss skedde vid KT-gränsen. De större arterna visar i regel ett snabbt utdöende under loppet av årtionden, men flertalet mindre arter finns kvar i årmiljoner. Och förglöm ej att en hel del faktiskt överlevde till våra dagar, dvs aldrig dog ut. Vi skåningar ska omkring mitten av november trycka i oss en av dessa dinosaurier - nämligen gåsen. Det kommer troligen inte heller utrota dem skall tilläggas.

Så nej kära föreningen Genesis.nu, det finns inga problem kronologiskt med fynd av dinosaurier som är yngre än nedslaget (en halv miljon år yngre handlade det om i det här fallet). Gränsen krita-tertiär är en märklig tid, men det är en tämligen lång tid och inledningen på ett nytt klimat. En långsam process som ev kan ha inletts dramatiskt även om det faktiskt är så att massutdöendet redan påbörjades flera miljoner år tidigare när deccaplatån genomgick en rad katastrofala vulkanismsekvenser. Vi tänker oss ofta vulkanism som något som kanske håller på någon vecka. Men det beror mestadels på att vi lever i en extremt lugn tid tektoniskt. Tänk dig enorma vulkaner som håller på och sprutar ut koldioxid under flera årmiljoner så kanske det klarnar.

Och då, mitt i dessa händelser, så slår en meteor ner på Yucatan och bildar Chicxulub-kratern. Det är inget som helst att diskutera OM en meteor slog ner där som Genesis.nu antyder.

"En av dessa ligger just i Mexiko, där många tror att nedslaget skall ha skett."

Nej Genesis.nu, det är ett faktum att en meteor/asteorid slagit ner där. Impaktstrukturer i området visar tydligt på ett nedslag. De berömda cenotes i Mexiko är ett av de mer tydliga bevisen som syns utan närmre undersökning. En perfekt cirkulär formation av karstsänkhål som omgärdar nedslagsplatsen. Ett resultat av erosion av de tektoniskt påverkade sedimentära bergarterna så att erosionen av karstlandskapet underlättades där.

Men tydligare blir det vetenskapligt när man studerar petrografin på platsen. Höga halter av iridium, chockat kvarts och nedslagsbreccior återfinns på platsen. Saker som inte återfinns där det inte finns nedslag med stor kraft och massa. Punkt. Där har skett ett större nedslag även om senare tiders sedimentation har gjort att strukturen är svår att se för "blotta ögat". Men det finns ingen naturlag som säger att saker är osanna bara för att amatörer inte förstår eller ser det - vad än kreationister vill. De vill ofta ha det till att vem som helst kan säga vad som helst och så blir det lika sant som om en expert med lång erfarenhet och gedigen utbilning säger det. Kreationister är väldigt benägna att åberopa kunskapsdemokratisering när det passar deras propaganda. Desto mindre okej är det för icke kristna att tex kommentera bibeln, oavsett om man faktiskt läst det eller ej. Själv har jag både läst bibel och geologi, något i princip noll kreationister kan skryta med.

Men det intressanta i kråksången är och förblir att det är ointressant om det är ett nedslag som är den viktigaste faktorn, eller om det är flera olika, eller om det är vulkanism eller om det är en rad olika klimatologiska fenomen som verkat - eller allt på samma gång. Det är inte frågan om ett massutdöende av ALLA arter och det skedde inte över en natt heller.

Sluta missförstå. Sluta kommentera och sprid åsikter om saker ni inte VILL lära er fakta om. Det är öppet för vem som helst att läsa berörda ämnen som tex paleontologi och sedimentologi på våra universitet. Om ni nu har så mycket åsikter om det hela - prova då läsa på vad vetenskapen faktiskt säger, och inte vad ni tror eller vill att den ska säga. Jag är less att behöva bemöta den armé av halmgubbar som kreationister alltid skickar ut för vetenskapen att slåss mot.

Den senaste tiden har en sandstorm härjat över Sydney i Australien. Det här fenomenet med sandstormen blir lite extraordinärt just eftersom jordartarna i Australien till stor del består av mycket röda jordar om man tex jämför med hur en sandstorm i Bagdad eller Beijing ser ut.

Den blir så här röd i en kombination av att den är humusfattig och innehåller mycket järn och har haft lång tid på sig att vittra i syrerik miljö. Dvs subropisk eller tropisk miljö. Även om Australien hade viss påverkan på sig av glaciärer under de senaste istiderna är det ändå inget som likt hos oss eroderat väck lösa massorna, utan här kan vittringsmaterial från berg ligga i årmiljoner i öknarna och oxideras.

Bilden nedan (fler av varan här) är alltså inte manipulerad på något sätt. Det blir så här rött ljust i skenet/skuggan en en sådan här sandstorm (sand är det ju förövrigt inte frågan om, utan merparten av partiklarna är finkornigare, dvs silt och lerfraktioner). Det här är ett fenomen som vi aldrig kommer få se i Sverige av strikt geologiska och meteorologiska skäl.

Suck.. Nu vill man få månfärderna att falla på att en sten i Holland var falsk. Övriga 499 kg noga redovisade och dokumenterade stenprover återstår. Läs mer om verkligheten kring proverna här. Fast konspirationsteoretiker lever efter andra regler - där verkligheten är sekundär den konspiratoriska värld man vill ska finnas. Don’t feed the trolls.

Om en vecka börjar jag ny termin och ny kurs. De första månaderna går åt mitt exjobb och parallellt till det åt en ny kurs kallad "naturresursgeologi" i vilken jag äntligen ska lära mig lite mer om hur diverse naturtillgångar faktiskt bildas. Det här med malmbildande processer är ju en sak som jag faktiskt kan rätt lite om. Varför finns guld där det finns? Ja, det har jag idag bara begränsade kunskaper om och det stör mig. Jag vill kunna svara på frågan om var och varför en viss sorts värdefull råvara finns på en plats på en mycket mer kvalificerad nivå än idag. Det är liksom inte av slumpen som man prospekterar i ett visst område och kan avfärda ett annat. Förhoppningsvis vet jag mycket mer om sånt i november och under tiden tills dess ska jag säkert dryga ut er med massor av pladder om dylika ting.

Nedan. Malmbergets olika malmkroppar.

Det heter ofta att det är ganska onödigt att skicka med människor på expeditioner ut i rymden. Många ifrågasätter iaf det och det verkar florera en åsikt att det mesta kan genomföras av fjärrstyrda maskiner. Man vill antyda att människans sinnen så att säga mest behövs för att ge en poetisk uppfattning om det hela. Jag har t om sett astronomer uttrycka åsikten.

Det stämmer över huvud taget inte när det kommer till geologin - vilket är ett bra tecken på att många inte begriper hur geologi, inklusive geologin om andra världar än vår egen fungerar. Geologi är nämligen akut kopplat till det visuella och improvisationsförmåga. Du kan inte ta borrprover av sand eller berggrund och på kemisk väg bestämma vad du hittar på plats. Alla med grundläggande kunskaper i mineralogi vet om att 90% av bedömningen sker kring en optisk analys av det man ser. En "godtycklig" analys där kemin mellan två olika sorters berggrund kan vara 100% identisk, men kristallstrukturen uppvisar någon sorts egenhet som gör att enormt viktiga skillnader går förlorade om man bara kan analysera ett porrprov. Det krävs tunnslip helt enkelt där kristallerna är oskadade.

Sen skulle man kunna tänka sig att man i teorin ganska lätt kunde göra ett tunnslip på plats och skicka polarisationsmikroskopiska foton till Jorden - men att göra ett tunnslip är än så länge något som ligger på hantverksnivå. Maskiner fixar inte det på ett bra sätt på egen hand. Det är fumligt, det är pyssligt, det är något som kräver övning. Kanske om 20-40 år så.. men väldigt lite tyder på att maskiner på egen hand skulle klara av det. Att kunna bedöma var som är bästa platsen för att ta slipet ur en stuff tex.. Det ligger mycket "känsla" kring det faktiskt.

Sen kommer vi till en punkt där den mänskliga geologen lätt överglänser den finaste maskin. Förmågan att se större strukturer och samband. Där kan maskiner öht inte ens komma i närheten idag. Sprickors mönster, subtila färgnyansskillnader och formationer och annat som indikerar på viktig aktivitet är helt enkelt sådant som människans öga är oöverträffat på att fånga in i fält oavsett hur bra kamera man än använder.

Den här klassiska bilden ovan är ett sådant exempel på något man gärna hade varit på plats för att studera som geolog. Bilden avslöjar "mörkare" eoliska (vindskapade) sandstensformationer med tydliga långsträckta eoliska dynstrukturer (den mjuka lineationen) som är uppspruckna av nedslaget (eller möjligen av erosion, det skulle man kunna se på plats med blotta ögat). Men det övre ljusare mer horisontellt linjerade lagret av sandsten uppvisar egenheter som är betydligt osäkrare och är allt annat än tydligt eoliska. Diskordanser och andra erosionsmönster är svåra att avgöra från foton. På plats skulle man kunna se hur dynerna i sandstenen är formade - och därmed tex kunna avgöra om vatten var med! Och ur vetenskaplig synvinkel kan få säga annat än att det är jävligt intressant att ta reda på om en sanddyna på Mars, som ligger ovanpå en eolisk sanddyna är skapad av vind eller vatten - eller hur? Vinkeln på hur stratigrafins lager förhåller sig till horisonten skulle också kunna säga en hel del, både om nedslaget och om tektoniken fungerar på Mars.

En vacker dag kommer säkert fjärrstyrda sonder och robotar kunna insamla all data vi behöver - ersätta våra fantastiska sinnen och vår improvisationsförmåga - men den dagen är verkligen inte här ännu och därför behövs det människor på våra rymdexpeditioner. Att påstå något annat är faktiskt bara okunskap om geologi. Och studiet av andra världars egenskaper ÄR geologi. Jag är ofta förvånad över att det alltid bara är astronomer som får uttala sig som experter om andra världar i media och politik - när det trots allt inte alls är deras expertis egentligen. Vad kan en astronom om A och B-ripplar? Nej just det, inte jättemycket - varför är det då deras expertis om "vad som behövs för framtidens rymdforskning" som man då primärt vänder sig till? Jag är ledsen att behöva klanka ner på astronomer nu, jag älskar astronomi - men det stör mig lite att de får så mycket att säga till om i allt vad som har med vetenskap i rymden att göra.  Debatten om huruvida vi ska sända människor till Mars/månen/andra världar eller fler sonder i all evighet hade vi öht inte ens haft om man frågade geologer istället.

Javisst, det är sjukt mycket dyrare att skicka människor än sonder - men datan vi skulle insamla skulle också vara sjukt mycket säkrare, bättre och användbar. Så ska vi utforska rymden öht (vilket vi såklart ska om jag får bestämma) är det kanske på tiden att det sker utan halvmesyrer.

Jag tar en ordentlig resa till Mars med ett par geologer i besättningen framför 100 med robotsonder ALLA ggr ur vetenskaplig synvinkel - så frågan är om det ens är en kostnadsfråga egentligen eller bara en NASA-dogm att det är bättre att skicka en massa billiga och "säkra" sonder.

Det går sakta framåt med mitt exjobb. Jag överväger dock att fr om nu ligga lågt med att publicera mer här tillsvidare. Iaf inget av relevans. Kan vara dumt att berätta en massa för en akademisk värld fylld av tjuvar - innan man är publicerad. Det kommer således inte bli mycket mer än lite foton då och då - som troligen inte avslöjar allt för mycket. Det här är kanske låter lite väl nervöst, men better safe than sorry.

Indeed, says McKay, faking a Moon rock well enough to hoodwink an international army of scientists might be more difficult than the Manhattan Project. "It would be easier to just go to the Moon and get one," he quipped.

And therein lies an original idea: Did NASA go to the Moon to collect props for a staged Moon landing? It’s an interesting twist on the conspiracy theory that TV producers might consider for their next episode of the Moon Hoax.

"I have here in my office a 10-foot high stack of scientific books full of papers about the Apollo Moon rocks," added McKay. "Researchers in thousands of labs have examined Apollo Moon samples — not a single paper challenges their origin! And these aren’t all NASA employees, either. We’ve loaned samples to scientists in dozens of countries [who have no reason to cooperate in any hoax]." Källa och mer läsning

Jag får väl nämna några korta övergripande ord om Månens geologi i sammanhanget kring månkonspirationerna.

Vi har väldigt svårt att förklara hur det kan komma sig att vi både har drygt 500 kg stenprover från månen i labb på jorden om vi inte räknar med månfärder. Prover som absolut inte kan komma från Jorden eftersom de uppvisar en unik geokemisk sammansättning. Prover som heller inte överlag kan komma till oss via nedslag, eftersom meteoriter uppvisar unika drag. Dvs det är lätt att skilja på en sten från månen som släpats hit och en som kommit hit som meteorit.

Månen är en egentligen ganska mörk klippa i rymden. Lång exponering av rymdstrålning och mikrometeoritbombardemang har dock vittrat ner ytan och skapat dess karakteristiska gråa färg. Det är dock överlag lite av en optisk effekt som mestadels beror på att månen saknar ordentlig atmosfär. Regoliten, alltså den "stenkross" som täcker månen i skiftande tjocklek exponeras alltså direkt av solens skarpa strålar. Utanför vår atmosfär är det en skenbart mörk rymd, men i själva verket är ljuset från solen oerhört bländande. Därav astronauternas skyddsvisir.

Ett återkommande argument som jag sett vid ett par tillfällen handlar om hur det kan finnas vatten i stenar plockade på månen. Det här med vatten och petrologi är egentligen två aspekter. Dels har vi det faktum att flertalet bergarter består av stora mängder vatten. Inte flytande vatten, utan vatten bundet i föreningar med andra mineral. Ett bra exempel där är tex opaler, som kan bestå av många procent H2O. Men det man fokuserar på är påståenden om att det har hittats vatten i flytande form inne i prover, något man då tycker verkar märkligt. Om det nu är sant, vilket jag inte har kunnat kontrollera (och till viss del betvivlar) så är det dock inte alls konstigt dock. Meteoriter och meteorer har bombaderat både Jorden och Månen under många miljarder år. Meteorer innehåller ofta stora mängder fruset vatten. På månen har det aldrig bildats en hållbar atmosfär och det mesta har därför evaporerat ut i rymden igen. På Jorden har det bevarats (tack vara bland magnetfältet) och bidragit till att vi öht har en bio/geo/hydrosfär. När meteorer slår ner i på en planet frigörs enorma mängder hetta och energi som med lätthet smälter precis alla kända mineral och bergarter. Att det då kan kapslas in vatten inne i smältor är ju inte det minsta konstigt. Det är alltså inget argument alls mot att proverna skulle ha kommit från Månen.

Jag betvivlar dock det hela eftersom månen är känd för att just ha massor av geologiska karakteristika som är typiska för en miljö utan vatten. En total frånvaro av lerpartiklar och vulkanglasnoduler som på Jorden bryts ner av just vatten.

Bilderna nedan. "Genesis rock". Det mest berömda enskilda petrologiska provet av extrajordisk anortosit som togs hem från månen.Månens anorotosit är väldigt fältspatsrik (plagioklaser) och uppvisar en dateringsålder på över 4 miljarder år - mer noggrant än så har man inte kunnat specificera det (vad jag vet). Det är överlag rätt svårt att datera objekt äldre än 4 miljarder år pga avsaknaden av lämpliga isotoper att mäta på.

På en ganska ytlig och amatörmässig nivå ska jag försöka redogöra för hur stenyxor eroderar. Att sten eroderar är kanske inte konstigt alls, men eftersom det eroderar så olika kan det säkert klargöra en hel del saker för en arkeolog. Följande har jag iaf koll på:

Bergarten - Yxor i mörka bergarter med höga halter av pyroxen och olivin är känsligare än andra. En yxa i tex flinta eroderar nästan inte alls i jämförelse utan där krävs mer mekanisk erosion för att det ska hända saker. Dvs petrologin/mineralogin spelar oerhörd roll.

Klimat - Ju sydligare klimat, ju mer erosion. Så kan man förenklat säga. Det beror på en rad faktorer, inte minst markkemin. Men ett varmt och fuktigt klimat äter upp berg väldigt enkelt - medan ett torrt svalt klimat nästan inte har någon erosion alls. Det är just kombinationen värme och fukt som skapar mest kemisk erosion. Torra blåsiga klimat, i öknar kan tex skapa mekanisk erosion med sand som yr (eoliska processer). Men eolisk erosion kan man ganska tydligt skilja från andra sorters erosion eftersom den faktiskt blankslipar.

Lokal platskemi - En yxa som ligger på havsbotten, nergrävd i sandig/lerig jord eller på botten av en sjö klarar sig bra från erosion. Yxor funna i våtmarker med höga humussyror klarar sig sämre. Riktigt sura miljöer är nästan alltid det mest skadliga. En basalt/diabasyxa bör kunna erodera sönder helt i en våtmark - men i princip vara helt oskadd i en mer normal sjö. Ibland säger arkeologer att "yxor funna i vatten skadas"… men det kan jag inte fårstå varför det skulle ske. Det måste till sura miljöer. Sjöar är oftast inte sura.

Det är dock så att ingen faktor spelar ensamt mest roll. Allt beror på kombinationer. Tåliga bergarter i sura miljöer förgås. Ömtåliga bergarter i bra miljöer bevaras. Enskilda objekt kan också trotsa logiken. Men det beror då troligen mest på att något har ändrats, tex en kraftigt eroderad yxa funnen i en åker, har troligen legat i en (numera uppdikad) våtmark från början.

Nedan - Diabas/basalt-yxa (även kallat "grönsten" av vissa arkeologer) som är ganska kraftigt eroderad pga vad som troligen är en kombination av den olivinrika bergarten och en sur miljö. Kemisk erosion med tydliga lagerbortfall där bergarten liksom faller av på ett sätt som gör att det kan se ut som den tappar skal.