På Gotland/Fårö byggdes ju alla stenbyggnader förr i världen av den lokala stenen, och den lokala stenen på Gotland/Fårö är som bekant silurisk kalksten. Jag gjorde vid två tillfällen försöket att se hur mycket fossil man kunde se i dessa byggnader. Faktum var att jag direkt kunde konstatera att ett letande aldrig behövdes. Vid tillfället tänkte jag att det skulle kunna bli ett bra bloggämne, men eftersom jag aldrig behövde leta något, utan bara gavs fossiler utan ansträngning inföll sig en viss fossilmättnad och jag förträngde ämnet tills idag. Makrofossil då såklart. Själva kalkstenen i sig är ju som bekant i stort av fossilärt ursprung, i mångt och mycket uppbyggt av fragment av större och mindre livsformer. Det finns ju såklart omkristallationer av kalcit och även "kalkslam" med i bilden såklart. Men helt fel att säga att vilken sten eller klippa som helst, eller t om hela förbannade ön består av fossil är det inte. Ja förutom stenar dittransporterade med inlandsisen. Som tex diorit/amfibolen som såklart smög sig in nere till höger under stromatoporoidén nederkant. Den gubben är inte född på Gotland utan började sin resa från Åland eller liknande.

Här kommer några bilder på temat i svartvitt eftersom jag känner mig lite Bergmansk. Vi ser hur som helst exempel på en Fårömur med en Stromatoporoidé och en kyrkoruin (Ganns ödekyrka) med en rugosakorall Ketophyllum och vad jag tror är en solitärkorall vid namn Palaeocyclus porpita.

Ytterligare lite fossilpornografi. Här kommer en välbevarad stromatoporoidé på bild. En släkting till svampen som dominerade de siluriska grundhaven, dog ut under Devonperioden och brukar kallas kattskalle eller aitel på gutniska. De var viktiga revbyggare i det Siluriska grundhavet.

Läs mer om Gotland, stromatoporoidea, fossil, Silur, kattskalle, paleontologi

Ett par gotländska fossil från Silur som jag försökt rengöra och ta makrobilder av. Nedan: Skaft från Crinoidéa i centrum (den randiga). Omgärdat av fragment av Bryozoa (det tvättsvampsliknande). Enkrona i högerkant som storleksreferens. Så här ser väldigt många färska brottsytor ut. Det går fort för erosionen att slipa ner fossilen, men har man lite tur hittar man oskadade ytor utan att ens behöva göra inverkan. Det är ju trots allt förbjudet att ge sig på den fasta berggrunden med geologiyxa.

Nedan. Närbild på svårbestämd art. Det kan vara en bryozo (fenestella), men det kan mycket väl vara en tabulatkorall Syringopora likväl. Jag lutar åt det sistnämnda men jag är inte alls säker. Det här med att identifiera fossil är faktiskt rätt svårt. De vill ju aldrig se ut som de skolboksexempel man jämför med. Fossilen är ofta små, fragmentariska eller bara ovanligt formade.

Det blir fler fossil i fler bloggposter framöver.

Andra bloggar om fossil, Gotland, silur, evolution, koraller, kalksten, paleontologi

På min Gotlandssemester besökte jag såklart medeltidsveckan och på den fick jag med ett besök på en föreläsning av Dick Harrisson som han höll i Helge Ands ruin i centrala Visby. Föreläsningen var egentligen inget annat än ett långt PR-tal för böcker på G. Känns lite märkligt att man ska behöva betala för att se någon tala om något som de är där för att göra reklam för. Men men, Dick är underhållande och är en av få akademiker som kan tala i en timme utan att man avlider av tristess. Det var värt 65 kronor.

Böckerna han talade om är iaf Nordstedts nya band om Sveriges historia. Åtta band som börjar komma ut med de två första i höst. Dick har skrivit och basat över en och en halv bok. Inte helt oväntat om perioderna han är expert på, nämligen fr om järnålder och fram över medeltiden. Det ska tydligen bli imponerande pjäser på 600 sidor stycket och allt ska vara den senaste forskningen inom arkeologi, historia, ekonomisk historia och idéhistoria. Allt tvärvetenskapligt för att få in många olika perspektiv. Väldigt lite ska handla om kungar och stora mäns bedrifter - desto mer ska handla om livet hos den vanliga människan.

Till min stora belåtenhet ska också Uppåkra ges mycket bättre plats än någonsin tidigare. Likaså ska Birka i sin tur tonas ner. Det är ju rätt rimligt att ta och ge en metropol som Uppåkra plats och ett ynka fiskeläger som Birka mindre utrymme. Det svider kanske för svealänningarnas stolthet, men det är till gagn för allt annat.

Dick påpekade också att det inte är något som helst konstigt att man har med Uppåkra i boken trots att det inte ligger i Sverige under sin existens. Det är ju nämligen så att för 1500 år sen när staden stod som starkast fanns vare sig Sverige eller Danmark - alltså är Uppåkras historia tveklöst lika mycket svensk som dansk.

Han nämnde även att andra platser ska ges ökad plats, tex Bulverkat på Gotland vid Tingstäde träsk och så ska man rent allmänt tona ner den gamla Uppsala-skolans idéer där Mälardalen och myter och kungalegender därifrån ges absurd stor plats. Sverige är mycket mer än några gamla gravkullar vid gamla Upsala.

Det har nämligen inte skrivits ett enda folkligt allomfattande historieverk på 50 år. Alla verk som kommit har varit omtryck från äldre. Dick mfl tyckte det var på tiden att ett nytt och bättre verk äntligen gjordes och han var glad över att Nordstedts nappade. Han påpekade flera ggr, entusiastisk som ett barn i en godisaffär hur stolt han var över att vara med om detta. Han kallade det "det största som hänt svensk historieskildring på 50 år, och det största som kommer hända de kommande 50". Det kunde han ju säga eftersom det ju trots allt inte kommer ut några sådana här böcker så ofta.Böckerna kommer innehålla massor av saker som den akademiska världen har känt till de senaste 50 åren men som aldrig kommit ut i populärhistorieforskningen. Idag är ju de flesta populärhistoria verk nästan uteslutande rena krigshistorietidningar tyvärr - vilket troligen beror på att det allmänna historiemedvetande idag vilar på gamla skolors krig-och-stora-män-historia.

Dick nämnde att en stor TV-serie gjordes av TV4 som skulle återge berättelserna. Programledare där skulle vara Martin Timell. Jag behöver kanske inte nämna hur mycket det skrattades åt detta från både publik och Dick. Men sant är det faktiskt.

Köpa böckerna kommer jag troligen att göra.

Lite gotländska fossil in situ. Jag har en dröse fossil här hemma som ska rengöras och fotograferas senare. Jag hittade tyvärr inga sensationella saker alls. Det är väl nästan lite typiskt att man som "proffs" hittar mindre än som amatör. Jag tänkte hur som helst att det kanske kunde vara av intresse för er hur olika samma fossil kan se ut beroende på skick och brytvinkel det återfinns i. Så här rik på fossil är bergrunden på Gotland precis överallt. Faktum är ju att i princip ALL kalkbergrund är fossil, bara mer eller mindre fragmenterad.

Nedan. Troligen en genomskärning av ett Crinoidé-skaft. Dvs skölilja. Eucalyptocrinus?

På bilden nedan syns korallen Ketophyllum nere till höger. Det lilla rutnätet uppe till vänster har jag ännu ej identifierat. Förslag mottages gärna. Jag misstänker en bit korall Favosites men är allt annat än säker. Det kan även vara någon slags Bryozoa.

Här nedan syns stromatoporoidéer (det runda släta) och skaften av Ketophyllum till höger. Det ligger även en liten stump av en Crinoidé intill stromatoporoidén.

Nedan har vi lite tabulat korall iform av Favosites.

Nedan har vi en hel uppsjö med kraftigt eroderade skaftrester av vad jag misstänker är crinoidéer.

Det är inte svårt att förstå varför all världens musiker, författare, filmregissörer och konstnärer flyttar till Gotland och Fårö. Här är lite bilder från min semester, med min kompaktkameras alla brister och min ringa fotokompetens till trots så tycker jag nog att jag kunde fånga åtminstone lite grann av platsernas själ.

Nedan - Strand på Närsudden

Nedan - Inte Afrika, utan en Gotländsk savann, också den på Närsudden.

Nedan - Solnedgång vid Boge.

Nedan - Kyllaj

Nedan - Fiskebodar på södra Fårö

Nedan- Kvarn på Fårö

Nedan - Raukar vid Kyllaj

Nedan - Ett exempel på den tunna Gotländska jordmånen.

Nedan - Fiskebodar på nordöstra Fårö

Nedan - Strand vid Högaklint

Bildkälla - Gotland, fött i grunda korallmiljöer mitt i ett tropiskt Siluriskt hav.

Gotland uppvisar en även med internationella mått mätt väldigt unik och intressant geologi. Att strosa runt på ön är en exotisk upplevelse eftersom all berggrund man ser är sedimentär och den mesta av denna en nästan obefintligt metamorferad och därmed fossilrik kalksten. Ön är en erosionsrest och i princip helt opåverkad tektonisk vilket gör att de ca 600 meter tjocka kalkstenslagren ligger som de deponerades. Endast en en-gradig lutning (som mest märks vid östkustens klinter) finns, vilket gör hela ön till ett extremt flackt landskap. Kullar, åsar och backar finns knappt att tala om.

Bergrunden utgörs primärt av silurisk kalksten (dvs 440-415 MA gammal) med de äldsta sedimenten i NV och de yngsta i SÖ (men det finns även spår av sandstenar och ordovicisk kalksten. Detta avspeglas till viss del i fossilmaterialet. Olika sorters fossil är olika vanliga i olika delar av ön även om inlandsisen har flyttat runt på de flesta fynd. Den ö vi ser idag är allt som återstår av en mycket större sedimentär avlagring från ett större hav som vid Silur befann sig omkring ekvatorn. Ger man sig ut och letar på andra platser måste man i regel borra sig ner genom yngre sediment. I Polen finns tex upp mot 3 km tjocka siluriska sediment som jämförelse. Men de är begravda under yngre sediment och inte på samma sätt exponerade vid ytan.

Den här flacka berggrunden har också lett till att nästan inga kvartära sedimentavlagringar finnes. När inlandsisen drar fram över ön så ansamlas väldigt lite sediment under isen då inga dalar eller toppar finns som sedimenten kan ansamlas kring. Det leder till en miljö där det idag på stora delar av ön bara finns centimetertjocka jordar. Perfekt miljö för karga hedväxter och tallar men värdelös för bördiga grödor och högväxande skog. Det är alltså inte så konstigt att så många bönder på ön ägnar sig åt får och inte odling. Se lite foton från Gotlands geologi i en kommande bloggpost.

Bildkälla - De olika sedimentära kalkstensmiljöerna på Gotland.