Kidsen idag drömmer om att få jobba på Google och Ikea… Snacka om lågflygande drömmar. Tänk att få jobba som exogeolog på NASA säger jag! Här har ni fantastiska bilder från Ares I-X-projektet.
Hittade följande kommentarer på nätet angående kostnaden för rymdprojekt och NASA.
Förövrigt, apropå förra ämnet, vill jag säga följande som jag som sagt tagit upp innan: Låt oss säga att vi får rymdfärder till Månen eller Mars. Måtte de skicka minst två geologer med på varje expedition eftersom en sådan färd tveklöst är primärt en geologisk upptäcksresa. En sedimentolog som kan förstå och se alla sedimentologiska fenomen och en berggrundsgeolog som kan förstå och se petrologiska och mineralogiska fenomen - de två huvudsakliga fälten inom geologi där expertis kring båda inte existerar. Geologi är inte ett fält - det är i grunden två separata även om många försöker överbrygga klyftan numera.
Jag har redan påpekat det innan - ett foto av ett berg kan inte ersätta en geologs ögon på det samma i fältet - den som tror annat förstår väldigt lite om geologi faktiskt. En svag skillnad i färgnyans kan ignoreras av ett otränat öga. Ett tektoniskt veck kan förbises. En skillnad i hur sedimenten beter sig vid fysisk kontakt missas. En för platsen ovanligt formad sten kan missas helt för någon som ser "gråstenar" överallt. Kort sagt, en amatör kan absolut inte ersätta en expert. Lika lite kan en robot heller göra det eftersom den saknar människans förmåga att anpassa sig efter det oväntade. Och tyvärr - en berggrundsgeolog kanske inte ser den märkliga sedimentologiska struktur i sandstenen som en sedimentolog gör. Och en sedimentolog kanske inte förstår att tolka märkliga bergarters betydelse. Två geologer alltså.
Självklart ska vi även ha de bästa piloterna i fortsättningen. Men om vi åker för att undersöka något som är ren geologi - måste geologer få följa med och ta stor plats. Man skickar väl inte bilen på reparation till sin tandläkare eller hur? Varför skicka piloter att då försöka hitta rätt sorts geologi? Nej rätt man på rätt plats. Måtte framtidens planetexpeditioner hysa mindre prestige och mer kompetens. Färre jocks, fler nördar.
Låt oss säga att vi skickar 10 astronaturer till Mars. Det är kanske i högsta taget räknat, men det vore ett ideal som är lätt att räkna på. Två geologer, tre piloter, en läkare, två ingenjörer, två astrofysiker vore rimligare. Alla då utvalda och tränade i mycket mer än sina expertisområden. Alla vältränade. Alla psykologiskt lämpade för uppgiften. Ev byter man ut någon av ingenjörerna eller fysikerna mot någon som kan förmedla upplevelsen för mänskligheten. Dvs en expert på ordet eller konst.
Kommer vi få se den perfekta expeditionen? Nej, det kommer vi inte eftersom det perfekta knappast kan uppstå i händerna på något som styrs av total inkompetens - dvs politiker.
Bilden nedan visar tydligt vilka märkliga militära pojkaktiga ideal som råder kring rymdforskningen. Man är en slags tuff stridspilot först och främst. Forskare sekundärt - om alls! Man ska passa för pojkrummets väggar lika bra som en bild på Michael Jordan. Inte en tankens hjälte, utan en handlingens.
Det är rätt lite som skiljer rymdfärdernas estetik idag från kalla krigets erövrande ideal. Rymden ska erövras, inte utforskas. Det gällde till fullo 1969. Det gäller märkligt nog än idag även om det blivit bättre - vilket påverkar synen på astronautens roll och kompetens.
Det är en av anledningarna till att Star Trek troligen blev populärt i alla bildade kretsar. Som motvikt mot de militära idealen visades där en mänsklig rymdforskning som styrdes och sköttes av folk som var forskare primärt och krigare sekundärt. Nördarnas revansch mot the jocks även om man för att kunna sälja serien till så många som möjligt ändå fick infoga massor av jocks i seriens alla spinnoffs. Men hur man än gjorde i serien för att trycka in "vanliga" människor, dvs jocks, så tvingades man alltid ge dem nördarnas kompetens. Dvs idealet om teoretiska kunskaper bestod.
Det kan man kanske inte säga om verklighetens rymdforskning. Förvånansvärt många astronauter saknar högre akademisk kompetens - utan många är faktiskt "bara" piloter än idag. Pga att idealen inte alls kretsar kring forskaren, utan kring krigaren. En astronaut är en pilot först och främst - så är det bara.
MrArboc ställer frågan varför vi skickar en partikelfysiker ut i rymden för att göra rörmokeri. Jag måste säga att jag tycker att frågan är väldigt märklig och det berör lite ett ämne jag tagit upp tidigare. För det första har vi ju i Fuglesang en person som kan allt om astronauteriet - det är få personer som kan det. Han kan allt om den forskning han ska syssla med och inte minst: han kan även allt om rörmokeriet. Varför skulle man då skicka upp någon mindre begåvad individ som inte hade Fuglesangs bredd? Hans CV säger att han är expert på rymdrörsmokeri, egalt hans docentur i fysik.
Fuglesang finns, Fuglesang kan rörmokeriet, Fuglesang kan insamla de data som behövs för forskningen.
Allt för länge har NASA styrts av märkliga ideal i astronautfrågor. Av tradition och revirpinkningsskäl har man alltid hämtar astronauterna från pilotyrket, helst då det militära. Det fanns logik i detta ursprungligen - för då handlade det bara om erövringar och bedrifter. Då skulle man få upp en man i rymden, få en man till månen osv. För dessa flygande pionjäruppgifter är någon som är expert på att flyga rimligen det vettigaste valet.
Men sen tog logiken slut när erövringen var klar och dumheterna tog över. Under flera år skickade man folk till månen och endast en gång kom en person med kompetens om månen till månen.
MrArboc säger att man inte behöver vara docent för att insamla data - och att insamlande är all forskning som sker på plats. I beg to differ. Om du kan välja mellan någon som verkligen vet vad det är som den ska insamla så krävs kompetens i fältet - god sådan. Jag kan bara göra en analogi med mitt "eget" fält - och nu repeterar jag något jag redan sagt till MrArboc: Om man ska insamla data från en myr så brukar man borra med en "ryssborr" för att ta upp en borrkärna. Detta är till synes en rent fysisk uppgift där det självklart är så att en stark och vältränad person lättare utför uppgiften än en klen person. Geologi kan var förvånansvärt tungt fysiskt faktiskt. Men det handlar även om att direkt på plats kunna avgöra om provet man tagit duger. Och för den uppgiften krävs kompetens om geologin. Och faktiskt, det dräller av stora starka geologer.
Man kan i det här fallet resonera som jänkarna gjorde vid Apolloexpeditionerna - att geologer kan instruera provhämtaren i lite grunder. Men det är ofrånkomligt så att geologen fortfarande skulle vara bättre på att bedöma. En annan aspekt är att geologen på plats kan se anomaliteter av stort vetenskapligt värde som bör undersökas - eftersom det ju absolut inte alls går att förutse allt i forskningsväg i förväg när man defakto är på upptäcksresa på terra incognita. I fallet med Apollofärderna så lär både insamlade data och upptäckta intressanta geologiska data och fenomen ha missats i mängder pga att rätt person inte utförde jobbet. Man måste faktiskt vara riktigt kunnig i det fält man ska insamla data i för att göra ett optimalt jobb.
Man får lätt intrycket av en sån här diskussion att den bygger på ett antagande: Att akademikern är en spröd figur som ska göra hårt fysiskt arbete. Dvs nörden som inte kan sparka fotboll lika bra som "the jock". Dvs varför skicka en pennfäktare att göra ett knegarjobb (Fuglesangs mesta uppgifter på resan är hantverksmässiga, men även administrativa - rörmokeri kallar MrArboc det hela)
Faktum är att nörden i det här fallet kan spela fotboll minst lika bra som the jock. Om man då kan ta en person som har alla relevanta kunskaper om "rörmokeriet" i kombination med enorma kunskaper inom forskningsfältet i fråga, i kombination med en massa astronauterfarenheter - varför skulle man då öht tänka tanken på att skicka någon som ÄR sämre lämpad?
Däri ligger min största invändning mot invändningarna kring Fuglesang: Han finns, han är överlägset mest lämpad, varför då inte skicka honom?
Jag är ledsen att behöva låta arrogant nu MrArboc, men det kan bara bero på att man inte vet att uppskatta dels hur svårt det är med vetenskapligt fältarbete, dels framförallt, vet att uppskatta hur faktiskt kunnig Fuglesang är på "allt det händiga". Vem kan MER om att montera prylar på ISS? Fuglesang är absolut ingen fumlig pennfäktare "bara" för att han är akademiker.
Suck.. Nu vill man få månfärderna att falla på att en sten i Holland var falsk. Övriga 499 kg noga redovisade och dokumenterade stenprover återstår. Läs mer om verkligheten kring proverna här. Fast konspirationsteoretiker lever efter andra regler - där verkligheten är sekundär den konspiratoriska värld man vill ska finnas. Don’t feed the trolls.
Det heter ofta att det är ganska onödigt att skicka med människor på expeditioner ut i rymden. Många ifrågasätter iaf det och det verkar florera en åsikt att det mesta kan genomföras av fjärrstyrda maskiner. Man vill antyda att människans sinnen så att säga mest behövs för att ge en poetisk uppfattning om det hela. Jag har t om sett astronomer uttrycka åsikten.
Det stämmer över huvud taget inte när det kommer till geologin - vilket är ett bra tecken på att många inte begriper hur geologi, inklusive geologin om andra världar än vår egen fungerar. Geologi är nämligen akut kopplat till det visuella och improvisationsförmåga. Du kan inte ta borrprover av sand eller berggrund och på kemisk väg bestämma vad du hittar på plats. Alla med grundläggande kunskaper i mineralogi vet om att 90% av bedömningen sker kring en optisk analys av det man ser. En "godtycklig" analys där kemin mellan två olika sorters berggrund kan vara 100% identisk, men kristallstrukturen uppvisar någon sorts egenhet som gör att enormt viktiga skillnader går förlorade om man bara kan analysera ett porrprov. Det krävs tunnslip helt enkelt där kristallerna är oskadade.
Sen skulle man kunna tänka sig att man i teorin ganska lätt kunde göra ett tunnslip på plats och skicka polarisationsmikroskopiska foton till Jorden - men att göra ett tunnslip är än så länge något som ligger på hantverksnivå. Maskiner fixar inte det på ett bra sätt på egen hand. Det är fumligt, det är pyssligt, det är något som kräver övning. Kanske om 20-40 år så.. men väldigt lite tyder på att maskiner på egen hand skulle klara av det. Att kunna bedöma var som är bästa platsen för att ta slipet ur en stuff tex.. Det ligger mycket "känsla" kring det faktiskt.
Sen kommer vi till en punkt där den mänskliga geologen lätt överglänser den finaste maskin. Förmågan att se större strukturer och samband. Där kan maskiner öht inte ens komma i närheten idag. Sprickors mönster, subtila färgnyansskillnader och formationer och annat som indikerar på viktig aktivitet är helt enkelt sådant som människans öga är oöverträffat på att fånga in i fält oavsett hur bra kamera man än använder.
Den här klassiska bilden ovan är ett sådant exempel på något man gärna hade varit på plats för att studera som geolog. Bilden avslöjar "mörkare" eoliska (vindskapade) sandstensformationer med tydliga långsträckta eoliska dynstrukturer (den mjuka lineationen) som är uppspruckna av nedslaget (eller möjligen av erosion, det skulle man kunna se på plats med blotta ögat). Men det övre ljusare mer horisontellt linjerade lagret av sandsten uppvisar egenheter som är betydligt osäkrare och är allt annat än tydligt eoliska. Diskordanser och andra erosionsmönster är svåra att avgöra från foton. På plats skulle man kunna se hur dynerna i sandstenen är formade - och därmed tex kunna avgöra om vatten var med! Och ur vetenskaplig synvinkel kan få säga annat än att det är jävligt intressant att ta reda på om en sanddyna på Mars, som ligger ovanpå en eolisk sanddyna är skapad av vind eller vatten - eller hur? Vinkeln på hur stratigrafins lager förhåller sig till horisonten skulle också kunna säga en hel del, både om nedslaget och om tektoniken fungerar på Mars.
En vacker dag kommer säkert fjärrstyrda sonder och robotar kunna insamla all data vi behöver - ersätta våra fantastiska sinnen och vår improvisationsförmåga - men den dagen är verkligen inte här ännu och därför behövs det människor på våra rymdexpeditioner. Att påstå något annat är faktiskt bara okunskap om geologi. Och studiet av andra världars egenskaper ÄR geologi. Jag är ofta förvånad över att det alltid bara är astronomer som får uttala sig som experter om andra världar i media och politik - när det trots allt inte alls är deras expertis egentligen. Vad kan en astronom om A och B-ripplar? Nej just det, inte jättemycket - varför är det då deras expertis om "vad som behövs för framtidens rymdforskning" som man då primärt vänder sig till? Jag är ledsen att behöva klanka ner på astronomer nu, jag älskar astronomi - men det stör mig lite att de får så mycket att säga till om i allt vad som har med vetenskap i rymden att göra. Debatten om huruvida vi ska sända människor till Mars/månen/andra världar eller fler sonder i all evighet hade vi öht inte ens haft om man frågade geologer istället.
Javisst, det är sjukt mycket dyrare att skicka människor än sonder - men datan vi skulle insamla skulle också vara sjukt mycket säkrare, bättre och användbar. Så ska vi utforska rymden öht (vilket vi såklart ska om jag får bestämma) är det kanske på tiden att det sker utan halvmesyrer.
Jag tar en ordentlig resa till Mars med ett par geologer i besättningen framför 100 med robotsonder ALLA ggr ur vetenskaplig synvinkel - så frågan är om det ens är en kostnadsfråga egentligen eller bara en NASA-dogm att det är bättre att skicka en massa billiga och "säkra" sonder.
Mars är ju en guldgruva för sedimentologiska studier. Foton från dess yta visar massor av spektakulära men fullständigt naturliga formationer. Som tex de vackra dynerna i botten på Victoria-kratern.
En närbild (nedan) avslöjar något intressant. Där utanför kratern. Linjära spår i sanden. Spår av marsianer? Perfekt material för konspirationer eller hur?
Synd då att det tyvärr "bara" är spår gjorda av Opportunity.
Indeed, says McKay, faking a Moon rock well enough to hoodwink an international army of scientists might be more difficult than the Manhattan Project. "It would be easier to just go to the Moon and get one," he quipped.
And therein lies an original idea: Did NASA go to the Moon to collect props for a staged Moon landing? It’s an interesting twist on the conspiracy theory that TV producers might consider for their next episode of the Moon Hoax.
"I have here in my office a 10-foot high stack of scientific books full of papers about the Apollo Moon rocks," added McKay. "Researchers in thousands of labs have examined Apollo Moon samples — not a single paper challenges their origin! And these aren’t all NASA employees, either. We’ve loaned samples to scientists in dozens of countries [who have no reason to cooperate in any hoax]." Källa och mer läsning
Jag får väl nämna några korta övergripande ord om Månens geologi i sammanhanget kring månkonspirationerna.
Vi har väldigt svårt att förklara hur det kan komma sig att vi både har drygt 500 kg stenprover från månen i labb på jorden om vi inte räknar med månfärder. Prover som absolut inte kan komma från Jorden eftersom de uppvisar en unik geokemisk sammansättning. Prover som heller inte överlag kan komma till oss via nedslag, eftersom meteoriter uppvisar unika drag. Dvs det är lätt att skilja på en sten från månen som släpats hit och en som kommit hit som meteorit.
Månen är en egentligen ganska mörk klippa i rymden. Lång exponering av rymdstrålning och mikrometeoritbombardemang har dock vittrat ner ytan och skapat dess karakteristiska gråa färg. Det är dock överlag lite av en optisk effekt som mestadels beror på att månen saknar ordentlig atmosfär. Regoliten, alltså den "stenkross" som täcker månen i skiftande tjocklek exponeras alltså direkt av solens skarpa strålar. Utanför vår atmosfär är det en skenbart mörk rymd, men i själva verket är ljuset från solen oerhört bländande. Därav astronauternas skyddsvisir.
Ett återkommande argument som jag sett vid ett par tillfällen handlar om hur det kan finnas vatten i stenar plockade på månen. Det här med vatten och petrologi är egentligen två aspekter. Dels har vi det faktum att flertalet bergarter består av stora mängder vatten. Inte flytande vatten, utan vatten bundet i föreningar med andra mineral. Ett bra exempel där är tex opaler, som kan bestå av många procent H2O. Men det man fokuserar på är påståenden om att det har hittats vatten i flytande form inne i prover, något man då tycker verkar märkligt. Om det nu är sant, vilket jag inte har kunnat kontrollera (och till viss del betvivlar) så är det dock inte alls konstigt dock. Meteoriter och meteorer har bombaderat både Jorden och Månen under många miljarder år. Meteorer innehåller ofta stora mängder fruset vatten. På månen har det aldrig bildats en hållbar atmosfär och det mesta har därför evaporerat ut i rymden igen. På Jorden har det bevarats (tack vara bland magnetfältet) och bidragit till att vi öht har en bio/geo/hydrosfär. När meteorer slår ner i på en planet frigörs enorma mängder hetta och energi som med lätthet smälter precis alla kända mineral och bergarter. Att det då kan kapslas in vatten inne i smältor är ju inte det minsta konstigt. Det är alltså inget argument alls mot att proverna skulle ha kommit från Månen.
Jag betvivlar dock det hela eftersom månen är känd för att just ha massor av geologiska karakteristika som är typiska för en miljö utan vatten. En total frånvaro av lerpartiklar och vulkanglasnoduler som på Jorden bryts ner av just vatten.
Bilderna nedan. "Genesis rock". Det mest berömda enskilda petrologiska provet av extrajordisk anortosit som togs hem från månen.Månens anorotosit är väldigt fältspatsrik (plagioklaser) och uppvisar en dateringsålder på över 4 miljarder år - mer noggrant än så har man inte kunnat specificera det (vad jag vet). Det är överlag rätt svårt att datera objekt äldre än 4 miljarder år pga avsaknaden av lämpliga isotoper att mäta på.
Det är tämligen lätt att ta vartenda konspirationsargument om månlandningen som en bluff och förklara felen i dem, men i princip behöver man inte det utan man kan titta på logiken bakom själva konspirationstänkandet i sig istället. Jag ska försöka göra lite av båda ting här med fokus på hur politiken fungerade. Det kommer även en separat bloggpost om månens geologi.
Idag är det tyvärr många som betvivlar månlandningen. Folk gör det inte av kritiskt tänkande utan av konspiratoriskt. Men det begriper de såklart inte själva vari skillnaden ligger mellan dessa anledningar. Det vilar i sin grund på det ogillande som supermakterna alltid fått utstå, ett ogillande som är mer eller mindre sakligt, men ändock fullt naturligt ty ingen gillar Goliat, alla gillar David.
Det finns massor av saker som månlandningskonspiratorikerna borde fundera kring. För det första är faktiskt alla tekniska frågor besvarade. Allt från van Allen-bältet till fototekniska frågor om dubbla skuggor och ovanliga reflektioner finns idag förklarat och lätttillgängligt att läsa om på nätet. De tekniska argumenten är alltså besvarade. Men ändå envisas konspirationsteoretikerna… Just denna envisa och tjockskalliga attityd tyder inte på ett kritiskt tänkande, utan på ett övertygat. En övertygelse om att de har rätt och de andra, oavsett att argumenten inte finns längre, måste ha fel. En kritiskt tänkande individ sällar sig inte till sådana individer.
Det andra är en diskussion om det omvända. OM det är en konspiration, hur kan det komma sig att så många hundratusentals som trots allt jobbade med Apolloprogrammet inte har släppt ut bevis för att det är just en konspiration. NÅGON snackar alltid hur mycket pengar och hot som än ligger bakom. Men nej, ingen har ju gjort det i det här fallet. Vad borde det rimligen säga oss? Jo att det inte finns något ATT snacka om.
Ett återkommande argument är också varför vi inte reser dit idag om vi kunde det 1969. Ett argument som bygger på dels ett misstroende på att man öht kunde göra något sånt här 1969 och ett ifrågasättande varför vi idag då inte kan det.
Att vi kunde resa dit 1969 är inte alls konstigt. Det pumpades in långt över 100 miljarder dollar i dagens dollarvärde i Apolloprogrammet, och då har man inte räknat de oräkneliga miljarder som pumpades in i raketforskning ända sen andra världskrigets dagar. Tekniken fanns och är väl dokumenterad. Eftersom vi kan bygga raketer idag, raketer som bevisligen utan större problem kan lyfta oss och objekt ut ur atmosfären så måste denna teknik ha kommit från något. Den kunskapen trillade väl ändå inte ner från skyn eller? Den kritiskt tänkande individen inser det ologiska och absurda i att ifrågasätta om det var möjligt att bygga avancerad raketteknik 1969, eftersom vi har mer avancerad teknik än så idag.
Anledningen att vi idag inte åker till månen beror på två enkla saker. Politik och ekonomi. 1969 handlade det inte alls om forskning. Apolloprogrammet var öht inte alls ett forskningsprogram utan det var ett politiskt prestigeprogram. USA och Sovjets kapplöpning kretsade kring allting under Kalla kriget. Och få saker rymde mer prestige än just erövringen av rymden. Alla som kan något om varför man hade en prestigekapplöpning mellan USA och Sovjet förstår detta.
Man la som sagt ner över 100 miljarder dollar på Apolloprogrammet. NASA får idag omkring 17 miljarder dollar i budget årligen. 17 miljarder som ska gå till en stor forskningsorganisation som styrs hårt av politiska idéer. Det är kongressen som deklarerar i vilka riktningar NASA ska gå och vad man då ska prioritera. Månfärder försvann från schemat under 70talet pga kostnaden.
Där har vi då en annan variabel som är värd att beakta. Idag är kostnaden för allting högre. Vi har även mycket högre säkerhetskrav på allting, sådant kostar. Lönerna har ökat, sådant kostar, byråkratin har blivit långsammare eftersom tävlingen mot Sovjet inte längre skyndar på något. Att producera ett stycke komponent och sätta in det i en raket är idag en oerhört mycket dyrare affär, samtidigt som budgeten är mindre. Det är med andra ord öht inte alls konstigt att månen inte har besökts av en bemannad färd på mer än 30 år.
Kort sagt: Det är inte det minsta konstigt att vi inte åker till månen idag. NASA har inte råd att satsa på det och heller inga politiska mandat för det.
Uppdatering: Här har ni ett riktigt ärkeexempel på hur en labil månkonspirationsteoretiker resonerar. Griper efter halmstrån och så fort de faktiska argumenten kring fakta tryter så kommer konspirationsargumenten fram. Tillslut är hela den vetenskapliga världen en fiende som ljuger och på det sättet tror man sig aldrig kunna förlora diskussionen. När fysiken kring tex van Allen-bälten inte alls medger att någon skulle dö av att resa igenom det så ljuger fysikerna!
Det måste vara underbart att leva i en värld där man ser troll bakom varje sten i skogen.
Mer i ämnet:
12åring i Tyskland träffades av liten meteorit och fick litet ärr berättar space.com. Jag skulle bli överlycklig om det hände mig. Jag tar gladeligen några månader på sjukhus för rehabilitering om jag får vara med om upplevelsen. Ett ärr från en meteorit. Kan det bli coolare?
Läs gärna min recension av Moonseed på min andra blogg. Det är nämligen en scifiberättelse där geologi spelar en huvudroll.
To those that complain about costs:
Amount U.S. spends on alcohol (according to google): $166 Billion
NASA Budget (according to wikipedia): $17.2 Billion
That’s only 0.55% of the government’s budget, or half a penny for every dollar of taxes that you pay. It’s amazing they do so much with (relatively) so little.