Kidsen idag drömmer om att få jobba på Google och Ikea… Snacka om lågflygande drömmar. Tänk att få jobba som exogeolog på NASA säger jag! Här har ni fantastiska bilder från Ares I-X-projektet.
Hittade följande kommentarer på nätet angående kostnaden för rymdprojekt och NASA.
Ovan. En kul, men egentligen väldigt defekt förklaring av vad "ren" vetenskap är och duger till.
En sak jag funderar över är just fenomenet matematik som en vetenskap. Här måste vi ta ställning till vad naturvetenskapen är och dess syfte. Det handlar ju om att beskriva och förstå universum och i detta är matematiken ett viktigt instrument för att kunna skapa struktur och förståelig objektiv kommunikation mellan vetenskapsmannen och studieobjektet - men framförallt mellan olika vetenskapsmän och sedemera allmänheten. Matematiken kodefierar vetenskapen kan man säga. Formler och beräkningar beskriver och förklarar verkliga eller hypotetiska fenomen. Vilken tyngd har jag på ekvatorn jämfört med på nordpolen. Osv.
Men när matematiken helt särskiljs från andra naturvetenskaper, när den inte längre har kopplingar till kemi, biologi, ekonomi, geologi, astronomi, statistik och inte minst fysik. Vad är den då? Då är den inte längre ett instrument - utan en egen vetenskap. Det kan ju jämföras med hur fysik både kan vara ett helt eget fält och ett verktyg inom tex geologi, medans fysiken i sin tur bygger på matematiska delar. Den berömda renhetspyramiden så som strippen ovan ungefär också skildrar den.
En populär sak bland vänner av matematik är därför att sätta matematiken på en slags piedestal som den renaste och mest fundamentala vetenskapen (Det brukar presenteras i stil med kemi-fysik-matte, tripp trapp trull). Man bygger sig en pyramid av "renhet" där man då som sagt om vi tar geologin kanske har följande "renhetskedja" med det mest rena först och det minst rena sist (matte, fysik, kemi, geokemi, geologi), där man då i princip antyder att allt, även den mjukaste humanioran, kan skalas ner till matematik.
Det här vänder jag mig oerhört mycket emot och det handlar inte om anvundsjuka nu, utan om det faktum att det är förenklingar som gränsar till rena fel. Matte är ett fundamentalt VERKTYG inom tex geologin, ett SPRÅK, men det är inte det samma som att man kan beskriva allt inom geologin med matte och fortfarande få ut begriplig vetenskap - eller ens vetenskap alls.
Du kan säkerligen beskriva varenda kemisk och fysisk process bakom bildandet av tex en granit i matematiska formler. Men om du inte har en "legend" till vad de olika variablerna är och definierar som befinner sig på en fysik, kemi eller geologi-nivå så blir det bara en massa beräkningar utan koppling till verkligheten.
Så när man säger att matematiken är fundamentet i all naturvetenskap så gör man det väldigt förenklat för sig. Då i princip gör man om en bok till en massa bokstäver och ord, eller rättare sagt, då är boken helt beskriven i sitt innehåll om man gör om kemin bakom färget och pappret, fysiken bakom kemin, och sen matten som förklarar fysiken. Då kan man helt beskriva en bok, vad den är, med matte om dess alla beståndsdelar, enligt den här logiken.
Jag vill egentligen inte klanka ner på matematiken som "egen" vetenskap. Jag är fullt medveten om att tusentals smarta människor kan skapa, problematisera och lösa matematiska beräkningar helt utan koppling till exempel. Tex att 1+1=2. Det är dock mycket tveksamt om det blir av vetenskapligt värde om man aldrig någonsin kan använda sig av formeln i någon tillämpning. (Vilket man såklart kan i det här fallet). Jag vill inte säga att man inte ska syssla med sånt här heller, för jag är medveten om att även om vi inte nu idag kan komma på användningsområden för matematiska teorem, så kan det komma nytta av det i framtiden. Utan min poäng kretsar helt kring det absurda i att påstå att "allt är matematik, och därför är andra vetenskaper sämre och orenare".
För det är inte praktiskt eller kognitivt möjligt att förklara och beskriva vad en granit är, så att det kommer mänskligheten till gagn med bara matematik utan tillämpning, eller en slags "legend" som beskrivning av vad det är matematiken formulerar. Därför är det öht tveksamt om man kan göra en slags renhetspyramid inom vetenskap.
Man kan också bli lite filosofisk i det hela och kräva att matematiken ska kunna definiera sig själv matematiskt, om den nu verkligen är fundamentet för allt i universum. Då blir det genast (iaf för mig) lite mer tydligt att matte på egen hand, för egen skull, mer är ett instrument för kommunikation och beskrivning, än grunden för allt kunnande om universum. Matte är kanske det mest fundamentala kommunikationsspråket för allt, men det är inte det samma som att det är det bästa, eller ens begripligt.
Så den enda renhetspyramid jag accepterar är en kommunikativ sådan. Matte är kommunikativt rent, men det är inte fundamentet för det som tex geologin kan förklara bäst för oss.
Det finns säkert folk här som fortfarande inte håller med mig. Så låt mig då fälla in den sista kritiken jag har mot den förlovade matematiken: Om jag hittar en granit på marken så kan jag identifiera den visuellt på någon sekund, helt baserat på visuella geologiska parametrar som jag införskaffat mig genom erfarenhet. Försöker du göra om dessa parametrar till matematik så kommer du få sitta ett par tusen generationer för att beskriva samma sten totalt och säkerställa det jag kunde identifera med "oren" geologi på loppet av sekunder. Matten är "ren" - men den är extremt opraktisk.
Förstår jag en boks innehåll bättre om jag kan se matematiken bakom molekylerna i tryckfärgen eller hur de kanske beskriver geometrin bakom en bokstav? Nej det skulle iaf inte jag påstå.
Matte - rent - men "rent" har inte alls det vetenskapliga värde som den tecknade strippen förenklat skildrar. Du kan inte förklara det sociologiska fenomen ger oss kunskapsmässigt med matte - även fast du säkerligen kan det. Det är inte så enkelt som att en bok är matten bakom trycksvärtans fysikaliska egenskaper. Man ser inte nödvändigtvis skogen om man detaljstuderar ett träd.
Även om skogen som helhet såklart kan beskrivas matematiskt - så är denna "rena" kommunikation extremt omständig och opraktisk - och därmed av föga vetenskapligt värde. Alla naturvetare lär sig att sträva mot det objektiva. Och matten är det mest objektiva lär man sig - men som sagt - är renhet den enda parametern som definierar vad god naturvetenskap alltså är? Jag tycker inte det och jag hoppas att någon där ute förstår min invändning.
Förövrigt, apropå förra ämnet, vill jag säga följande som jag som sagt tagit upp innan: Låt oss säga att vi får rymdfärder till Månen eller Mars. Måtte de skicka minst två geologer med på varje expedition eftersom en sådan färd tveklöst är primärt en geologisk upptäcksresa. En sedimentolog som kan förstå och se alla sedimentologiska fenomen och en berggrundsgeolog som kan förstå och se petrologiska och mineralogiska fenomen - de två huvudsakliga fälten inom geologi där expertis kring båda inte existerar. Geologi är inte ett fält - det är i grunden två separata även om många försöker överbrygga klyftan numera.
Jag har redan påpekat det innan - ett foto av ett berg kan inte ersätta en geologs ögon på det samma i fältet - den som tror annat förstår väldigt lite om geologi faktiskt. En svag skillnad i färgnyans kan ignoreras av ett otränat öga. Ett tektoniskt veck kan förbises. En skillnad i hur sedimenten beter sig vid fysisk kontakt missas. En för platsen ovanligt formad sten kan missas helt för någon som ser "gråstenar" överallt. Kort sagt, en amatör kan absolut inte ersätta en expert. Lika lite kan en robot heller göra det eftersom den saknar människans förmåga att anpassa sig efter det oväntade. Och tyvärr - en berggrundsgeolog kanske inte ser den märkliga sedimentologiska struktur i sandstenen som en sedimentolog gör. Och en sedimentolog kanske inte förstår att tolka märkliga bergarters betydelse. Två geologer alltså.
Självklart ska vi även ha de bästa piloterna i fortsättningen. Men om vi åker för att undersöka något som är ren geologi - måste geologer få följa med och ta stor plats. Man skickar väl inte bilen på reparation till sin tandläkare eller hur? Varför skicka piloter att då försöka hitta rätt sorts geologi? Nej rätt man på rätt plats. Måtte framtidens planetexpeditioner hysa mindre prestige och mer kompetens. Färre jocks, fler nördar.
Låt oss säga att vi skickar 10 astronaturer till Mars. Det är kanske i högsta taget räknat, men det vore ett ideal som är lätt att räkna på. Två geologer, tre piloter, en läkare, två ingenjörer, två astrofysiker vore rimligare. Alla då utvalda och tränade i mycket mer än sina expertisområden. Alla vältränade. Alla psykologiskt lämpade för uppgiften. Ev byter man ut någon av ingenjörerna eller fysikerna mot någon som kan förmedla upplevelsen för mänskligheten. Dvs en expert på ordet eller konst.
Kommer vi få se den perfekta expeditionen? Nej, det kommer vi inte eftersom det perfekta knappast kan uppstå i händerna på något som styrs av total inkompetens - dvs politiker.
Bilden nedan visar tydligt vilka märkliga militära pojkaktiga ideal som råder kring rymdforskningen. Man är en slags tuff stridspilot först och främst. Forskare sekundärt - om alls! Man ska passa för pojkrummets väggar lika bra som en bild på Michael Jordan. Inte en tankens hjälte, utan en handlingens.
Det är rätt lite som skiljer rymdfärdernas estetik idag från kalla krigets erövrande ideal. Rymden ska erövras, inte utforskas. Det gällde till fullo 1969. Det gäller märkligt nog än idag även om det blivit bättre - vilket påverkar synen på astronautens roll och kompetens.
Det är en av anledningarna till att Star Trek troligen blev populärt i alla bildade kretsar. Som motvikt mot de militära idealen visades där en mänsklig rymdforskning som styrdes och sköttes av folk som var forskare primärt och krigare sekundärt. Nördarnas revansch mot the jocks även om man för att kunna sälja serien till så många som möjligt ändå fick infoga massor av jocks i seriens alla spinnoffs. Men hur man än gjorde i serien för att trycka in "vanliga" människor, dvs jocks, så tvingades man alltid ge dem nördarnas kompetens. Dvs idealet om teoretiska kunskaper bestod.
Det kan man kanske inte säga om verklighetens rymdforskning. Förvånansvärt många astronauter saknar högre akademisk kompetens - utan många är faktiskt "bara" piloter än idag. Pga att idealen inte alls kretsar kring forskaren, utan kring krigaren. En astronaut är en pilot först och främst - så är det bara.
MrArboc ställer frågan varför vi skickar en partikelfysiker ut i rymden för att göra rörmokeri. Jag måste säga att jag tycker att frågan är väldigt märklig och det berör lite ett ämne jag tagit upp tidigare. För det första har vi ju i Fuglesang en person som kan allt om astronauteriet - det är få personer som kan det. Han kan allt om den forskning han ska syssla med och inte minst: han kan även allt om rörmokeriet. Varför skulle man då skicka upp någon mindre begåvad individ som inte hade Fuglesangs bredd? Hans CV säger att han är expert på rymdrörsmokeri, egalt hans docentur i fysik.
Fuglesang finns, Fuglesang kan rörmokeriet, Fuglesang kan insamla de data som behövs för forskningen.
Allt för länge har NASA styrts av märkliga ideal i astronautfrågor. Av tradition och revirpinkningsskäl har man alltid hämtar astronauterna från pilotyrket, helst då det militära. Det fanns logik i detta ursprungligen - för då handlade det bara om erövringar och bedrifter. Då skulle man få upp en man i rymden, få en man till månen osv. För dessa flygande pionjäruppgifter är någon som är expert på att flyga rimligen det vettigaste valet.
Men sen tog logiken slut när erövringen var klar och dumheterna tog över. Under flera år skickade man folk till månen och endast en gång kom en person med kompetens om månen till månen.
MrArboc säger att man inte behöver vara docent för att insamla data - och att insamlande är all forskning som sker på plats. I beg to differ. Om du kan välja mellan någon som verkligen vet vad det är som den ska insamla så krävs kompetens i fältet - god sådan. Jag kan bara göra en analogi med mitt "eget" fält - och nu repeterar jag något jag redan sagt till MrArboc: Om man ska insamla data från en myr så brukar man borra med en "ryssborr" för att ta upp en borrkärna. Detta är till synes en rent fysisk uppgift där det självklart är så att en stark och vältränad person lättare utför uppgiften än en klen person. Geologi kan var förvånansvärt tungt fysiskt faktiskt. Men det handlar även om att direkt på plats kunna avgöra om provet man tagit duger. Och för den uppgiften krävs kompetens om geologin. Och faktiskt, det dräller av stora starka geologer.
Man kan i det här fallet resonera som jänkarna gjorde vid Apolloexpeditionerna - att geologer kan instruera provhämtaren i lite grunder. Men det är ofrånkomligt så att geologen fortfarande skulle vara bättre på att bedöma. En annan aspekt är att geologen på plats kan se anomaliteter av stort vetenskapligt värde som bör undersökas - eftersom det ju absolut inte alls går att förutse allt i forskningsväg i förväg när man defakto är på upptäcksresa på terra incognita. I fallet med Apollofärderna så lär både insamlade data och upptäckta intressanta geologiska data och fenomen ha missats i mängder pga att rätt person inte utförde jobbet. Man måste faktiskt vara riktigt kunnig i det fält man ska insamla data i för att göra ett optimalt jobb.
Man får lätt intrycket av en sån här diskussion att den bygger på ett antagande: Att akademikern är en spröd figur som ska göra hårt fysiskt arbete. Dvs nörden som inte kan sparka fotboll lika bra som "the jock". Dvs varför skicka en pennfäktare att göra ett knegarjobb (Fuglesangs mesta uppgifter på resan är hantverksmässiga, men även administrativa - rörmokeri kallar MrArboc det hela)
Faktum är att nörden i det här fallet kan spela fotboll minst lika bra som the jock. Om man då kan ta en person som har alla relevanta kunskaper om "rörmokeriet" i kombination med enorma kunskaper inom forskningsfältet i fråga, i kombination med en massa astronauterfarenheter - varför skulle man då öht tänka tanken på att skicka någon som ÄR sämre lämpad?
Däri ligger min största invändning mot invändningarna kring Fuglesang: Han finns, han är överlägset mest lämpad, varför då inte skicka honom?
Jag är ledsen att behöva låta arrogant nu MrArboc, men det kan bara bero på att man inte vet att uppskatta dels hur svårt det är med vetenskapligt fältarbete, dels framförallt, vet att uppskatta hur faktiskt kunnig Fuglesang är på "allt det händiga". Vem kan MER om att montera prylar på ISS? Fuglesang är absolut ingen fumlig pennfäktare "bara" för att han är akademiker.
Johan Normarks utmärkta arkeologiblogg har ett tema ni bör läsa och det är om apokalypsen och 2012. Jag brukar följa det regelbundet eftersom det är så kul att se alla dåliga argument från new age-människor och konspirationsteoretiker förgöras. Jag hade själv ingen aning om att det inte alls stod att jorden ska sluta existera 2012 eftersom den beryktade kalendern inte alls tar slut då. Men numera känner jag till det tack vare Johans lektioner. 2012 alltså, då går vi inte under eller något liknande. Känns bra att veta då det är året jag tänkte börja jobba som geolog. Skulle ju vara himla förargligt med så kort yrkeskarriär.
Men det är ju klart, vi har ju kvar Apophis den 13 april 2036 sen… Bra namn på en farlig asteorid förövrigt, framförallt för mig som är Star Gate SG1-fan. Bättre än 2007 VK184 som kommer 2040 eller stenen med namnet 101955 1999 RQ36 som kommer förgöra oss nångång 2169.
Vi har dött flera ggr i det förflutna och vi kommer alltså dö flera ggr till i framtiden. Jag har redan personligen varit med om flera undergångar, närmare ett 80tal! Det var nära ögat att jag strök med 2000 när milleniumbuggen anföll, de övriga missade jag i princip tyvärr. Sen har man ju en rad ggr då man själv av personliga skäl sett jorden gå under bara för att man själv har varit nere. Komplicerade saker det där med apokalypser.
Den vars hår inte reser sig lite på armarna vid tanken på att resa ut i rymden, ut i dess otroliga väldighet, är inte min själsfrände på något sätt. Jag skulle offra nästan vad som helst för att få göra en sån resa som Fuglesang nu ska göra för andra gången. Inte för att jag på något sätt har tillräcklig kompetens för det dock.
Men äventyret, upplevelsen! Det vore värt alla risker, alla uppoffringar.
Allt.
Det heter ofta att det är ganska onödigt att skicka med människor på expeditioner ut i rymden. Många ifrågasätter iaf det och det verkar florera en åsikt att det mesta kan genomföras av fjärrstyrda maskiner. Man vill antyda att människans sinnen så att säga mest behövs för att ge en poetisk uppfattning om det hela. Jag har t om sett astronomer uttrycka åsikten.
Det stämmer över huvud taget inte när det kommer till geologin - vilket är ett bra tecken på att många inte begriper hur geologi, inklusive geologin om andra världar än vår egen fungerar. Geologi är nämligen akut kopplat till det visuella och improvisationsförmåga. Du kan inte ta borrprover av sand eller berggrund och på kemisk väg bestämma vad du hittar på plats. Alla med grundläggande kunskaper i mineralogi vet om att 90% av bedömningen sker kring en optisk analys av det man ser. En "godtycklig" analys där kemin mellan två olika sorters berggrund kan vara 100% identisk, men kristallstrukturen uppvisar någon sorts egenhet som gör att enormt viktiga skillnader går förlorade om man bara kan analysera ett porrprov. Det krävs tunnslip helt enkelt där kristallerna är oskadade.
Sen skulle man kunna tänka sig att man i teorin ganska lätt kunde göra ett tunnslip på plats och skicka polarisationsmikroskopiska foton till Jorden - men att göra ett tunnslip är än så länge något som ligger på hantverksnivå. Maskiner fixar inte det på ett bra sätt på egen hand. Det är fumligt, det är pyssligt, det är något som kräver övning. Kanske om 20-40 år så.. men väldigt lite tyder på att maskiner på egen hand skulle klara av det. Att kunna bedöma var som är bästa platsen för att ta slipet ur en stuff tex.. Det ligger mycket "känsla" kring det faktiskt.
Sen kommer vi till en punkt där den mänskliga geologen lätt överglänser den finaste maskin. Förmågan att se större strukturer och samband. Där kan maskiner öht inte ens komma i närheten idag. Sprickors mönster, subtila färgnyansskillnader och formationer och annat som indikerar på viktig aktivitet är helt enkelt sådant som människans öga är oöverträffat på att fånga in i fält oavsett hur bra kamera man än använder.
Den här klassiska bilden ovan är ett sådant exempel på något man gärna hade varit på plats för att studera som geolog. Bilden avslöjar "mörkare" eoliska (vindskapade) sandstensformationer med tydliga långsträckta eoliska dynstrukturer (den mjuka lineationen) som är uppspruckna av nedslaget (eller möjligen av erosion, det skulle man kunna se på plats med blotta ögat). Men det övre ljusare mer horisontellt linjerade lagret av sandsten uppvisar egenheter som är betydligt osäkrare och är allt annat än tydligt eoliska. Diskordanser och andra erosionsmönster är svåra att avgöra från foton. På plats skulle man kunna se hur dynerna i sandstenen är formade - och därmed tex kunna avgöra om vatten var med! Och ur vetenskaplig synvinkel kan få säga annat än att det är jävligt intressant att ta reda på om en sanddyna på Mars, som ligger ovanpå en eolisk sanddyna är skapad av vind eller vatten - eller hur? Vinkeln på hur stratigrafins lager förhåller sig till horisonten skulle också kunna säga en hel del, både om nedslaget och om tektoniken fungerar på Mars.
En vacker dag kommer säkert fjärrstyrda sonder och robotar kunna insamla all data vi behöver - ersätta våra fantastiska sinnen och vår improvisationsförmåga - men den dagen är verkligen inte här ännu och därför behövs det människor på våra rymdexpeditioner. Att påstå något annat är faktiskt bara okunskap om geologi. Och studiet av andra världars egenskaper ÄR geologi. Jag är ofta förvånad över att det alltid bara är astronomer som får uttala sig som experter om andra världar i media och politik - när det trots allt inte alls är deras expertis egentligen. Vad kan en astronom om A och B-ripplar? Nej just det, inte jättemycket - varför är det då deras expertis om "vad som behövs för framtidens rymdforskning" som man då primärt vänder sig till? Jag är ledsen att behöva klanka ner på astronomer nu, jag älskar astronomi - men det stör mig lite att de får så mycket att säga till om i allt vad som har med vetenskap i rymden att göra. Debatten om huruvida vi ska sända människor till Mars/månen/andra världar eller fler sonder i all evighet hade vi öht inte ens haft om man frågade geologer istället.
Javisst, det är sjukt mycket dyrare att skicka människor än sonder - men datan vi skulle insamla skulle också vara sjukt mycket säkrare, bättre och användbar. Så ska vi utforska rymden öht (vilket vi såklart ska om jag får bestämma) är det kanske på tiden att det sker utan halvmesyrer.
Jag tar en ordentlig resa till Mars med ett par geologer i besättningen framför 100 med robotsonder ALLA ggr ur vetenskaplig synvinkel - så frågan är om det ens är en kostnadsfråga egentligen eller bara en NASA-dogm att det är bättre att skicka en massa billiga och "säkra" sonder.
Mars är ju en guldgruva för sedimentologiska studier. Foton från dess yta visar massor av spektakulära men fullständigt naturliga formationer. Som tex de vackra dynerna i botten på Victoria-kratern.
En närbild (nedan) avslöjar något intressant. Där utanför kratern. Linjära spår i sanden. Spår av marsianer? Perfekt material för konspirationer eller hur?
Synd då att det tyvärr "bara" är spår gjorda av Opportunity.
När jag började plugga humaniora för några år sen hade jag en mycket vag bild av vad korrekt vetenskaplighet skulle vara. Jag trodde nog likt de flesta att den naturvetenskapliga metoden kunde appliceras på all vetenskap, eller rättare sagt borde. Alla steg bort från detta var då att betrakta som lite sämre vetenskap.
Nu, 10 år senare med studier inom humaniora, samhällsvetenskaper och naturvetenskaper är jag lite klokare vill jag inbilla mig. Den som försöker lägga på naturvetenskapliga ideal på humaniora kommer få källkritiska problem som inte går att lösa. I princip gör man vetenskaperna inom humaniora meningslösa med naturvetenskaplig metod. Inte i alla lägen, men i många. Och likaså skulle naturvetenskapen bli totalt meningslös utan sin metod.
Om du går in mot historia eller arkeologi med åsikten att du vill ta reda på vad som hänt i en specifik händelse, så kommer du tveklöst i i 999 fall av 1000 misslyckas. Du kan nästan aldrig någonsin lägga fram några säkra bevis för en händelse i historien på samma sätt som man kan lägga fram bevis för en händelse i ett naturvetenskapligt laboratorium. Man kan aldrig bevisa något i det historiska händelseförloppet. Du kan ev bevisa att det troligen skett tex ett krig, men du kan aldrig bevisa motiv eller exakta förlopp - bara återge och analysera vad källmaterialet visar (både textmassa och artefakter).
Detta gör ju att väldigt många humanister idag inte ens försöker syssla med endast detta. De vet hur svag is de står på när de försöker hävda sanningar om det förflutna. Istället ser vi då att man hellre försöker göra sådant som man kan göra med större säkerhet, som tex att skildra vilka perspektiv folk måste ha haft. Detta är iaf historievetenskapens signum. Vi kan inte återge vad som hände år 100 eKr med säkerhet, men vi kan återge hur samhället såg ut år 100 eKr och hur de ev uppfattade händelser då. Dvs återge mänskliga perspektiv, analysera dessa och jämföra med vad vi känner till om konkreta fynd inom arkeologin.
Jag blir av denna anledning en allt större förespråkare av att arkeologi och historievetenskapen bör samarbeta mer än den gör. För om det finns både textmaterial och artefakter - så bör dessa inte analyseras av separata vetenskaper som sedan vägrar komma överens om en slutsats. I de tillfällen då endast en sida finns att tillgå, då är det såklart inget val man kan göra.
Mitt i allt detta ideal har vi då kvar en liten strimma av riktigt ovetenskapliga typer inom humaniora - och det är religionshistorikerna. Här har vi ett gäng som lite för ofta ger sig i kast med att försöka hitta bevis för påstådda historiska händelser. Inte så konstigt att det inte är de historiska institutionerna som hyser dessa "historiker", utan de teologiska. De sysslar nämligen inte med historia som vetenskap, utan snarare med dogmatik - att försöka bevisa antaganden. De angriper inte historiska texter på samma sätt som historiker trots det skenbara namnlika yrket, utan de angriper öht inte texterna, de försöker hitta bevis i dem för antaganden som de gör på förhand (tex att Sodom och Gomorra fanns - var kan ruinerna av dessa städer finnas idag). När textmaterialet då tillslut tryter i frågan så allierar man sig med de sk "bibliska arkeologerna" - som oftast inte ens försöker framställa sig som riktiga akademiker, utan mer är att likna vid något mindre arkeologiskt än Indiana Jones. Tappra försvar av dessa pseudovetenskapliga metoder kan ni få insyn i på bloggen gudfinnsnog.nu där jag är i en pågående diskussion om det hela.
Visst, det finns säkert vettiga religionshistoriker som försöker titta på religioners historia på samma sätt som vanliga historiker skulle göra. Heder till dessa. Men de växer inte på träd. Religionshistoriker sysslar inte så ofta med att tala om "hur antikens människor uppfattade prästernas hierarki" som de talar om hur "Det finns belägg för Jesus existens även i andra samtida källor än NT"). Dvs de försöker syssla med samma saker som historiker och arkeologer försökte med för 120 år sen - bevisa antaganden pga personliga motiv (då ideologi, nu religion)
Det här med vetenskapliga metodsideal är en svår fråga där inte ens långvarig akademisk karriär eller meriter garanterar kunskaper. Det finns bevisligen professorer inom naturvetenskap och professorer inom humaniora som inte ens är i närheten av att begripa vilka väsensskillnader man ofta måste acceptera mellan ämnena. Naturvetare som fnyser åt det som de ser som humanioras oförmåga att bevisa saker är nog lika vanliga som humanisters oförmåga att förstå att naturvetare faktiskt kan bevisa saker. Beroende på att man utgår från sina egna vetenskapliga metoder när man tittar på det andra.
Detta problem vilar nog i att båda grupper saknar förståelse för att den vetenskapliga metoden ser olika ut och har olika syften beroende på ämne. Kanske skulle detta problem lösas med ett obligatoriskt ämne för alla högskolestudenter som helt handlade om att redogöra och beskriva vetenskaplig metod ur olika perspektiv. Det hade nog löst många helt onödiga revirpinkningar mellan fakulteter och ämnen.
Jag vet att det inte är så här enkelt och att reviren aldrig kan försvinna helt eller kanske ens bör försvinna (då man ofta sysslar med oförenliga mål!). Jag vet att vad jag än säger till vissa hårdnackade humanister så kommer de envisas med att allt är mänskliga perspektiv och inga objektiva sanningar ens inom naturvetenskapen och att naturvetare därför inte tänker efter tillräckligt på att det i princip är omöjligt att plocka subjektet ur objektet eftersom bara språken i sig vi arbetar med vetenskapligt, inklusive matematiken, alltid innehåller mänskliga konstruktioner - bara du tänker så blir det subjektivt helt enkelt. På samma sätt kommer hårdnackade naturvetare hävda att allt vissa humanister sysslar med är att applicera sina åsikter i något och sen kalla det en sanning som de aldrig kan bevisa. För att inte tala om hur mycket (jag) och naturvetare avskyr postmodernism i allmänhet - hur sjutton kan man missa den paradox som denna filosofi vilar på? Det finns inga sanningar, är ju per definition en självmotsägelse! Och med detta relativiserande postmoderna perspektivet blir ju alla studier också i slutändan meningslösa att genomföra.
Kritiken är både hård, saklig och osaklig och inte minst från båda hållen. Vetenskapen har olika väsen och syfte men vissa kommer aldrig acceptera andra än det egna lägret. Mitt i denna konflikt kan då pseudovetenskaperna likt religionshistoria fortsätta att gömma sig och dra in skattemedel till vad som bara kan liknas vid ett omständigt försök att missionera.
Här hemma hos mig har jag haft rena valvakan på skånskan.se och sydsvenskan.se och det var väl värt tiden jag spenderade där eftersom jag på det här sättet också snabbt fick ta del av de härliga nyheterna att ESS nu med allra största sannolikhet hamnar i Lund! Tjoho!
Läsning: Sydsvenskan Skånskan Sydsvenskan
Uppdatering: Det är ju rätt spännande hur jävla tyst övrig svensk media är. Man kan ju nästan tro att stockholmspressen (svd, expressen, aftonbladet) ser på ESS som en liten lokal Lunda-fråga. Det är ju bar en av de största EU och forskningssatsningarna i Sverige är ju inte så viktigt att nämna… Inte så viktigt som löpmeter efter löpmeter om Daniel Westlings njurjävlar… Endast DN har begripit att detta trots allt var viktiga nyheter. ESS ÄR i hamn för Lund nu, frågan är bara hur lång tid det kommer ta och om det kommer förhalas.
To those that complain about costs:
Amount U.S. spends on alcohol (according to google): $166 Billion
NASA Budget (according to wikipedia): $17.2 Billion
That’s only 0.55% of the government’s budget, or half a penny for every dollar of taxes that you pay. It’s amazing they do so much with (relatively) so little.