Jag får allt som oftast intrycket att den inre akademiska världen, när man är doktorand och sedemera lektor, docent och professor på många sätt är mer intrigerande, mer tjafsigt, mer som en gråtmild såpopera än valfritt "kärringyrke" som helst som brukar tillskrivas just dessa epitet. Bara att den akademiska världen förpackar såpan i en skenbart mer intellektuell kostym.

Alla pinkar revir, alla är karriärister, alla predikar kritiskt tänkande men är snarast dogmatiska, alla är lömska, alla stjäl, alla tror de är experter på allt, alla förtalar, alla smutskastar, alla slår knut på sig själva i försök att vara PK, alla håller varandra bakom ryggen och inte en jävel tål kritik. Kort sagt: Skitstövelfaktorn är är förbannat hög.

Nej jag är inte bitter - jag bara konstaterar att ofta är den akademiska världen ett vuxendagis för retarderade självcentrerade sociopater där endast små öar av briljanta läromästare utgör det positiva i ett hav av mer eller mindre kvalificerad dynga.

Jag borde ju veta detta då jag själv stämmer in utmärkt på epitetet retarderad självcentrerad sociopat och märker allt för väl hur bra handsken passar mig när jag går genom korridorerna.

I belong there.

Jag blev vidare uppmärksammad om vad som sagts av Climategate i en artikel i eminenta mediet Second opinion, som jag helt missat existerade (men nu har jag koll). Det hela är en artikel, vars innehåll mestadels består av två delar: Först, ett antydande att media konspiratoriskt stoppar upp all klimatskepticism (vilket inte alls stämmer, med tanke på alla de artiklar Stockholmsinitiativet fick publicera i våra stora tidningar). Den andra aspekten är påståendet om att media antyder ett koncensus om klimatfrågan som "inte alls finns i forskarvärlden", vilket heller det inte alls är sant, merparten av forskarna står på IPCCs sida. Påstår man annat får man backa upp det med mer än konspirationstänkande kring tystade forskare osv. Climategate är ett svagt bevis, det är ett universitet i det tämligen välkänt klimatskeptiska landet USA.

Vidare kan man konstatera att artikelns författare, en professor i det fasta tillståndets fysik vid namn Carl-Gustaf Ribbing allt för väl exemplifierar det jag länge påpekat och stört mig över - nämligen när folk som har fina akademiska titlar tror att det innebär att de är experter inom ALL forskning.

Ni minns väl vilket liv det var kring Large Hadron Collider och att jorden skulle gå under enligt en kemiprofessor? Han red rätt mycket på sin titel till alla fysikers stora irritation. Kort sagt, gubben snackade långt utanför sitt expertisområde. Mina sympatier med alla fysiker som fick försvara sig i media mot en totalt irrelevant argumentation från en totalt irrelevant kompetens.

Hur fan kan det komma sig att fysiker inte kan respektera klimatologiska vetenskaper på samma sätt? Det råder nämligen tämligen mycket koncensus inom klimatologin - den vetenskapsgren som sysslar med klimatfrågan. Att det sen finns ekonomer, politiker, ingenjörer och fysiker som inte håller med… det är precis lika irrelevant för verkligheten som det var i fallet med jordens undergång i LHC-projektet.

Kliv ner från er jävligt höga tron fysiker - ni kan inte allt om allting.

Det här från SACOs senaste rapport om arbetsmarknaden känns mycket bra att läsa, framförallt när man låter bli att titta på rubriken om balans och läser själva innehållet:

Geovetare
Arbetsmarknaden idag: Balans på arbetsmarknaden
Prognos 2014: Balans på arbetsmarknaden
Arbetsmarknaden varierar i hög utsträckning med geovetares olika inriktningar.
Under 2007 och 2008 förbättrades arbetsmarknaden markant för
geovetare och är nu i balans. Efterfrågan på geologer är mycket stor, inte
minst från närliggande länder som Norge. Men även utanför Europas gränser
har efterfrågan varit stor. För exempelvis naturgeografer finns inte samma
positiva arbetsmarknadsutveckling. Åldersstrukturen visar att hälften av
geovetarna är under 40 år, medan mindre än 10 procent är över 55 år. Någon
större generationsväxling är därför inte heller att räkna med. Prognosen är
balans på arbetsmarknaden om fem år. Arbetsmarknaden kännetecknas av
relativt stora skillnader i arbetslöshet mellan hög- och lågkonjunktur.
Arbetsmarknaden för geovetare har gått upp och ned de senaste åren och
prognosen är svår att göra. Arbetsmarknaden är nu i balans men det återstår
att se om det är en varaktig förbättring för hela gruppen av geovetare. Prognosens
osäkerhet uppskattas till 3 på en skala mellan 1 och 5, där 1 på skalan innebär
mycket låg grad av osäkerhet och 5 innebär mycket hög grad av osäkerhet.

Som "geovetare" klumpas man ju samman med naturgeografer. Att det finns överskott på dem kan man ju räkna ut så fort man ser hur många som läser på deras institution kontra vår egen. Det går lätt 10 naturgeografer i vår byggnad på varje geolog även om antalet geologistudenter på grundnivån ökade markant i höstas. Dock stannar fortfarande merparten av alla geovetare på grundnivå (bachelor-examen) eftersom det trots allt är ett rätt dramatiskt hopp i svårighet från grundkurser till master. Hur många svenska geologimasters-examina blir färdiga i Lund varje år? 2-3? Merparten som läser mastersexamina i Sverige i Lund är från andra länder och vänder hem direkt efter avklarad kurs och kan därför inte räknas. Det är inte många nya svenska geologer på mastersnivå i Skåne varje år. Merparten av dem är förövrigt kvartärgeologer, vilket gör att det självklart kommer finnas en brist på framförallt berggrundsgeologer.

Som 37åring när jag är klar med min utbildning behöver jag ha en arbetsmarknad som står på den arbetssökandes sida. Jag är nämligen fullt medveten om att jag inte är så ung längre och jag tackar och tar emot för vad jag än erbjuds. Jag kommer troligen också behöva flytta från mitt kära Lund. Kanske från mitt kära skåne. Egentligen borde jag sluta blogga. Sluta göra reklam för ämnet geologi. Jag borde tänka mycket mer själviskt på mina egna karriärsmöjligheter då jag med den här bloggen skapar mig konkurrens. Tro inte att jag inte seriöst överväger det faktiskt på dessa grunder. Nej jag skojar inte. Inga beslut är dock fattade.

Sydsvenskan

Nej, det här är ingen bloggpost om vad granit är, det här är en bloggpost om just sådana typer av frågor.

Det är ju så idag att skolorna bevisligen lär ungdomar att kräva svar på allting, vilket är bra. Det är bra att man ställer frågan och ifrågasätter eftersom dogmer ofta ha styrt oss. All god vetenskap vilar tveklöst på ett kritiskt tänkande. Men problemet är (förutom att alla auktoriteter inte alls ljuger eller sysslar med dogmer såklart) att all kunskap inte kan förklaras kort och enkelt. Och om man då försöker så kommer det tveklöst uppstå frågetecken och kvalitétsbrister. Utifrån detta argument kan man faktiskt ifrågasätta varför det öht finns lexikon i många fall.

I princip kan man förklara t ex hur granit bildas på två sätt. Ett kort och förenklat sätt som är så kort och förenklat att det egentligen inte förklarar något alls. Som tex NEs artikel på granit:

"grani´t, bergart vars mineralkorn ligger likformigt fördelade i bergmassan och som därför blir kornig eller prickig; oftast grå eller röd i ljusa nyanser. De flesta graniter har bildats genom smältning av jordskorpans bergarter. Granit har värde som bl.a. byggnads-, kant- och gatsten."

Den där beskrivningen säger precis inget alls om vad granit är. Det där stämmer lika mycket in på en dacit, granit, diorit eller t om sandsten. Den första meningen är ju korrekt, men i sig säger den ("vars mineralkorn ligger likformigt fördelade i bergmassan") inget alls som är helt unikt för graniten och därmed kan det förvilla totalt om man tror att det särskiljer graniten från andra bergarter. Men jag är inte så säker på att jag med ett par meningars skulle göra ett så mycket bättre jobb. Man skulle så lätt springa iväg med orden för att kunna förklara varje del.

Vi lever i ett kunskapssamhälle där kunskap ska förmedlas snabbt och konkret likt en stirrig MTV-video. Om det inte går så blir folk skeptiska. Skolan borde lära ungdomar tålamod i kunskapssökandet snarare. Så att de förstår VARFÖR man egentligen inte förstår vad en granit är innan man läst geologi på universitet under ett par års tid. Om ens då. Jag är tämligen säker på att min professor i berggrundsgeologi, som är en expert på just graniter, skulle vara den första att säga hur svårt och besvärligt det är att förklara vad granit är och att det fortfarande finns frågetecken.

Problemet är alltså inte att NE inte förklarar vad en granit är på ett bra sätt. Problemet är att folk idag (skolungdomar) inte förstår varför NE inte kan förklara vad granit är med ett par raders text. Jag kan inte förklara det bra, och jag ska ju så smått börja föreställa en expert på sånt här. Nåja, iaf om ca 2 år.

Se det här som en balansering av min tidigare arga bloggpost där jag kritiserade NE. Nu ger jag dem visst försvar för sina korta artiklar, om man bortser från det faktum att man lika gärna kan tolka den här bloggposten som att lexikon med NEs artikellängder är totalt meningslösa.

Bild. Vångagranit. En felsisk magmatisk bergart från norra skåne med en ålder på ca 1-1.5 miljarder år. Bildad i magmakammare på några mils djup. Frameroderad och upplyft genom tektonik till jordytan numera. Innehåller kvarts, biotit, alkalifältspat, plagioklas. Den visar på lätt gnejsisk lineation, vilket tyder på en stark strukturell och metamorfos påverkan. …typ…

Kan vi lita på kunskapen i våra expertgranskade lexikon? Svaret är som jag redan tidigare påpekat med egna exempel nej. När folk ondgör sig över kvalitén i Wikipedia och istället säger sig föredra Nationalencyklopedin så visar de med allra största tydlighet upp en portion naivitet som är smått astronomisk.

Wikipedia innehåller fel javisst, ingen tvekan om den saken. Men det gör NE också och det är värre eftersom NE i mycket större grad godkänns som källa och referens i tex skolarbeten. Jag är trött på propagandan för NE. Det finns t om en blogg där ute med namnet "kunskapsbloggen" som inte gör annat än sprider okritiska lovord för lexikonet, vilket stör mig allt mer och mer då den ligger i min nyhetsläsare. Den åker snart väck, men för stunden roas jag lite av hur okritiskt den förmedlar saker så jag har den kvar mer som kuriosa och underhållning.

Nu är det ju förvisso så att alla sorters källor alltid kan innehålla fel - så jag har inget bättre på lager - och inte heller vill jag att folk ska sluta lita på kunskaper som skrivs ner av vetenskapen - jag är tvärtom stor vän av auktoritär förmedling faktiskt och avskyr när konspirationer och tyckande från amatörer likställs med den akademiska vetenskapliga processen.

Fel finns överallt dock. Det har liksom ingen betydelse ifall man refererar till avhandlingar skrivna av Nobelpristagare - det kan fortfarande vara totalt felaktigt. Men i ett mer vardagsnära sammanhang, något som 1000tals skolungdomar kommer i kontakt med varje dag, så är felen i NE oerhört mycket värre då NE ges så mycket ära för något det inte har, nämligen kvalitét.

Jag föredrar (engelska) wikipedia alla ggr framför NE numera. Av två väldigt viktiga skäl:

1 Det är ett otroligt mycket mer omfattande lexikon än NE med mycket fler artiklar - själva urvalet i sig och snävheten i NE vad man tycker är viktigt att förmedla och inte säger en hel del om att redan där kan viktig information ha censurerats. Artiklarna är också överlag mycket längre i wikipedia med mer information - och även referenser till påståendena i många fall.

2 Det är hela tiden öppet för granskning av allt och alla, inklusive världens främsta experter, och alla får ger sina åsikter och kritisera och detta kan läsaren ta del av öppet. Något liknande finns inte alls för NE där sista ordet sades, av en i jämförelse pytteliten panel, när boken gick för tryckning för en miljard år sen.

Det finns inget att snacka om. I 99 fall av 100 är en artikel på wikipedia bättre än NE på alla sätt idag (källkritiskt, referensmässigt, innehållsmässigt, storleksmässigt). Mycket bättre t om. Wikipedia skulle kunna bli ännu bättre såklart med ännu mer expertisgranskning av precis alla artiklar och inte bara en del. Man borde t ex ha något slags kvalitetssystem där en artikel som lästs och granskats av tillräckligt många oberoende experter ges en liten godkänd-stämpel eller något. Självklart blir det oerhört svårt i uppslagsord kring politik, religion osv. Men i fallet med naturvetenskaper tex, borde det kunna fungera utmärkt.

Svd 

Är det inte för jävla sorgligt att man t om som 30+ fortfarande känner av behovet att kuva nörden i sig i andras sällskap. T om i sällskap med folk som ska föreställa likasinnade?

Som geologistudent känner jag ofta för att plocka och vända på alla möjliga stenar. Att frossa i geologi som världens största sten-nörd helt enkelt. Slicka på stenar. Hamra sönder klippor. Sniffa på volatila gaser. Bära hem hundratals kilo fossil till vardagsrummet.

Men man håller igen i sällskap av andra. Ibland när jag skulle vilja krypa runt bland klipporna och ta en miljon makrobilder så låter jag bli för jag får för mig att det skulle "vara för mycket". T om i sällskap av andra geologistudenter på exkursion. Om jag läser geologi, varför ska jag då försöka låtsas som att jag inte är sten-nörd? Jag menar, den som läser geologi och verkligen inte gillar stenar, det är ju DEN som har ett problem i sällskapet, inte jag som är besatt av dem. Så vad fan sysslar jag med? Ingen aning.

Jag tror att många resonerar som jag och att så fort någon "vågar" börjar krypa runt med luppen på bergshällen och släppa den "coola, ointresserade, vaddå, titta på stenarna frivilligt"-attityden så gör många det.

Men inte alla, för visst finns dem där i varje geologiklass, det "coola ointresserade folket". De som läser ämnet, men som faktiskt inte verkar vara riktiga sten-nördar. De som troligen lika gärna hade kunnat läst något annat och mer läser det här av en slump än av verklig sten-passion.

Det är inget snack om saken att det säkert finns folk som på pur disciplin och intelligens kan ta sig igenom vilken utbildning som helst, som tex att bli geolog. Men frågan är hur bra geologer sådana människor blir? Nog sjutton är någon med passion för ett ämne alltid att föredra framför någon som inte bryr sig, eller kanske t om skulle vilja göra annat.

Jag tror dock att geologin är otroligt befriad från den här typen av "coola ointresserade människor" överlag jämfört med många andra ämnen. Hur många läser tex inte till läkare, ekonom eller jurist för att det liksom hör till i familjens förväntans-register.

Så blir alla dessa individer också bara mediokra gråa möss inom sina fält. Jag lovar. Jaja, det är möjligt att de blir superrika. Men de kommer aldrig att bidra till ämenas utveckling. De är nämligen inte nördar inom sina fält. Nej det är folk med passion för karriär, men knappast för ämnet de jobbar med.

Passion. Inte karriär.

Äntligen är kursen i naturresursgeologi över. Kul kurs, dock var det ett skittrist slutmoment med en obefintligt handledd rapportskrivning i MKB (men stooora krav visade det sig när vi fick reda på resultatet!) som definitivt drar ner omdömet på kursen som helhet.

På tisdag börjar jag ny kurs. Men i huvudsak ska jag nu då ta itu med mitt exjobb äntligen. Det är prioriterat nu resten av höstterminen och de kurser jag ska läsa, i bland annat "mark och deponi" (nu) och "medicinsk geologi" (i december) ska jag ta itu med i mån av tid.

Så nu dagarna innan ska jag försöka påbörja att skriva på exjobbet. Jag har massor med labbarbete att göra på geobiten, men innan dess kan jag ju ta itu med arkeologibiten av mitt exjobb. Där ska jag ju "bara" läsa lite och sammanställa läget kring båtyxekulturen. Bit kaka… eller något.

Jag vet ju vad jag ska göra på jullovet så att säga. Äta rödkål, klä granen och stressanalysera labbdata på ett säkerligen hysteriskt försenat exjobb.

Vad är det som gör det lite speciellt att läsa i en stad som Lund? Festande och sånt finns ju överallt, så det är knappast den enda anledningen även om det för många yngre studenter troligen är en viktig sådan. Nej det är snarare anorna som skiljer Lund från valfritt lärosäte (förutom Uppsala). Som ett av Sveriges äldsta lärosäten (beroende på hur man räknar in gamla universitet i Tyskland och Finland som vi en gång förvaltade, och om man räknar in Studium generale så blir det t om allra äldst!) är Lunds universitet en plats med tveklös historia. Och räknar man in hela staden Lunds historia blir miljön på många sätt som ett levande museum där anekdoter och legender finns i vartenda hörn.

Anorna. Traditionerna. Känslan av sekler av studier och vetenskap. Allt detta är subjektiva känslor som kan bidra till inspirationen för både forskare och student.

Allt detta kräver också visuell stimulans i form av just anrika byggnader och miljöer att vistas i. Visst är det bekvämt att läsa i en modern AC-kontrollerad lokal, det förstår väl jag med. Men jag föredrar knarriga dragiga gamla föreläsningssalar där generationers studieångest etsat sig fast i väggarna bakom porträtt av gamla dekaner och lektorer vars namn väldigt få idag kommer ihåg. Sådana miljöer är som en rökig Islay-whisky, något som är lite svårare att ta till sig än en blended whisky, men i längden blir det mycket lättare att förälska sig i det på ett större djup.

Det är därför fanimig en skandal att universitetsledningen i Lund vill flytta den filosofiska institutionen från de fantastiska lokalerna i det nästan 500 år gamla kungshuset till något 1960tals-bjäfs med märklig/obefintlig argumentation till stöd. Sådana beslut kan bara komma från folk som saknar den akademiska känslan, eftersom de inte ens upplevde den när de studerade själva en gång (vilket vi får hoppas att de alla gjort om de bestämmer över ett universitet). Folk som kanske skolade sig utomsocknes på något så förfärligt traditionslöst och själslöst som t ex Blekinge tekniska högskola. Folk som inte borde bestämma över Lunds universitet helt enkelt.

Missförstå mig inte nu, självklart ska det undervisas i aktuell forskning och självklart ska studenterna ha tillgång till den mest moderna utrustningen, men det finns inget som säger att man inte kan kombinera historia med framtid och inte bara överge det historiska så här skamlöst.

Det här SKA vara en plats där dammet ligger tjockt i lokalerna. Framförallt för filosofiska teoretiska ämnen som faktiskt inte kräver moderna lokalers bekvämligheter utan snarare mår bra av historisk inspiration och kontemplation.

Det här med att "effektivisera" utan hänsyn till känslan av traditioner och historia påminner allt för väl om den politik som fördes på 1960talet då historiska statskärnor revs istället för att renoveras och folk trycktes samman i miljonprojektens förorter med massdepression och segregation som resultat. Gråsossementalitet när den är som allra minst mänsklig helt enkelt. Det här är måhända inte lika dramatiskt, men det är ändå trots det ett symptom på något mycket otrevligt som jag med många andra hade hoppats på skulle vara utrotat år 2009. Men icke.

Sydsvenskan

Jag tittar ibland i loggen för bloggens besöksstatistik och ser från vilka sidor folk kommer in här. Merparten kommer på sökord via google. Det börjar byggas upp mycket på geosökfraser numera. Vilket både är kul och läskigt samtidigt eftersom jag på intet sätt kan kvalitetsgarantera att det jag påstår alltid är helt sant. Å andra sidan vet jag att det står fullt med tveksamheter i saker som NE också så det kanske inte gör så mycket om jag slarvar då jag inte utger mig för att vara en källa till sanningar. Folk måste lära sig läsa med urskiljningsförmåga kring när något är fakta eller när något är en åsikt. Det borde vara lättare här än på NE.

Sökorden har många ggr gett mig inspiration till ämnen faktiskt. Återkommande frågor som folk ställer inte minst. Bara det att folk STÄLLER frågor i google upphör aldrig att förvåna mig förövrigt… "Vad är granit" må vara något som man faktiskt kan hitta ordagrant, men ibland ställer folk så uppenbara skol/plugg-relaterade frågor i långa meningar att de omöjligt kommer kunna hitta något bra. Dvs, ska man söka på vad granit är måste man tänka efter lite HUR man söker i google. Nu är ju dagens sökmotorer smarta, men man kan ändå missa bra saker om man inte kan använda booleanska operandtermer tex.

Sen kan sökningarna som lett fram till min blogg också avslöja för mig att det finns folk där ute, troligen lärare då som ställt frågan till elever, som inte själva vet vad de talar om. Idag hade jag frasen: "vars hittar man rundhällar i landskapet".

Vilket troligen bygger på myten att rundhällar tillkommer i kustmiljö "av vågor och vatten", vilket de öht inte alls gör då de helt uppkommer som ett resultat av inlandsisens mekaniska slipning av berggrunden och därmed finns överallt i landskapet där det finns lämplig berggrund och där isen har kunnat komma åt. Anledningen till att vi ser mycket av rundhällar i tex skärgården är för att berggrunden där är exponerad på ett sätt den inte är överallt inåt landet där moräner och jordar täcker mycket. Du hittar gott om rundhällar mitt inne i småland om du bara lyckas leta dig igenom skog och mark. Dock finns det inte mycket rundhällar i skåne eller på gotland, eftersom här är sedimentär berggrund dominerande. Enkelt, men ack så lätt att bygga upp missförstånd kring för småskolelärare som knappt ens gått översiktskurser i relaterade ämnen. Grundskolan… undrar hur mycket skit folk inte lär sig där ibland… Som jag tex som fick hån och tillrättavisning när jag påstod i 4e klass att det fanns däggdjur som la ägg. "Det vet väl alla att alla däggdjur föder levande ungar". Inte heller hjälpte det att jag berättade vilka. Det var "påhitt". Lägg märke till hur sånt här då sätter sina uppenbara spår. Man kommer ihåg sånt här, men frågan är om man lägger märke till när man inte själv kände till verkligheten och läraren påstod något som man svalde. Ju mer man pluggar, desto mer inser man att de där lärarna man hade och respekterade för deras kunskaper i grundskolan - ofta var sorgligt okunniga i de ämnen de undervisade i och att de ofta fyllde i luckorna med egna åsikter.

Sånt här ser jag dagligen resultatet av på min bloggs logg - uppenbara elever som söker efter saker som lärare missförstått. Stackars dem. Stackars mig. Stackars mänsklighet.

Ovan. En kul, men egentligen väldigt defekt förklaring av vad "ren" vetenskap är och duger till.

En sak jag funderar över är just fenomenet matematik som en vetenskap. Här måste vi ta ställning till vad naturvetenskapen är och dess syfte. Det handlar ju om att beskriva och förstå universum och i detta är matematiken ett viktigt instrument för att kunna skapa struktur och förståelig objektiv kommunikation mellan vetenskapsmannen och studieobjektet - men framförallt mellan olika vetenskapsmän och sedemera allmänheten. Matematiken kodefierar vetenskapen kan man säga. Formler och beräkningar beskriver och förklarar verkliga eller hypotetiska fenomen. Vilken tyngd har jag på ekvatorn jämfört med på nordpolen. Osv.

Men när matematiken helt särskiljs från andra naturvetenskaper, när den inte längre har kopplingar till kemi, biologi, ekonomi, geologi, astronomi, statistik och inte minst fysik. Vad är den då? Då är den inte längre ett instrument - utan en egen vetenskap. Det kan ju jämföras med hur fysik både kan vara ett helt eget fält och ett verktyg inom tex geologi, medans fysiken i sin tur bygger på matematiska delar. Den berömda renhetspyramiden så som strippen ovan ungefär också skildrar den.

En populär sak bland vänner av matematik är därför att sätta matematiken på en slags piedestal som den renaste och mest fundamentala vetenskapen (Det brukar presenteras i stil med kemi-fysik-matte, tripp trapp trull). Man bygger sig en pyramid av "renhet" där man då som sagt om vi tar geologin kanske har följande "renhetskedja" med det mest rena först och det minst rena sist (matte, fysik, kemi, geokemi, geologi), där man då i princip antyder att allt, även den mjukaste humanioran, kan skalas ner till matematik.

Det här vänder jag mig oerhört mycket emot och det handlar inte om anvundsjuka nu, utan om det faktum att det är förenklingar som gränsar till rena fel. Matte är ett fundamentalt VERKTYG inom tex geologin, ett SPRÅK, men det är inte det samma som att man kan beskriva allt inom geologin med matte och fortfarande få ut begriplig vetenskap - eller ens vetenskap alls.

Du kan säkerligen beskriva varenda kemisk och fysisk process bakom bildandet av tex en granit i matematiska formler. Men om du inte har en "legend" till vad de olika variablerna är och definierar som befinner sig på en fysik, kemi eller geologi-nivå så blir det bara en massa beräkningar utan koppling till verkligheten.

Så när man säger att matematiken är fundamentet i all naturvetenskap så gör man det väldigt förenklat för sig. Då i princip gör man om en bok till en massa bokstäver och ord, eller rättare sagt, då är boken helt beskriven i sitt innehåll om man gör om kemin bakom färget och pappret, fysiken bakom kemin, och sen matten som förklarar fysiken. Då kan man helt beskriva en bok, vad den är, med matte om dess alla beståndsdelar, enligt den här logiken.

Jag vill egentligen inte klanka ner på matematiken som "egen" vetenskap. Jag är fullt medveten om att tusentals smarta människor kan skapa, problematisera och lösa matematiska beräkningar helt utan koppling till exempel. Tex att 1+1=2. Det är dock mycket tveksamt om det blir av vetenskapligt värde om man aldrig någonsin kan använda sig av formeln i någon tillämpning. (Vilket man såklart kan i det här fallet). Jag vill inte säga att man inte ska syssla med sånt här heller, för jag är medveten om att även om vi inte nu idag kan komma på användningsområden för matematiska teorem, så kan det komma nytta av det i framtiden. Utan min poäng kretsar helt kring det absurda i att påstå att "allt är matematik, och därför är andra vetenskaper sämre och orenare".

För det är inte praktiskt eller kognitivt möjligt att förklara och beskriva vad en granit är, så att det kommer mänskligheten till gagn med bara matematik utan tillämpning, eller en slags "legend" som beskrivning av vad det är matematiken formulerar. Därför är det öht tveksamt om man kan göra en slags renhetspyramid inom vetenskap.

Man kan också bli lite filosofisk i det hela och kräva att matematiken ska kunna definiera sig själv matematiskt, om den nu verkligen är fundamentet för allt i universum. Då blir det genast (iaf för mig) lite mer tydligt att matte på egen hand, för egen skull, mer är ett instrument för kommunikation och beskrivning, än grunden för allt kunnande om universum. Matte är kanske det mest fundamentala kommunikationsspråket för allt, men det är inte det samma som att det är det bästa, eller ens begripligt.

Så den enda renhetspyramid jag accepterar är en kommunikativ sådan. Matte är kommunikativt rent, men det är inte fundamentet för det som tex geologin kan förklara bäst för oss.

Det finns säkert folk här som fortfarande inte håller med mig. Så låt mig då fälla in den sista kritiken jag har mot den förlovade matematiken: Om jag hittar en granit på marken så kan jag identifiera den visuellt på någon sekund, helt baserat på visuella geologiska parametrar som jag införskaffat mig genom erfarenhet. Försöker du göra om dessa parametrar till matematik så kommer du få sitta ett par tusen generationer för att beskriva samma sten totalt och säkerställa det jag kunde identifera med "oren" geologi på loppet av sekunder. Matten är "ren" - men den är extremt opraktisk.

Förstår jag en boks innehåll bättre om jag kan se matematiken bakom molekylerna i tryckfärgen eller hur de kanske beskriver geometrin bakom en bokstav? Nej det skulle iaf inte jag påstå.

Matte - rent - men "rent" har inte alls det vetenskapliga värde som den tecknade strippen förenklat skildrar. Du kan inte förklara det sociologiska fenomen ger oss kunskapsmässigt med matte - även fast du säkerligen kan det. Det är inte så enkelt som att en bok är matten bakom trycksvärtans fysikaliska egenskaper. Man ser inte nödvändigtvis skogen om man detaljstuderar ett träd.

Även om skogen som helhet såklart kan beskrivas matematiskt - så är denna "rena" kommunikation extremt omständig och opraktisk - och därmed av föga vetenskapligt värde. Alla naturvetare lär sig att sträva mot det objektiva. Och matten är det mest objektiva lär man sig - men som sagt - är renhet den enda parametern som definierar vad god naturvetenskap alltså är? Jag tycker inte det och jag hoppas att någon där ute förstår min invändning.