En nörds passioner
Är det inte för jävla sorgligt att man t om som 30+ fortfarande känner av behovet att kuva nörden i sig i andras sällskap. T om i sällskap med folk som ska föreställa likasinnade?
Som geologistudent känner jag ofta för att plocka och vända på alla möjliga stenar. Att frossa i geologi som världens största sten-nörd helt enkelt. Slicka på stenar. Hamra sönder klippor. Sniffa på volatila gaser. Bära hem hundratals kilo fossil till vardagsrummet.
Men man håller igen i sällskap av andra. Ibland när jag skulle vilja krypa runt bland klipporna och ta en miljon makrobilder så låter jag bli för jag får för mig att det skulle "vara för mycket". T om i sällskap av andra geologistudenter på exkursion. Om jag läser geologi, varför ska jag då försöka låtsas som att jag inte är sten-nörd? Jag menar, den som läser geologi och verkligen inte gillar stenar, det är ju DEN som har ett problem i sällskapet, inte jag som är besatt av dem. Så vad fan sysslar jag med? Ingen aning.
Jag tror att många resonerar som jag och att så fort någon "vågar" börjar krypa runt med luppen på bergshällen och släppa den "coola, ointresserade, vaddå, titta på stenarna frivilligt"-attityden så gör många det.
Men inte alla, för visst finns dem där i varje geologiklass, det "coola ointresserade folket". De som läser ämnet, men som faktiskt inte verkar vara riktiga sten-nördar. De som troligen lika gärna hade kunnat läst något annat och mer läser det här av en slump än av verklig sten-passion.
Det är inget snack om saken att det säkert finns folk som på pur disciplin och intelligens kan ta sig igenom vilken utbildning som helst, som tex att bli geolog. Men frågan är hur bra geologer sådana människor blir? Nog sjutton är någon med passion för ett ämne alltid att föredra framför någon som inte bryr sig, eller kanske t om skulle vilja göra annat.
Jag tror dock att geologin är otroligt befriad från den här typen av "coola ointresserade människor" överlag jämfört med många andra ämnen. Hur många läser tex inte till läkare, ekonom eller jurist för att det liksom hör till i familjens förväntans-register.
Så blir alla dessa individer också bara mediokra gråa möss inom sina fält. Jag lovar. Jaja, det är möjligt att de blir superrika. Men de kommer aldrig att bidra till ämenas utveckling. De är nämligen inte nördar inom sina fält. Nej det är folk med passion för karriär, men knappast för ämnet de jobbar med.

Passion. Inte karriär.



Kan bara hålla med om att det är ett irriterande moment att inte tillåtas nörda in ens på universitetsnivå. Inte utan att några (helt klart vilsna personer i och med att de tydligen befinner sig på fel plats) ska påpeka att det man gör är nördigt. Tacka f-n för det, det är ju näst intill därför man går utbildningen!
Ser tendensen av att de blir allt fler, och hoppas att det är ett övergående fenomen kopplat till lågkonjunkturen. Vill annars bara tacka för en god blogg… tack.
Comment by Goal 7 — November 14, 2009 @ 6:22 pm
Goal7: Tack själv för kommentaren.
Comment by Terra — November 14, 2009 @ 8:17 pm