Jag är vän av vetenskapligt tänkande. Och när folk säger att "vetenskapen kan inte förklara allt" så blir jag bara precis irriterad. Folk som säger så säger så för att de känner sig hotade. De har en identitet och en världsbild som de inte vill ändra på. Det handlar mycket mer om dessa psykologiska faktorer än att vetenskapen skulle vara oförmögen att kunna förklara allt. Och nej, det faktum att den inte alls kan det idag är inte det samma som att den aldrig kommer kunna det. Hela poängen med vetenskap är just att den hela tiden utvecklas med nya svar och nya frågor. Det är möjligt att den en gång i en avlägsen framtid börjar få slut på nya frågor och ha gott om svar, men vi är verkligen inte där idag. Allt handlar alltså om möjligheten till att kunna besvara. Är det möjligt för vetenskapen att besvara frågan. Där är svaret, vad jag kan komma på, aldrig nej. Rent filosofiska frågeställningar uteslutna då - jag åsyftar saker som "vad är spöken" osv nu. Just de frågor där folk brukar säga "vetenskapen har inte alla svar". Ni förstår vad jag menar säkert.

Trots detta inser jag att vetenskapen (som den ser ut idag) inte alls kan svara på allting(!) Då menar jag inte mysterier, religionsfenomen och spökerier - dessa ting kan den visst svara på, eller det finns iaf inget som omöjliggör det - nej jag talar om något så grundläggande som juridik, där vetenskapen gör allt större intåg, utan att allt nödvändigtvis blir bättre alla ggr. Visst är det jättebra att vi idag kan identifiera brottslingar med DNA-teknik tex. Det är jättebra att vi har vetenskapligt framtagna gärningsmannaprofiler. Det är utmärkt att teknik, kemi, fysik, biologi, arkeologi osv idag kan underlätta rättsarbetet.

Men sker detta helt problemfritt? Nej, för det sker på bekostnad av gamla metoder som faktiskt tjänar ett utmärkt syfte. Att fälla någon idag för mord utan rättstekniska bevis är svårt om ens möjligt. Det ska mycket till för att man ska kunna fälla en brottsling på basis av vittnesmål alena.

I detta finns förutom misstro mot folks vittnesmål (vilket såklart kan vara berättigat, men tveklöst också kommer utpeka fullt korrekta vittnesmål som felaktiga) ett avståndstagande från "common sense".

Vetenskapen skyr vittnesmål och instinkter som bevis för vetenskapligheter - med all rätt - men i fallet med brottslighet kan detta subjektiva ibland vara allt man har att tillgå.

Kalle ser Lisa mörda Sven. För 100 år sen skulle man prövat om Kalle var ett pålitligt vittne och dömt efter det (och då med den tidens enfald tyvärr säkert dömt alla man inte tyckte var propra nog). Tänker man helt vetenskapligt kring det så tycker man direkt att det är opålitligt eftersom vetenskapens fulaste ord (med all rätt) är just subjektivitet. Jorden är inte platt för att Kalle säger det enligt vetenskapen - det måste kunna bevisas objektivt. Men Lisa är mördaren eftersom Kalle säger det. Kalle såg det.

Problemet är oundvikligen en fråga på pålitlighet. Och hur långt man än vrider och vänder på det så kommer det förbli subjektivt så länge inga andra bevis finns än vittnesmålet.

Jag är säker på att många människor tycker att då ska Lisa släppas fri också. Jag delar inte den uppfattningen. Även om det paradoxalt nog är så att det man sysslar med i rättegångssalar ofta är viktigare än de teser som skrivs i vetenskapliga artiklar så måste bevisbördan där alltid kunna hysa möjligheten att det subjektiva bör räcka. Vittnesmålet + motiv + den anklagades person, sätt, agerande och alibi bör alltid kunna räcka för fällande dom.

Om det inte vore så, så skulle miljoner brottslingar världen över gå fria. Vi måste kunna fortsätta döma brottslingar som inte lämnar rättstekniska spår efter sig. Om folk faktiskt ser att någon begår ett brott, om personen har motiv och saknar alibi - då ska det också räcka för att kunna fälla. Vi kan inte släppa ut en massa brottslingar på gatan i rädsla för att råka fälla någon oskyldig. Men just eftersom det alltid kommer vara lite osäkert om det saknas rättstekniska "objektiva" bevis - så får man ju heller aldrig tex tillämpa dödstraff.