Exjobb och humanioraträsket
Revirpinkning, dogmer, ovilja att ta till sig tvärvetenskap, okunskap om skillnaden mellan naturvetenskap och humaniora, okunskap om skillnaden mellan hypoteser och fakta och en total 100% intellektuell rigiditet. Där har ni den akademiska arkeologiska världen i ett nötskal så som den framställer sig för mig. Ångrar lite att jag gav mig på att skriva en tvärvetenskaplig text för mitt exjobb. Det är ett enda stort motvindspissande där man inte har något vettigt referensmaterial alls att utgå ifrån när man försöker kombinera arkeologi och geologi i ett nästan helt outforskat fält.
Jag har verkligen inte gett upp utan kommer kämpa på för att få samman något dugligt. Men efter att ha hört flertalet arkeologer uttala sig i sin syn på bevis och fnysa åt geologin känner jag att jag har en mycket tung börda att lyfta. Arkeologi framstår allt mer för mig som en kontextuell vetenskap där allt kretsar kring att formulera så trovärdiga kontextuella sanningar som möjligt. Det är alltså inte viktigt för arkeologen att man kommer fram till en objektiv sanning (jo, det kan man även i humaniora - en yxas tillkomst är en faktiskt händelse om än svårbevisad), utan det viktiga är att man kommer fram till något som låter bra. Och för att göra detta utesluter man alla sorters bevis som man antingen inte begriper sig på, eller som man inte ens känner till. Petrologin duger egentligen bara när den bekräftar tex morfologin, i andra fall är man kyligt intresserad av dess bevisvärde.
Ett fiktivt exempel: Om du har en keramikskärva med en viss typ av morfologi som placerar denna skärvan i tid Y och område X så ser arkeologin inte med blida ögon ifall en geolog gör en mineralogisk analys av skärvan som UTESLUTER att den kan vara tillverkad i område X. Man framställer det som att geologin "indikerar" på att den "kan" vara från en annan plats (eftersom det är så naturvetare formulerar sig) och man förstår därmed inte språkskillnaden mellan geologi och arkeologi kring "indikationsbegreppet". När en geolog talar om att något "indikeras" handlar det INTE om en humaniorahypotes. Det handlar om att man inte kan säkerställa det, men att man fortfarande kan utesluta andra saker. Dvs man kan inte lägga fram en förklaring, men man kan avfärda andra saker.
Om magringsgruset/leran INTE finns i område X och man kan påvisa andra möjliga platser för gruset är alltså indikationen att keramiken kan komma från dessa platser - det finns däremot INGET tvivel kring huruvida den INTE kan vara tillverkad på plats X. Den kan inte vara det - materialet finns inte där - punkt slut. Detta är logiskt eller hur? Tänka sig att det faktiskt finns respekterade professorer i arkeologi som inte begriper detta. Jag har själv hört en säga det rakt ut framför mig i ett icke fiktivt exempel (alltså ett verkligt på mindre omständigt formulerad svenska). Han hade en tes om keramik som han höll fast vid trots att en geolog påpekade att det var omöjligt petrologiskt. Nej men morfologin visade det ju och morfologi är ju bättre när skon klämmer - för det förstod han sig på typ.
Humanioramänniskor begriper inte alltid att det faktiskt finns sanningar utan de tror att allt är likvärdigt subjektivt bara för att merparten av deras vetenskapliga material oftast kretsar kring just humaniorans vetenskapliga metoder. Det är sorgligt att folk kan bli professorer utan att känna till skillnaden mellan ett naturvetenskapligt bevis och ett humanioramässigt.
Det här är som om man en rättegång i ett mordfall. Du har ett vittne som påstår att Kalle är mördaren men du har en rad naturvetenskapliga bevis som tex DNA som visar att Nisse är mördaren. Arkeologer tror mer på vittnesmål än på DNA. De ser åtminstone inte att vittnesmålet skulle vara ett sämre bevis. En naturvetare förstår direkt kvalitetsskillnaden.
Nu finns det självklart smarta arkeologer som begriper sånt här, jag har ju själv snackat med dem :D - men varför får jag aldrig med dem att göra i min utbildning i maktpositioner? Varför dras jag alltid med de flummiga tomtarna som ska bestämma över mig… och ser de smarta hägra vid horisonten bortom all makt över mitt arbete.
Försök inget nytt. Rätta dig i ledet. Tro inte att du kan något. Det är den gyllene vägen till akademisk framgång.
Det finns dock exempel på hur lera och/eller magringsmedel hämtas på en plats men tillverkningen sker på en annan plats. Ta t.ex. den s.k. sotutakeramiken som finns på Yucatanhalvön. Magringsmedel består av vulkanaska, troligtvis importerat från höglandet flera tiotals mil därifrån.
Comment by Johan Normark — August 17, 2009 @ 10:31 pm
Johan: Japp, men nu snackar vi råmaterial hundratals mil bort och inte just aska. Ditt exempel beror ju på att askan har en eftertraktad funktion - jag kan tänka mig att den binder bra med tanke på hur kantiga korn av aska ser ut. Det jag talade om var en diskussion om leran/magringsgruset som inte är sämre i Sverige än någon annanstans. Tvärtom snarare.
När jag pysslar med yxor som består av ickesvenskt råmaterial är det ju också frågan om troligen långväga materialtransport - eftersom yxstilen är unik för oss så blir det det mest rimliga. Det fanns uppenbarligen något med ljusa vulkaniska bergarter som var fräckt i stridsyxekulturens ögon. Bergarter som vi inte hade.
Det samma är det inte riktigt kring bronsålderskeramik. Jag kan inte komma på någon anledning att hämta råmateral till sådant för oss i Norden. Vi har allt som behövs. Alla sorters leror och grus (utom aska). Tekniken kring medelhavet är väl redan under bronsåldern lite bättre än hos oss, men deras råmaterial är ju inte det.
Comment by Terra — August 18, 2009 @ 7:46 am
Jag håller med om att arkeologer borde lägga mer tyngdvikt vid att förstå råmaterial och dylikt, men det ska inte glömmas bort att objektiva vetenskaper inte betyder att människorna som utövar det eller deras tolkningar är automatiskt objektiva. Jag vet åtskilliga naturvetare som uttalat sig bombsäkert om vissa frågor (dateringar, strandhöjningar, ekologi, och ja - geologi) bara för att se att mer ingående analyser och inventeringar visar att grundtesen var felaktig. Fakta är fakta, men det är farligt att förutsätta att vi har alla fakta vid handen. Newton hade rätt, men Einstein visade att han inte hade hela bilden klar för sig, osv.
Faktum är att arkeologiska undersökningar visat att landhöjningen varit mer komplex och regionalt varierande än kvartärgeologer tidigare trott, när de bara kunde basera sina teorier på pollen och geologi. Först sa de att arkeologerna hade fel eftersom de inte var lika vetenskapliga, men det visade sig att det var deras geologiska modell som behövde justeras. Jag tror det bästa är när man öppet ger och tar, inser sina svagheter och styrkor och respekterar varandras kunskap.
Comment by ArchAsa — August 18, 2009 @ 11:00 am
ArchAsa: Nu kommer jag ge dig mothugg för jag tycker att du är helt fel ute i diskussionen - det får du tåla. Självklart finns det naturvetare och geologer som gör fel och säger fel - men det är totalt irrelevant för det som jag skrev om.
Jag talar om väsensskillnaden mellan naturvetenskap och humaniora och vilka olika syften och möjligheter dessa har och hur ofta det är som folk inte förstår skillnaden. Här är det rätt vida känt bland alla som läst humaniora att naturvetare inte alltid känner till att humaniorans syfte inte är den samma som naturvetenskapen. Men det är min erfarenhet att humanioramänniskor är minst lika dåliga på att begripa syftet med naturvetenskap. Det är väldigt vanligt som man inom humaniora inte förstår skillnaden på en tes baserad på resonemang och objektiva fakta. Man vill gärna tillskriva människans subjektivism över allting vi producerar vetenskapligt - vilket faktiskt inte alls är sant.
Jag tar förövrigt gärna del av det där med landhöjningen och arkeologiska bevis som var bättre än de kvartärgeologiska. Det hade varit kul att se vad det hela handlade om i detalj. För jag känner inte igen det här med att geologer skulle ha större bekymmer med att identifiera landhöjningens variationer eller att de hade det förr i tiden. Vad är det för ålder på den här diskussionen förövrigt? Bara en sån sak säger ju mycket om vad geologin gick för. Det räcker med att man går tillbaka 40 år inom geologin så är den ofullständig på en del punkter - utan att det för den delen innebär att denna osäkerhet kan tillskrivas ALLT.
Det felslutet köper jag inte för det är helt enkelt ett felaktigt resonemang. Bara för att man funnit fel i något en gång, innebär det inte att man kommer fortsätta göra samma linjära utveckling av vetenskapen med felfynd. Vissa saker var sanna redan på 1800talet och är sanna idag. Det är väldigt få grundläggande saker inom naturvetenskap som genomgår några paradigmskiften idag utan det mesta bara kompletteras. Dvs sanningen består. 1+1=2 idag och kommer så vara för all evighet. Glasig dacit finns inte i Sverige, för vi har inte den typen av vulkanisk berggrund. Det kommer vara precis lika sant om 1000 år eftersom bergrunden är undersökt så pass noga att en sådan sak hade vi lagt märke till. På samma sätt kan jag därför säga att det är helt omöjligt att en viss typ av keramikskärva kan bestå av svenska material. Jag kan inte bevisa att den inte är gjord här - men jag finner det mycket mer sannolikt att den är gjord där råmaterialet finns. Jag brottas just nu i skrivandes stund med hur jag ska förhålla mig till yxor av exotiska material- är det yxan eller är det materialet som importerats. Nu är yxor som sagt lite speciella och man kan tänka sig att det inte är jämförbart med keramik.
Men men, det här med vetenskaplig osäkerhet. Det är väldigt ofta som folk talar lite för mycket om en föränderlig vetenskap utan egentlig koll på hur det ligger till med vad det är som förändras. Jag får tyvärr säga att just nu i skrivande stund vet jag inte riktigt var jag har dig på den punkten och du verkar tillskriva naturvetenskapen humaniorans väsen, syften och begränsningar. Jag hoppas att jag missförstår dig.
En felaktig tes om landhöjningar innebär inte att det finns brister i landhöjningsanalyser baserade på geologiska fynd fö. Det visade bara (om det nu är så) att arkeologin kunde komplettera. Idag är jag helt säker på att man har geologiska bevis för alla geologiska landhöjningar. Det finns ingen anledning till varför man inte skulle ha det eftersom det finns inget problem med kvartärgeologins beviskraft i frågan. Det enda som kan vara ett problem är studiet av områden där bevisen inte hittats (ännu). Men det är fortfarande inget fel på kvartärgeologin i sig - jag hoppas verkligen du förstår skillnaden. Gör du inte det - ja då förstår du inte skillnaden mellan tes och fakta faktiskt. Och det säger jag inte för att vara störig eller bråkig.
Comment by Terra — August 18, 2009 @ 11:31 am
Ja, jag inser nu långt i efterhand att vi humaniora-nissar är närmast handikappade när vi inte fått studera naturvetenskaplig metod närmare. Men ok, under filosofi-lektionerna fick jag en del information i alla fall. Det är dock tack vare bloggvärlden jag fått mest insikt.
Och här kommer en kul off topic:
Tydligen är skådespelerskan Juliette Lewis även sångerska. Hennes senaste album heter Terra Incognita ;) Inte lyssnat på det, så jag kan inte uttala mig. Länk här:
http://www.hardcandymusic.com/2009/03/juliette-and-new-romantiques-terra.html
Comment by Dan — August 18, 2009 @ 9:40 pm
Dan: Ja hennes sångförmåga är sannerligen ett terra incognita… :)
Comment by Terra — August 19, 2009 @ 7:39 am