Det är tämligen lätt att ta vartenda konspirationsargument om månlandningen som en bluff och förklara felen i dem, men i princip behöver man inte det utan man kan titta på logiken bakom själva konspirationstänkandet i sig istället. Jag ska försöka göra lite av båda ting här med fokus på hur politiken fungerade. Det kommer även en separat bloggpost om månens geologi.

Idag är det tyvärr många som betvivlar månlandningen. Folk gör det inte av kritiskt tänkande utan av konspiratoriskt. Men det begriper de såklart inte själva vari skillnaden ligger mellan dessa anledningar. Det vilar i sin grund på det ogillande som supermakterna alltid fått utstå, ett ogillande som är mer eller mindre sakligt, men ändock fullt naturligt ty ingen gillar Goliat, alla gillar David.

Det finns massor av saker som månlandningskonspiratorikerna borde fundera kring. För det första är faktiskt alla tekniska frågor besvarade. Allt från van Allen-bältet till fototekniska frågor om dubbla skuggor och ovanliga reflektioner finns idag förklarat och lätttillgängligt att läsa om på nätet. De tekniska argumenten är alltså besvarade. Men ändå envisas konspirationsteoretikerna… Just denna envisa och tjockskalliga attityd tyder inte på ett kritiskt tänkande, utan på ett övertygat. En övertygelse om att de har rätt och de andra, oavsett att argumenten inte finns längre, måste ha fel. En kritiskt tänkande individ sällar sig inte till sådana individer.

Det andra är en diskussion om det omvända. OM det är en konspiration, hur kan det komma sig att så många hundratusentals som trots allt jobbade med Apolloprogrammet inte har släppt ut bevis för att det är just en konspiration. NÅGON snackar alltid hur mycket pengar och hot som än ligger bakom. Men nej, ingen har ju gjort det i det här fallet. Vad borde det rimligen säga oss? Jo att det inte finns något ATT snacka om.

Ett återkommande argument är också varför vi inte reser dit idag om vi kunde det 1969. Ett argument som bygger på dels ett misstroende på att man öht kunde göra något sånt här 1969 och ett ifrågasättande varför vi idag då inte kan det. 

Att vi kunde resa dit 1969 är inte alls konstigt. Det pumpades in långt över 100 miljarder dollar i dagens dollarvärde i Apolloprogrammet, och då har man inte räknat de oräkneliga miljarder som pumpades in i raketforskning ända sen andra världskrigets dagar. Tekniken fanns och är väl dokumenterad. Eftersom vi kan bygga raketer idag, raketer som bevisligen utan större problem kan lyfta oss och objekt ut ur atmosfären så måste denna teknik ha kommit från något. Den kunskapen trillade väl ändå inte ner från skyn eller? Den kritiskt tänkande individen inser det ologiska och absurda i att ifrågasätta om det var möjligt att bygga avancerad raketteknik 1969, eftersom vi har mer avancerad teknik än så idag.

Anledningen att vi idag inte åker till månen beror på två enkla saker. Politik och ekonomi. 1969 handlade det inte alls om forskning. Apolloprogrammet var öht inte alls ett forskningsprogram utan det var ett politiskt prestigeprogram. USA och Sovjets kapplöpning kretsade kring allting under Kalla kriget. Och få saker rymde mer prestige än just erövringen av rymden. Alla som kan något om varför man hade en prestigekapplöpning mellan USA och Sovjet förstår detta.

Man la som sagt ner över 100 miljarder dollar på Apolloprogrammet. NASA får idag omkring 17 miljarder dollar i budget årligen. 17 miljarder som ska gå till en stor forskningsorganisation som styrs hårt av politiska idéer. Det är kongressen som deklarerar i vilka riktningar NASA ska gå och vad man då ska prioritera. Månfärder försvann från schemat under 70talet pga kostnaden.

Där har vi då en annan variabel som är värd att beakta. Idag är kostnaden för allting högre. Vi har även mycket högre säkerhetskrav på allting, sådant kostar. Lönerna har ökat, sådant kostar, byråkratin har blivit långsammare eftersom tävlingen mot Sovjet inte längre skyndar på något. Att producera ett stycke komponent och sätta in det i en raket är idag en oerhört mycket dyrare affär, samtidigt som budgeten är mindre. Det är med andra ord öht inte alls konstigt att månen inte har besökts av en bemannad färd på mer än 30 år.

Kort sagt: Det är inte det minsta konstigt att vi inte åker till månen idag. NASA har inte råd att satsa på det och heller inga politiska mandat för det.

Uppdatering: Här har ni ett riktigt ärkeexempel på hur en labil månkonspirationsteoretiker resonerar. Griper efter halmstrån och så fort de faktiska argumenten kring fakta tryter så kommer konspirationsargumenten fram. Tillslut är hela den vetenskapliga världen en fiende som ljuger och på det sättet tror man sig aldrig kunna förlora diskussionen. När fysiken kring tex van Allen-bälten inte alls medger att någon skulle dö av att resa igenom det så ljuger fysikerna!

Det måste vara underbart att leva i en värld där man ser troll bakom varje sten i skogen.

Mer i ämnet:

Månens geologi

Fotavtrycket

Populär Astronomi