Indeed, says McKay, faking a Moon rock well enough to hoodwink an international army of scientists might be more difficult than the Manhattan Project. "It would be easier to just go to the Moon and get one," he quipped.

And therein lies an original idea: Did NASA go to the Moon to collect props for a staged Moon landing? It’s an interesting twist on the conspiracy theory that TV producers might consider for their next episode of the Moon Hoax.

"I have here in my office a 10-foot high stack of scientific books full of papers about the Apollo Moon rocks," added McKay. "Researchers in thousands of labs have examined Apollo Moon samples — not a single paper challenges their origin! And these aren’t all NASA employees, either. We’ve loaned samples to scientists in dozens of countries [who have no reason to cooperate in any hoax]." Källa och mer läsning

Jag får väl nämna några korta övergripande ord om Månens geologi i sammanhanget kring månkonspirationerna.

Vi har väldigt svårt att förklara hur det kan komma sig att vi både har drygt 500 kg stenprover från månen i labb på jorden om vi inte räknar med månfärder. Prover som absolut inte kan komma från Jorden eftersom de uppvisar en unik geokemisk sammansättning. Prover som heller inte överlag kan komma till oss via nedslag, eftersom meteoriter uppvisar unika drag. Dvs det är lätt att skilja på en sten från månen som släpats hit och en som kommit hit som meteorit.

Månen är en egentligen ganska mörk klippa i rymden. Lång exponering av rymdstrålning och mikrometeoritbombardemang har dock vittrat ner ytan och skapat dess karakteristiska gråa färg. Det är dock överlag lite av en optisk effekt som mestadels beror på att månen saknar ordentlig atmosfär. Regoliten, alltså den "stenkross" som täcker månen i skiftande tjocklek exponeras alltså direkt av solens skarpa strålar. Utanför vår atmosfär är det en skenbart mörk rymd, men i själva verket är ljuset från solen oerhört bländande. Därav astronauternas skyddsvisir.

Ett återkommande argument som jag sett vid ett par tillfällen handlar om hur det kan finnas vatten i stenar plockade på månen. Det här med vatten och petrologi är egentligen två aspekter. Dels har vi det faktum att flertalet bergarter består av stora mängder vatten. Inte flytande vatten, utan vatten bundet i föreningar med andra mineral. Ett bra exempel där är tex opaler, som kan bestå av många procent H2O. Men det man fokuserar på är påståenden om att det har hittats vatten i flytande form inne i prover, något man då tycker verkar märkligt. Om det nu är sant, vilket jag inte har kunnat kontrollera (och till viss del betvivlar) så är det dock inte alls konstigt dock. Meteoriter och meteorer har bombaderat både Jorden och Månen under många miljarder år. Meteorer innehåller ofta stora mängder fruset vatten. På månen har det aldrig bildats en hållbar atmosfär och det mesta har därför evaporerat ut i rymden igen. På Jorden har det bevarats (tack vara bland magnetfältet) och bidragit till att vi öht har en bio/geo/hydrosfär. När meteorer slår ner i på en planet frigörs enorma mängder hetta och energi som med lätthet smälter precis alla kända mineral och bergarter. Att det då kan kapslas in vatten inne i smältor är ju inte det minsta konstigt. Det är alltså inget argument alls mot att proverna skulle ha kommit från Månen.

Jag betvivlar dock det hela eftersom månen är känd för att just ha massor av geologiska karakteristika som är typiska för en miljö utan vatten. En total frånvaro av lerpartiklar och vulkanglasnoduler som på Jorden bryts ner av just vatten.

Bilderna nedan. "Genesis rock". Det mest berömda enskilda petrologiska provet av extrajordisk anortosit som togs hem från månen.Månens anorotosit är väldigt fältspatsrik (plagioklaser) och uppvisar en dateringsålder på över 4 miljarder år - mer noggrant än så har man inte kunnat specificera det (vad jag vet). Det är överlag rätt svårt att datera objekt äldre än 4 miljarder år pga avsaknaden av lämpliga isotoper att mäta på.