Den här tavlan har jag ovanför mitt skrivbord. En fin replika av en sen 1700talskarta över skåne.

För den som aldrig bott eller rest runt i skåne ordentligt finns det en hel del att säga om landskapet. Landskapet är absolut inte ett enda homogent område utan det kan med fördel och enkelhet delas in i flertalet områden. Men om man gör det lite enklare för sig så kan man hålla sig till två delar. Delar som i princip helt perfekt följer den gamla indelningen i Malmöhus och Kristianstads län (den var alltså långt ifrån onaturlig). Om man alltså drar en diagonal tvärs igenom skåne så får man faktiskt en skiljelinje som delar landskapet kring många fenomen. Historiskt har de östliga delarna hängt intimt samman med Blekinge. Det är skogsbeklädda ganska fattiga delar med medioker jordbruksmark. Det var där som snapphanarna var som starkast på alla sätt. Det gör det inte mer till ett "urskåne" än den västra delen, bara helt annorlunda.

Arkitektoniskt hittar man i de östra delarna mycket mer hus byggda i timmer och i kvaderblock (större ganska ojämna stenblock). Du kan här hitta en hel del "röda stugor med vita knutar" - något du i västskåne öht inte alls kan hitta.

Anledningen till arkitekturen beror nog troligen på kulturskillnader. Västskåne var intimt knutet till Danmark och danska traditioner. Det påverkade säkert arkitekturen. Men sen handlar det såklart primärt om råmaterialtillgång. I västra skåne har du begränsade tillgångar på skog och sten. Således blev det ganska rimligt att man följde den danska traditionen med korsvirkeshus med lera och lersten. Man var inte fattigare i väst, tvärtom som sagt, men det var orimligt att bygga med de material som återfinns i östskåne.

I västskånes få återstående skogar återfinns det mest bokträd. Boken får ses som det absolut mest typiska väststkånska trädslaget. I östskåne hittar du mer en kombination av ek och barrskog, även om just barrskogen är ett modernare importerat fenomen. Gränsen mellan naturtyperna följer inte perfekt diagonalen, för nere på österlen är det inte en östskånsk natur, men snarare en västskånsk.

Även om västskåne var mer knutet till Danmark än östskåne så försvann denna skillnaden ganska snart historiskt och det blev snarast tvärtom. Det faktum att den västra delen var mer urbaniserad och det var här som all "trafik" skedde, inte minst med arméer från Sverige och Danmark gjorde nog sitt för att västskåne så småningom också mycket snabbare än östskåne blev en mer integrerad del av Sverige och att de mer danskvänligare traditionerna därför överlevde bättre i öst. 

Väl värt att nämna är att bara för att det fanns ett "skåneland" är det långt ifrån det samma som att vi kan tala om en homogen skånsk kultur. Som jag redan påvisat är inte ens själva landskapet Skåne speciellt homogent, än mindre var "skåneland" det vad än vissa förvirrade lokalpatrioter talar om. Både Blekinge och Halland får nog ses som ganska separata områden på alla sätt även om göinge-byggden, listerlandet osv i gränserna mellan just Blekinge och Skåne får ses som ett område där landskapsgränsen har föga betydelse. I princip skulle man med lätthet kunna göra tre landskap av Skåne och Blekinge. Ett västskånskt, ett östblekingskt och så ett "östskåne" av de östra skånska delarna + västblekinge. Iaf kulturellt.