Yxerosion
På en ganska ytlig och amatörmässig nivå ska jag försöka redogöra för hur stenyxor eroderar. Att sten eroderar är kanske inte konstigt alls, men eftersom det eroderar så olika kan det säkert klargöra en hel del saker för en arkeolog. Följande har jag iaf koll på:
Bergarten - Yxor i mörka bergarter med höga halter av pyroxen och olivin är känsligare än andra. En yxa i tex flinta eroderar nästan inte alls i jämförelse utan där krävs mer mekanisk erosion för att det ska hända saker. Dvs petrologin/mineralogin spelar oerhörd roll.
Klimat - Ju sydligare klimat, ju mer erosion. Så kan man förenklat säga. Det beror på en rad faktorer, inte minst markkemin. Men ett varmt och fuktigt klimat äter upp berg väldigt enkelt - medan ett torrt svalt klimat nästan inte har någon erosion alls. Det är just kombinationen värme och fukt som skapar mest kemisk erosion. Torra blåsiga klimat, i öknar kan tex skapa mekanisk erosion med sand som yr (eoliska processer). Men eolisk erosion kan man ganska tydligt skilja från andra sorters erosion eftersom den faktiskt blankslipar.
Lokal platskemi - En yxa som ligger på havsbotten, nergrävd i sandig/lerig jord eller på botten av en sjö klarar sig bra från erosion. Yxor funna i våtmarker med höga humussyror klarar sig sämre. Riktigt sura miljöer är nästan alltid det mest skadliga. En basalt/diabasyxa bör kunna erodera sönder helt i en våtmark - men i princip vara helt oskadd i en mer normal sjö. Ibland säger arkeologer att "yxor funna i vatten skadas"… men det kan jag inte fårstå varför det skulle ske. Det måste till sura miljöer. Sjöar är oftast inte sura.
Det är dock så att ingen faktor spelar ensamt mest roll. Allt beror på kombinationer. Tåliga bergarter i sura miljöer förgås. Ömtåliga bergarter i bra miljöer bevaras. Enskilda objekt kan också trotsa logiken. Men det beror då troligen mest på att något har ändrats, tex en kraftigt eroderad yxa funnen i en åker, har troligen legat i en (numera uppdikad) våtmark från början.
Nedan - Diabas/basalt-yxa (även kallat "grönsten" av vissa arkeologer) som är ganska kraftigt eroderad pga vad som troligen är en kombination av den olivinrika bergarten och en sur miljö. Kemisk erosion med tydliga lagerbortfall där bergarten liksom faller av på ett sätt som gör att det kan se ut som den tappar skal.
En del arkeologer har spekulerat i att likvätska kan orsaka erosion på bergartsyxor - det är påfallande ofta just yxor i gravar som har den här sortens erodering och i några fall har erosionen bara anfrätt delar av yxan. Hur ställer du dig till den teorin?
P.S. Råkar detta möjligen vara yxan från Ingelstorp?
Comment by ArchAsa — July 1, 2009 @ 1:32 pm
ArchAsa: Jag betvivlar starkt att kroppsvätskor, hur jävliga de än är, kan skada bergartsyxor. Det krävs ett tidsspann som helt enkelt inte finns med i bilden. Dvs även om kroppen innehåller för bergarten skadliga ämnen, så kan jag inte förstå hur loppet av ett par års exponering (som max) ska kunna skada yxorna. Att yxor eroderar ojämnt kan ju ha flera olika skäl. Det beror på bergartens beskaffenhet, de är långt ifrån homogena alltid, det beror ju även på att vissa delar kan ha exponerats mer än andra.
Jag vet inte vilken yxa det är som är på bilden tyvärr. Jag tog miljoner foton och har inte något register över dem (men jag ska ha snart över de jag ska arbeta med!). Jag tycker av ett annat foto att döma som jag har att det står nummer 20 878 (el möjligen 20 873) på inventarienumret. Thats it. Du känner alltså igen den?
Comment by Terra — July 1, 2009 @ 1:59 pm
Känner inte igen den, råkar bara veta att det finns en mycket eroderad stridsyxa i Ingelstorp-graven. Men det förekommer ju i andra gravar också. Tycker ändå det är märkligt att yxor som verkar gjorda av samma bergart kan erodera så olika - och ojämnt. Begravningar skedde ju i ekkistor, så det lär ha varit ett tomrum runtom dem under ganska lång tid till dess träet förmultnade. Tanken är nog inte att likvätskorna ska ha eroderat yxan direkt, men att den blev täckt av kemiska substanser från kroppen vilket kan ha påverkat processen under kommande århundraden.
Som sagt, en hypotes bara (och svår att experimentera med), som arkeologer bollat runt för att förklara utseendet. Men det kan som du säger bero mer på naturliga och slumpmässiga orsaker.
Comment by ArchAsa — July 2, 2009 @ 9:35 am
ArchAsa:
Helt omöjligt att experimentera med det borde det inte vara. Man kan ju extrapolera fram erosionen under lång tid från en kortare exponering. Så i princip räcker ju ett års exponering för att man ska få en god uppfattning om 1000 år. Det är ju inte omöjligt att kroppsvätskor kan påverka, men jag tycker inte att den tidsrymd vi talar om, som vätskorna är där i kistan/graven räcker. Det är min främsta invändning.
Det där med ojämn erosion är inte så konstigt - det lär i de flesta fall helt enkelt bero på samma sak som gör att andra stenar i naturen eroderar olika - bergartens heterogena bildning. Om du har vissa delar av en yxa i diabas som innehåller mycket mer olivin så kommer denna del också erodera mycket fortare. Visst, i teorin skulle man kunna tänka sig att det också kan bero på olika exponering av något, tex kroppsvätskor.
Comment by Terra — July 2, 2009 @ 9:57 am