En kortare rapport från exjobbet får det bli. Har nu plockat fram ett par tänkbara kandidater som jag ska undersöka tillsammans med professorn. Både jag och min arkeologihandledare fick erkänna oss besegrade och vi får helt enkelt fråga mannen som verkligen kan bergarter. Om någon av dem vi hittade duger ska det tas tunnslip och sen ska bollen komma i rullning. Annars får vi fortsätta leta i fler lådor. Det finns visst ett par hundra till yxor att granska.

Det är båda skrämmande och coolt att min handledare sa att det jag håller på med "nog är mer värt än 15 poäng, men det gör kanske inget". Nej jag vill ju bli duktig på mineralogi/petrologi så det passar mig utmärkt. Jag kommer samtidigt också troligen bli en expert på båtyxor eftersom jag måste behärska morfologin (Malmers klassiska yxgrupper, mer om dessa en annan dag). Fast jag ska hinna/klara av det med.

Notera att inget har ändrat sig på såg-til-ett-tunnslip-fronten. Arkeologerna på museet är fortfarande lika nervösa i frågan. Don’t worry, jag ska inte såga sönder en fin hel yxa.

Nedan, en bild på en av yxorna som jag undersökte. En stridsyxa i vad som kan ha varit en amfibolit - jag är dock osäker på bergarten - det kan vara en skitig diabas likväl. Rent allmänt är det väldigt svårt att göra visuella bedömningar ibland, eftersom yxorna är både eroderade och smutsiga (framförallt av hudfetter från vad som ofta är minst 100 år av fingrande arkeologer).

Nedan. Min arbetsplats under måndagen. Det var behagligt svalt i lokalen. Jag trodde ju att man skulle svettas ihjäl i den här värmen, men slapp alltså undan.

Nedan. Ett urval av yxor. Allt i lådorna var inte båt/stridsyxor, utan en hel del av skafthålsyxor och det fanns säkert med en och annan stenyxa från bronsåldern. Det var just kombinationen båt/stridsyxa och bergarten dacit som vi letade efter. Inte helt lätt.