Kristianstadsflinta
Dagens lärdom (även för mig) är att det arkeologer så gärna kallar för "Kristianstadsflinta" eller "Limhamnflinta", dvs de två mest kända huvudtyper av svensk flinta som vi kan se - faktiskt är odugliga indelningar rent geologiskt. Faktum är att båda typer av flinta (den sk kristianstadsflintan är mer grynig och "oren" än den ofta mer "finare" Limhamnsvarianten) finns på båda ställen och kan utvinnas på båda ställen och därmed har jag en känsla av att en del arkeologisk forskning kan vila på svag grund ifall de nyttjat detta som bevis för något.
Etablerade arkeologiska begrepp (nåja, ett hundratal träffar på nätet iaf, men då inräknas etablerade källor som fornvännen, länstyrelsen, regionsmuseer och div universitet) som alltså inte skulle hålla källkritiskt i modern forskning om en insatt geolog var inblandad.
Det finns tydligen en ny avhandling i ämnet, ska försöka ta reda på vad den heter så att jag kan backa upp det med mer än mitt påstående. Men det verkar rimligt, det finns nämligen ingen geologisk anledning till att det inte skulle finnas samma sorters flinta på båda platser.
Jag hackar inte på någon arkeolog som nyttjar begreppet nu (jag noterar nämligen att i princip alla arkeologibloggar nyttjar begreppet vid en sökning, det är ju ett etablerat begrepp), jag själv kände inte till dess relativa oduglighet förren idag. Flinta är alltså rent geokemiskt i princip värdelöst för att bestämma härkomst tillskillnad från många andra bergarter.
Men nu vet ni det iaf - sprid ordet kära arkeologivänner.
Det blir lite språkförbistring ibland mellan arkeologer och geologer eftersom vi ofta har olika syften med vår forskning. De flesta arkeologer mig veterligen (som håller på med stenålder iallafall) är fullt på det klara med att termen kristianstadsdflinta inte alls betyder att råmaterialet nödvändigtvis kommer just därifrån, och vet också att det är en ‘hitta-på term’ av samma kaliber som ‘grönsten’.
Vad vi intresserar oss för är ofta bergartens beteende och egenskaper vid tillslagning och bearbetning - för det var troligen det som intresserade dåtidens människor (kombinerat med färg). En stenålderssmed är inte så där vansinnigt intresserad av att hitta exakt rätt mineralogisk sammansättning, däremot av att hitta material som beter sig förutsägbart. Kristiandstadsflinta är en viktig term då det beskriver en sten som är tätare och mer lättbearbetad än diabas och porfyrit t ex, men inte lika fin som riktig flinta.
Om du har lite geologiska termer för dessa bergarter skulle jag iallafall bli glad, för det underlättar om man ska diskutera med utländska arkeologer.
Om man studerar proveniens blir ju det geologiska direkt mycket mer viktigt. Men jag har aldrig sett någon modern arkeolog påstå att KF visar på import från just det området i Sverige.
Comment by ArchAsa — July 1, 2009 @ 10:40 am
ArchAsa: Det måste ju rimligen finnas tillfällen där arkeologer kan missta användandet av en “sorts” flinta med var den kommer ifrån, om sorten nu beskrivs med en fyndplats. Det kan ju iaf inte vara helt oproblematiskt om proveniens ska avgöras på något.
Vad gäller andra termer - nej det finns det faktiskt inte vad jag vet, tyvärr. Flinta är flinta. Kristianstadsflinta innehåller rimligtvis mer kalk (de vita fläckarna) och mindre ren silikatgel. Silikatgelet är fö en kryptokristalin form av kvarts (Kiseldioxid) kan man säga.
Det är lite luddigt, för på svenska talar vi om flinta. Men engelskan är (som vanligt i geologi) mycket rikare språkmässigt så här är flinta en underkategori i sk “cherts” som bildats specifikt i ska krita-kalkstenar.
Jag ska se om det finns några geotermer mer kring flinta - men jag tror som sagt inte det. Det är ju SiO2 utan kristallstruktur vi talar om - finns inte så mycket att säga mineralogiskt.
Möjligen petrologiskt då eftersom inslagen av kalksten är olika.
Comment by Terra — July 1, 2009 @ 11:04 am