Jag har sagt det förr och jag säger det igen: En riktig skeptiker är inte hellre klimatskeptiker än klimatalarmist.

Ett tecken på att man inte kan något alls i klimatfrågan är när man är helt övertygad om en slutsats på analytisk nivå. Det här är ett fält där ödmjukhet inför det komplexa är en indikator på verklig kunskap. Bara en dåre kan tillskriva sig självklarheter i frågor där sotmoln, global dimming, oceanografi, atmosfärscirkulation (och övrig meteorologi), komplicerade orbitaler med svårtolkad påverkan, absorberingsförmåga av växthusgaser, solfläckar, albedoförändringar, minskande (men även växande) istäcken, biomförändringar, feedbacksystem och övriga svårtolkade variabler ska tas hänsyn till. Om vi samlar allt under namnet "klimatologi" så har vi här tveklöst den mest komplicerade vetenskap som finns att hitta sanningar i just eftersom det som det studerar är skenbart enkelt, men reellt komplicerat. Man lurar sig själv hela tiden att tro att man kan något om det hela har jag märkt flera ggr.

Det är inte ett dugg bättre/sansat att ställa sig på den övertygade skeptiska sidan och håna Al Gore och isbjörnskostymnissar än det är att ikläda sig dessa saker. Du är inte mer vetenskaplig och sansad för att du är övertygad om att klimatförändringen är en överdrift än om du är övertygad om att den är en realitet. Du är fortfarande nämligen övertygad kring något som per definition är omöjligt att hitta självklarheter i.

Riktig klassisk skepticism i frågan finns inte på våra kära skeptikerbloggar - där finns snarare precis samma passionerade övertygelse som den som de klimatalarmister som de hånar. Man kan snarare tillskriva klimatskeptikerbloggar en massa politiska och psykologiska motiv där personer som ogillar miljörörelser eller rent allmänt större rörelser som drivs av gemensamma (hysteriska) värderingar tappar all objektivitet (om de ens hade det från början) och i princip bejakar ALLT som går emot detta hatobjekt. På det sättet går man då inte bara mot den ström man ogillar, man tillförskaffar ju sig en egen identitet och grupptillhörighet som en av de självutnämnda och mer sansade skeptikerna som minsann inte låter sig luras lika lätt av propaganda och politiska motiv som den "pöbel" man ogillar. Och kallar man sen sig för "kättare" och annat har man även lyckats ge sig själv en egenhändigt sydd kostym av martyrdom. Vem vill inte vara David i David mot Goliat? Ingen vill iaf framställa sig som Goliat. Alla vill vara underdogs och därmed säkra sig massor av extra sympati.

Det finns i detta något jag kan identifiera mig med helt klart. Även jag har svårt för klimatalarmisters förenklade resonemang om en grönare värld som lösning på allt, jg delar som bekant inte alls uppfattning med vare sig Greenpeace eller Miljöpartiet i speciellt många frågor. Men jag försöker förhålla mig objektiv hela tiden. Jag låter inte mitt ogillande av naivism och klimatalarmism låta mig tro att det är så enkelt som att dessa individer, pga sin naivitet därmed har helt fel och att all kritik av dem därmed ens är i närheten av att vara bra kritik. Jag skulle önska att lite fler klimatskeptiker såg på saken på samma sätt. Det finns i dagsläget väldigt begränsat med självkritik bland våra kära klimatskeptiker och det gör att jag mycket hellre kallar mig klimatalarmist än klimatskeptiker tillsvidare, oavsett hur mycket jag kan störa mig på överdriven naiv alarmism.

Dagligen kan man numera läsa om "global cooling" på våra skeptikerbloggar - likt papegojor upprepar de dogmer och pseudovetenskap som de inhämtat från amerikanska diton. Likt dåliga memen blir fenomen som global cooling en bekväm sanning för våra "skeptiker" som de mycket hellre tar till sig än en global uppvärmning. Paradoxen att hellre fantatiskt och inte det minsta objektivt vara övertygad om sanningen på en marginaliserad pseudovetenskap likt global cooling än de enormt väletablerade forskningsunderlag som finns bakom global warming - ja den är ju absurt paradoxal. Hyckel och enfald är bara förnamnet för hur någon kan tala om alarmism och sen själv ägna sig åt något betydligt mer alarmistiskt på egen hand.

Det är inte en fråga om pest eller kolera för mig. Det är en fråga om pest (klimatskepticism) och lite halsont (klimatalarmism). Därför är valet enkelt för mig om jag tvingas välja sida. Jag väljer alla ggr en svag och stundtals bristfällig vetenskaplig teori (klimatalarmism) framför ren fanatisk politisk/retorisk pseudovetenskap (klimatskepticism) som desperat påstår vad som helst bara för att få rätt i polemiken. Det innebär inte att jag sväljer allt som alarmismen säger, bara att mina fötter tveklöst står stadigt där när vinden blåser. Jag har helt enkelt sett lite för många faktaexempel på likvidation av permafrost och flyttade växtzoner för att kunna annat. Jag vore enfaldig om jag inte höll med mina professorer och docenter i frågan då de ju trots allt presenterat vattentäta variabler i frågan.

Jag har sett hur klimatet ändrats i flertalet förstahandskällor, men jag vet inte hur stor variabel människan utgör. Det är det ingen som gör eller påstår sig göra som är insatt i frågan. Och nej, IPCC påstår inte sig veta det heller.