March 29, 2009

Solutopi

 

Thomas på tankspritt har en intressant kalkyl som säkerligen stämmer: Om man täcker 4% av Saharas yta med solceller så täcker man in Jordens befolknings nuvarande energibehov. Och även om kalkylen inte stämmer, tex att den inte kan ta hänsyn till mobila energibehov vid tex transport eller andra källkritiska fel så är det ändå intressant.

Kan man då förverkliga en sådan plan? Ja rent ingenjörsmässigt så javisst. Kiselplattorna i sig skulle man ju rätt lätt kunna bygga i mängder i Sahara. Råmaterialet är ju där.

Nu är jag inte den som fnyser åt ambitiösa ingenjörsplaner i första taget, och inte är det ingenjörsgrejen som jag primärt ifrågasätter heller, men jag ser en hel del problem som jag inte tror är överkomliga - under en greppbar framtid (dvs åtskilliga generationer framåt).

1 Vem ska administrera/äga detta bygge? Oavsett energikälla, även om Jordens energibehov kunde tillgodoses av någon annan teknik i en enda anläggning så återstår en fråga om ägandeskap. Men visst, en slags socialistisk utopi och man kan fixa det. Det kräver ju bara en global revolution där miljontals människor som inte håller med först får offras…

2 Vilket osökt leder in oss på detta: Socialism är just utopi. Människan är bara undantagsmässigt fredlig och generös. Ett sånt här objekt skulle vara föremål för alla tänkbara hot. Alla som kan något om vår världs historia vet två saker: Dels att människan är en girig och farlig varelse, dels att det är urbota dumt att samla ALLT av något på EN plats och därmed kunna riskera allt under ett angrepp.

3 Det behöver inte ens vara terrorister som angriper, det kan vår egen natur själv fixa med sandstormar som på nolltid skulle kunna göra en sådan här anläggning obrukbar under flera veckor av reparationer då världen står där utan energi. Och punkt två och tre löses knappast med att sprida ut det i flera anläggningar, för då blir det bara ännu svårare att hålla det under uppsikt.

4 Kostnaden för detta projekt skulle vara väldigt hög hur man än räknar på det. Underhållet skulle vara astronomiskt stort med miljarder  plattor som ska skötas om för sandskador och annat. Då är vi uppe i sådana kostnader att man lika gärna kan fundera på andra energikällor som skulle vara betydligt effektivare och säkrare. Teknik som idag oftast inte finns för att det är så löjligt dyrt, som tex gigantiska geotermiska anläggningar, tämjda havströmmar eller varför inte fusionskraft.

Global mer eller mindre gratis energi kommer behövas i framtiden - och det kommer troligen komma - men jag tror inte att det kommer i skepnad av vanliga solceller.

6 Uttalanden »

The URI to TrackBack this entry is: http://terraincognita.blogsome.com/2009/03/29/solutopi/trackback/

  1. Terra: Först ett klargörande. Anläggningen jag skriver om är inte byggd av solceller, vilket är en del av poängen tycker jag. Den är byggd på solfångare och en ångturbin, en sekelgammal teknik.

    Till dina dubier.

    Min räkning avsåg bara att demonstrera den enorma potential som finns i denna förnyelsebara energiteknik. Jag håller med dig om att det är politiskt omöjligt att genomföra en världsomfattande bygge i afrika som ett enda projekt för att lösa energifrågan. Men det är förstås inte alls nödvändigt. Öknar finns det många på vår planet och högplatåer som den spanska finns det också. Det är väl egentligen bara centraleuropa som är mest kritiskt avseende egna möjliga förnyelsebara energikällor, så låt oss projektera för deras behov i Sahara!

    Socialistiks utopi? En enhet som tycks kunna vara självständig är den som just byggts i Spanien, och den är inte större än att den kunde ha organiserats av en nation, av ett företag eller av en stiftelse. Skillnaden mot t.ex. kärnkrafttekniken i det avseendet är väl bara att alla länder inte har tillgång till öknar, vilket är ett politiskt problem som återstår att lösa.

    Dessutom är vi redan starkt beroende av globala tekniska lösningar som GPS-tekniken, finansvärldens samarbetsorganisationer och dylikt. Och dessa har inga socialistiska förtecken precis.

    Kostnaderna är inte speciellt höga, i så fall skulle man inte satsa på denna teknik i Spanien och USA. Man behöver inte bygga allt på en gång, steg för steg är modellen. Artikeln i Ny Teknik som jag refererade till skisserar en konkret plan.

    Comment by Thomas Svensson — March 30, 2009 @ 10:10 am

  2. Hej, Hm..här får man ju börja använda sitt sista brain Ja det där låter rätt riktigt det blir problem om vi skall ställa det i öknen,, vem vad och till vem och priset? Tror mera på enmanssolceller på husen hos folket . Ser ju redan att många har det Syrrans driver sin pool med det bara. Går utmärkt räcker till värmen i deras garage med. Ja människa är inte snäll alls som vissa menar man är sig själv närmast särskilt om det blåser om öronen och det tycks det göra mer och mer nuförtiden.Men jag tror ju att vi kommer att få dra ner vår elförbrukning kontra oljeförbrukning med stora siffror vad det lider. Vi förbrukar ju redan mer än vad vi har enligt vetenskapen! Läskigt framtidsperspektiv detta.

    Comment by Filifjonkan — March 30, 2009 @ 10:38 am

  3. Du har en viss poäng, men jag tycker att du sträcker lite på förutsättningarna för din argumentation för att tillintetgöra idén om massiva anläggningar i ökenområden helt. Det är iaf så jag tolkar ditt inlägg. :)

    Visst skulle man kunna täcka 4% av Sahara för att tillgodose hela världens energibehov, men det är nog inte praktiskt och ekonomiskt lösbart. Framför allt är distributionen ett problem om man vill nå längre än Centraleuropa. Det hindrar inte att storskaliga anläggningar i Sahara skulle kunna vara en bra idé för att tillfredställa en del av Europas och Afrikas nuvarande energibehov.

    De rent ekonomiska problemen du talar om är ju lättlösta (1 och 2). På en fri marknad finns det företag som ensamma eller gemensamt kan äga en anläggning för att sedan göra profit/såld energienhet. Problemet skulle möjligtvis kunna ligga i att övertyga regeringar i saharaländerna till ett projekt av större magnituder.

    3. Det finns delar av Sahara (och framför allt andra ökenområden) som inte endast består av sand, utan mestadels sten, salt etc. Säkerheten borde inte var ett mycket större problem här än vid andra energiproducerande anläggningar runt om i världen som t.ex kärnkraftverk eller vattenkraftverk. Detta givet att man inte förutsätter att man ska ha en enda enorm anläggning som ska förse hela världen med energi, men det är faktiskt tekniskt omöjligt av distributionstekniska skäl och dessutom opraktiskt och osäkert av redundansskäl.

    4. Det måste ju inte vara solceller. Det finns andra solenergitekniker (olika varianter av reflektorer och reflektorer som värmer mineralolja i ledningar etc.) som är mer robusta som skulle kunna tänkas användas istället.

    I vilket fall, du har rätt, hela världens energibehov kommer aldrig ersättas av solenergi från Sahara. Däremot tror jag att det kan vara ett av de alternativ man kan titta på för att ersätta fossila bränslen med i en (mycket lång) utfasningsperiod. Precis som det idag finns mängder med sätt att producera energi, varav vissa är bättre än andra, kommer det inte finnas en enda “big bang solution” i framtiden. Att dissa en teknologi för att man ställer orimliga krav på den tycker jag dock är lite dumt: Perfect solution fallacy :)

    Comment by Marcus B — March 30, 2009 @ 11:42 am

  4. Det är en vacker utopi. Och fullt genomförbar. Fast man behöver sprida ut det över fler öknar för att lösa logistiken. Man behöver politiker som löser det politiska. Det har de betalt för. Man behöver pilotprojekt. Det kan araberna stå för. De har öknar och riskkapital.
    Det som nämligen är det värsta med klimatproblematiken är inte själva klimatet , utan de enorma folkvandringarna och konflikterna, som förändringen genererar.
    Ökenområden är inte attraktiva. Kan man göra dem lönsamma, stannar fler där och utnyttjar den ekonomin istället.
    Kanske ett framtidsjobb för Dig???

    Comment by Kristian Grönqvist — March 30, 2009 @ 12:45 pm

  5. Markus: Du säger att problem ett och två är lättlösta genom en privat aktör. Jag ser ett stort problem med att låta en eller en handfull aktörer diktera pris och villkor på en fri marknad. En vanlig monopol/oligopol-risken är rätt överhängande och risken är överhängande att länder kan komma att nyttja detta mot varandra. Om företag X sköter 25% av alla solceller och har huvudkontor i land Y och land Y efter ett politiskt val kommer i konflikt med land Z så kan de tvinga solföretaget agera efter sina intressen. Världen är helt enkelt allt för heterogen och konfliktladdad och jag kan inte se att något idag skulle ändra på den saken.

    Det finns lite för mycket idealism kring både människans godhet och välvilja när man tycker att den fria marknaden kan sköta om sådana här känsliga globala projekt. Jag tror helt enkelt inte att det kan fungera. Jag är övertygad om att en global energikälla måste vara något transnationellt och typ överstatligt.

    Kristian: Nejdu. Jag vill jobba med något där jag tjänar pengar, inte med att rädda världen. Men såklart, privata miljöaktörer som vill betala mig en hög lön och jag är intresserad. Men så fan att jag skulle vilja jobba inom de halvt ideella miljörörelserna. Jag har en stor studieskuld som ska betalas av.

    .

    Comment by Terra — March 30, 2009 @ 3:07 pm

  6. Terra: Först ett klargörande. Anläggningen jag skriver om är inte byggd av solceller, vilket är en del av poängen tycker jag. Den är byggd på solfångare och en ångturbin, en sekelgammal teknik.

    Ja men det är ju inte bättre. Det gör det ju till en ännu mer komplicerad teknik som i den här skalan kommer kräva ännu mer underhåll. Bara för att solceller är nyare teknik är den inte sämre än solfångare. Jag är rätt säker på att solfångare blir omständigare rent underhållsmässigt.

    Min räkning avsåg bara att demonstrera den enorma potential som finns i denna förnyelsebara energiteknik. Jag håller med dig om att det är politiskt omöjligt att genomföra en världsomfattande bygge i afrika som ett enda projekt för att lösa energifrågan. Men det är förstås inte alls nödvändigt. Öknar finns det många på vår planet och högplatåer som den spanska finns det också. Det är väl egentligen bara centraleuropa som är mest kritiskt avseende egna möjliga förnyelsebara energikällor, så låt oss projektera för deras behov i Sahara!

    Det där lät väldigt kolonialistiskt ;-) Hela poängen ligger ju i att vi har en värld med olika länder i. Varför skulle länderna som innehar öknar vara intresserade av att tillgodose ökenlösa länders energi och varför skulle vi som inte har öknar göra oss beroende av andra? Jag ser massor av gisslan-situationer där länder kan kontrollera varandra med att göra dem beroende av välvilja. Krigsriskerna med ett sådant scenario är otroligt stora.

    Socialistiks utopi? En enhet som tycks kunna vara självständig är den som just byggts i Spanien, och den är inte större än att den kunde ha organiserats av en nation, av ett företag eller av en stiftelse. Skillnaden mot t.ex. kärnkrafttekniken i det avseendet är väl bara att alla länder inte har tillgång till öknar, vilket är ett politiskt problem som återstår att lösa.

    Ja och det är inte ett problem vi ens är i närheten av att lösa faktiskt. Det finns INGET som tyder en sådan värld eller ens ett intresse av det - primärt för att vi är kulturellt väldigt olika. Vissa länder är inte det minsta intresserade av att bli demokratier i ökentäta länder. Hur ska man kunna göra sig energiberoende av dessa? Är det verkligen ens det minsta klokt att tänka i de banorna? Det tycker inte jag.

    OPEC har ofta hålligt västvärlden gisslan så det räcker. Vi behöver inte mer av den varan i form av solenergi.

    Dessutom är vi redan starkt beroende av globala tekniska lösningar som GPS-tekniken, finansvärldens samarbetsorganisationer och dylikt. Och dessa har inga socialistiska förtecken precis.

    Skillnaden där är:
    1: GPS kontrolleras av västvärlden till fullo. Dvs demokratiska makter.
    2: Det finns inget som säger att västvärlden, trots att vi är så “snälla”, inte skulle kunna kontrollera andra länder med den här tekniken. Jag skulle iaf inte vilja påstå att GPS är ett bra exempel - varken rent geopolitiskt - eller teoretiskt, då det ju kan missbrukas det med).

    Kostnaderna är inte speciellt höga, i så fall skulle man inte satsa på denna teknik i Spanien och USA. Man behöver inte bygga allt på en gång, steg för steg är modellen. Artikeln i Ny Teknik som jag refererade till skisserar en konkret plan.

    De där ytterst optimistiska kalkylerna tar inte bra hänsyn till infrastrukturen som krävs eller säkerhetskostnaderna. Kontinuerliga ting.

    Jag tycker som sagt det är bra att man tänker i alternativa storskaliga banor - men jag är rätt säker på att det finns bättre sätt.

    Comment by Terra — March 30, 2009 @ 3:18 pm

RSS för kommentarer på denna post.

Lämna ett uttalande

HTML tillåten: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>

Kommentarer kan ibland fastna i spamfiltret för moderation - ha tålamod - de försvinner inte.
Jag som kommenterar här godkänner reglerna (finns under "Om bloggen").





Anti-spam measure: please retype the above text into the box provided.