Jordens geologi kryllar av saker som är inkompatibla med kreationismens korta tidsbegrepp (det gäller gammal som ung-jord-kreationism!) och obefintliga synsätt på förändring. Jag har redan påvisat hur sedimentologin inte går att kombinera med en en planet vars ålder mäts i tusentals år - nu till tektonikens dito.

Jorden är en 4.5 miljarder år gammal planet - men det är ingen ålderman som inte förnyas. Även om vissa saker går mot en större ålder så sker en kontinuerlig föryngring av i princip allt i jordens litosfär (jordskorpa) om man ser det på ett långt perspektiv. Väldigt få saker är ursprungliga från Jordens barndom förutom en och annan Zirkon-kristall.

Helt utan att befatta sig med kreationisternas mycket selektiva dateringsfobi så kan man konstatera att jorden är fylld av processer under utveckling - som med ett kreationistiskt perspektiv faktiskt måste ha inletts, inte från början, utan mitt i. En tektonisk spricka t ex, som de vi återfinner rakt igenom Island - där Jordytan bokstavligen talat slits mitt itu av att kontinenterna rör på sig har med lätthet tidsspann på miljontals år för att för att detta ska ske. Alternativet är att allt påbörjats mitt i, vilket är rätt osannolikt eller hur? Om du hittar en spricka i ditt glas, nog sjutton antar du att den inte alltid funnits där, utan att den någon gång uppstod? Enkel logik alltså - saker har en början från noll, inte från fem eller 23.

Hela Island är i sig ett resultat av denna delning mellan kontinenter (och en hotspot, men det kan vi lämna därhän, precis som jag lämnar en förklaring på varför plattorna rör sig därhän, men jag svarar gärna på frågor) en delning som sker med 2 cm per år faktiskt. Fullt mätbart helt enkelt, så att det sker råder det inget tvivel om att det sker. Laser, satelliter och rena visuella mätningar visar att plattorna rör sig. Det är i princip bara att mäta med ett måttband över en spricka på Island så ser man att den växer år från år. Så tydligt är det.

På så sätt kan man också mäta hur lång tid sen det var då de första delarna av Island uppstod, helt enkelt baserat på en distansmätning mellan dess äldsta punkter och sedan räkna tillbaka på hur lång tid det var sen punkterna satt samman. Det blir såklart ingen exakt eller absolut mätning av det hela, men däremot en god relativ datering av dess äldsta delar, och allt hamnar i tidsspann av flertalet miljoner år (miocene på de äldsta delarna). Det är heller inte riktigt så enkelt eftersom vulkanism och existensen av flera olika sprickor gör det komplicerat. Men i princip.

Och det finns ju såklart ingen som helst anledning att stanna klockan vid Island, utan den tektoniska driften på havsbotten är fullt lika spårbar. Om man bara baserade åldern på jorden på åldern på de äldsta delarna av havsbottnen, dvs den du hittar vid kusterna, så får vi en ålder på nära 200 miljoner år sen Europa hängde samman med Amerika. Eftersom vi med lätthet kan konstatera att det är betydligt mer komplicerat än att Afrika-Europa delades från Nord-Syd-Amerika, att vi i kontinenterna hittar spår av äldre havsbottnar och kontinenter, så visar det oss att Jorden måste vara ännu äldre. Samma princip gäller även bergsveckning, vi kan fullt ut mäta hur mycket eller lite en bergskedja växer med varje år. Även hur mycket som den eroderar.

Saker börjar som sagt inte halvvägs, de börjar från början och i geologins värld krävs det då tid, tid som kreationister inte kan erbjuda utan att hitta på väldigt godtyckliga förklaringar på vad de där 6+1 dagarna egentligen skulle symbolisera. Det eller så måste de anta att deras Gud skapade Jorden fylld med saker som redan var påbörjade, tex tektoniken. Det blir lite som att man påstår att allt som behövs för att förstå en kriminalroman är att läsa sista bokstaven på sista sidan… och att det då ÄR hela kriminalromanen… Absurt såklart. 6000 år räcker inte till något. 100 000 år räcker inte heller till något. Bara för att förstå hur Islands bergrund fungerar krävs omkring 25 miljoner års kontinentaldrift.

Kreationister brukar älska att hacka på Big Bang. De brukar ifrågasätta hur "den bara kunde börja av sig själv" utan en tydlig början med en tydlig orsak bakom smällen. Man åberopar gärna lite svammel om orsak-verkan. Märkligt att de inte ställer samma krav på Jordens geologi. Här är det helt ok att allt inleddes med redan påbörjade sprickor och existerande berg som bara poppade ur Guds knäppande finger. Vilket på alla sätt är betydligt mer märkligt att godta än att ett kvantmekaniskt fenomen som Big Bang kunde inledas självständigt. Geologin har nämligen ingen kvantmekanik som kan förklara speciellt många "oförklarliga" processer - utan här är allt väldigt mycket orsak-verkan i fullt spårbara och kontrollerbara utvecklingsled utan speciellt komplicerade tankegångar. Här om något MÅSTE man acceptera att allt faktiskt är väldigt enkelt vad gäller tid och orsak-verkan. Här börjar inte något i mitten eller utan anledning. Och här krävs tidssperspektiv som kreationismen inte kan erbjuda och en föränderlig världsbild som de knappast kan kombinera speciellt väl med bibelns mytologiska skildringar där skåeplatsen mellanöstern är en evig plats med evig geologi. Om 100 miljoner år finns inte ett spår kvar av en enda liten kulle som bibeln nämner - hur ska de då resonera när bibelns värld blir helt abstrakt och ickeexisterande? De ska de såklart inte, för kreationister kan inte tänka sig att Jorden finns om 100 miljoner år, lika lite som de kan förstå att den fanns för 100 miljoner år sen. De gör det alltså enkelt för sig. Men jag vill nog påstå att en normalbegåvad människa och en som inte försöker omforma världen efter en berättelse, utan istället vill forma berättelsen utifrån den faktiska världen, kan förstå varför kreationismens syn på Jorden inte bara är fel, den är absurt fel.

Bilden nedan. Havsbottens ålder. Fullt möjligt att konstatera helt baserat på kontinentaldriften, även om man såklart även kontrollerar det mot en rad olika dateringsmetoder sen. Det finns dock ingen som helst konflikt i frågan. Drift och datering visar samma sak.