Står religion och vetenskap i konflikt med varandra? Enligt vissa gör de inte det och argumentationen är ungefär den samma varje gång. Man talar om de kristna institutionerna som sysslade med vetenskap och man talar om den kristna världssynen som möjliggjorde den uteckling som finns. Jag håller inte med om resonemanget och här är först mina bakgrundsåsikter i punktform:

1 Det är sant att kristna institutioner likt klostren och de första universiteten i princip under medeltiden var ett av få ställen där man kunde få lov att tänka och tänka någorlunda fritt. Om detta tänker jag inte bestrida. Det fanns väldigt få alternativ för den som ville ägna sig åt något intellektuellt under medeltiden. Men man kan ju sätta detta i perspektiv och titta på varför klostren är det enda stället där man kunde få "studera", och även titta på hur begränsad tillgången på kunskaper var i förhållande till antiken. Inte inom allt, inom en del teknik, jordbruksteknik och naturvetenskap skedde saker, men överlag var bildningen under antiken mycket högre hos medborgarna. Läskunnigheten bland medborgare i både städer som antikens Athen och Rom var betydligt högre än i medeltidens diton. Anledningen var ju inte bara den ekonomiska/imperiemässiga lågkunjuktur som århundradena efter västroms fall, utan även det faktum att det som ersatte de antika idealen inte kan betraktas som en öppensinnig filosofi. Det är bara att se hur kristendomen betedde sig under åren 300 till 1000 så inser man rätt fort att det är ett under att något från tiderna överlevde alls. Out with the old, in with the new. Det finns en vanlig mytbild bland många kristna att kristendomen överlag spreds rätt vänligt i Europa. I själva verket var frivillig omvändelse rätt ovanligt. De flesta ville hålla kvar vid äldre religioner och gjorde så så länge makthavaren tillät. Det finns liksom en anledning att blot omnämns och förbjuds i landskapslagarna i Sverige långt in på sena medeltiden. Likaså är de flesta kristna helgon bara recyklade hedniska lokala mytologiska karaktärer eller viktiga faktiska personer. Nej kristendomen främjade inget under medeltiden vad gäller vetenskapen, den råkade bara vara det enda och påtvingande alternativet i en intellektuell lågkonjunktur. Det är lite som när 100% röstar på nordkoreas store ledare i ett "demokratiskt val". Alla är jättenöjda. Min fråga är, hur långt skulle utvecklingen ha skett i Europas under medeltiden utan kristendomen? Jag vet inte, det är möjligt att det hade gått sämre eftersom kristendomen trots allt till viss del ärvde Romarrikets administration och organisation. Fast nu är det inte medeltiden som är det historiskt intressanta, utan tiden därefter.

2 Likaså är det kyrkan som står för merparten av all undervisning och skolning av folk fram tills på 1900talets början. Men här har konflikterna börjat sen länge. Folk döms för kätteri, inte bara av politiska skäl, men ibland för att de påstår saker som strider mot kyrkans världsbild, den som de oftast baserar på Aristoteles, den kanske mest överskattade av alla antika filosofer och den som helt enkelt hade flest fel. Många är de naturvetare som fått söka skydd under mecenater undan kyrkan. Galileo Galilei är den mest kände troligen, en man som hade en bannlysning på sig långt in på 2000talet. De som inledningsvis bestred en herre som Darwin allra mest var också inte helt oväntat kyrkans män eller män med stark religiös övertygelse. Så fort något stred mot antingen kristen lära eller dogm som man tolkade det då så uppstod en konflikt. Exemplen haglar.

3 Jag är helt övertygad om att anledningen till att en massa människor idag säger att kyrkan inte alls står i konflikt med vetenskapen är för att de helt baserar sin syn på detta på sin egen syn på vetenskap - inte på ett historiskt perspektiv där kyrkan både främjat det intellektuella men också motarbetat det så fort det utforskade "fel" saker eftersom teologin i sitt väsen kräver det.

Diskussion: Är då religionen i sig vetenskapsvänlig eller kunskapsfientlig? För mig är svaret rätt enkelt. En kyrka kan med sin struktur kan erbjuda intellektualism i tex klosterväsendet, detta syns på medeltiden. Men den kan också syssla med det som får folk att bränna kvinnor som sysslar med medicin under den motiveringen att dessa är häxor under den extremt konfliktartade renässansen då konflikterna mellan religionens makt och fria tankar började ta fart. Så länge man sysslar med rätt saker, dvs så länge det intellektuella antingen är bibeln, eller helt skött av män, eller i skymundan på ett kloster, då funkar det hyffsat stagnatiskt iaf. Någon utveckling är dock inte att tala om. Religionen är svår att skilja från sina kyrkor, eftersom en kyrka är en organiserad tolkning. Men om vi försöker titta på kristendomen ur ett så öppet modernt perspektiv som möjligt, dvs ett liberalteologiskt, så uppstår fortfarande en hel del konflikter. Den är i sin natur något som handlar om tilltro. Hav tilltro till din Gud. Är du skeptiker likt hälften av alla lärljungar är poängen i bibeln att även dessa ska komma till tilltro till sin gud och lämna skepticismen. Alla omnämnande om det skeptiska i bibeln handlar alltid om att det "är bra, men att ha tilltro är bättre och är dit man ska nå". Vetenskap handlar om att aldrig någonsin ha tilltro till något, utan alltid förhålla sig skeptiskt. Det är så att säga vetenskapens innersta väsen, även om den sen såklart inte alltid är perfekt i detta eftersom människan sällan är så perfekt som sina ideal

Vi har alltså en väsensskillnad mellan religion och vetenskap - som bara precis människor som inte förstår vare sig religion eller vetenskap speciellt bra eller objektivt förstår. Och det här med objektivismen i frågan som religiösa aldrig har… Det här handlar snarare om att religionernas anhängare är avundsjuka på vetenskapens absoluta fakta och teorier. Hur dessa är prövbara och falsifierbara och där tilltro aldrig är en faktor. Det är inte så konstigt, för i valet mellan objektiva fakta och subjektiv tilltro är de objektiva faktumen en mer imponerande sak som väldigt få kan bestrida. Vem vill ha tilltro om det finns fakta istället? Det är ju därför som vetenskapen ju faktiskt har liberaliserat religionen genom de senaste århundradena. Den liberalteologi vi har idag skulle ju inte ha existerat om vetenskapen inte hade varit där och konstaterat att de flesta fundamentalistiska påståendena om universum trots allt inte väger ett dyft i jämförelse med en vetenskaplig teori om det samma. Det är så att säga svårt att blunda för objektiva fakta även om man är fundamentalist, iaf om man är någorlunda begåvad - och därför har också liberalteologin utvecklats i det samhälle som vetenskapen påverkat. Och det har den, eftersom religion och vetenskap faktiskt står och alltid kommer stå i konflikt med varandra i sitt innersta väsen hur liberal teologin än blir. I allt större grad vill religiösa människor "religiosifiera" vetenskapen därtill. För att än mer kunna hävda att ingen skillnad finns. "Titta som evolutionisterna ber vid altaret till Darwin och hans dogmer". Omvänd retorik alltså, för man vet mycket väl om att dogmer är det man själv har och det är dessa som vetenskapen aldrig någonsin kan acceptera. Och om man då kritiserar folks ofta dogmatiska påståenden om vetenskapen så inbillar man sig att man då kan kritisera vetenskapen för att vara lika mycket fyllt av dogmer som religionen. Detta är såklart fel. Inom vetenskapen finns det tyvärr både dogmatiska vetenskapsmän och dogmatisk förmedling - inom religionen är det själva läran i sig som är dogmatisk. En astronomisk skillnad.

Att vilja reducera ner det hela till att "bara vara en konflikt mellan rabiata ateister och kreationister" är ett populärt trick bland liberalteologer när man påpekar att bildningsnivån alltid är lägre i väldigt religiösa länder jämförelse med mer sekulära. Att alla konflikter så att säga bara handlar om fundamentalistiska myter vs vetenskapliga fakta och att det är det som vi ser i sån statistik. Som jag dock redan sagt så finns det ett väsen i centrum av religionen som skiljer det från vetenskapen oavsett hur liberal eller fundamentalistisk du är och det är tron på gud i sig - den som aldrig kan prövas eller mätas. Något sådant motsvarande arbetar aldrig vetenskapen efter utan det är precis det som är motsatsen till vad vetenskapen gör - eftersom det är kopplat till individen och vetenskapen inte är det. Man kan säkert vara troende på nån religion och ändå arbeta med vetenskapen med god framgång, men man gör det alltid till trots för sin religion, inte tack vare. Konflikten i synen på kunskap finns där, oavsett om man låter den påverka en eller inte.

Retoriken blir allt finurligare från liberalteologer och fundamentalister - men faktum kvarstår att detta bara beror på vanlig hederlig mänsklig avundsjuka inför vetenskapens naturliga objektiva kvalitéer rent kunskapsmässigt. En gång i tiden var kyrkans män auktoriteten som man kunde fråga saker om världen kring. Idag har de inte samma roll, jag är rätt säker på att de inte helt tycker om den situationen. Och vanliga (obildade) människor med alltmänt auktoritetsförakt spär på pladdret om att vetenskapen skulle vara det samma som kyrkan.

Det är det här välsmorda skitsnacket om att inga konflikter råder bland fler människor än "extremister" som tex ateister och fundamentalister som gör att mer och mer pseudovetenskap och fundamentalism nästlar sig in i samhället. Anledningen till att kreationister nästlar sig ända in i Vita huset är ju just att en massa liberalteologer hela tiden vill reducera konflikten till att inte finnas eller är obetydlig och bara handlar om "extremister".