Religiös propaganda finns i många former. Den är dock nästan alltid uppbyggd på att den kan nyttja en kombination av mänsklig dumhet och mänskligt lidande. Människor som tyr sig till religioner kan aldrig förhålla sig kritiska till detta. Om du seriöst tror att din Gud är helt perfekt och att mirakel sker hela tiden, ja då kommer du ha svårt att tänka kritiskt i frågan. Det vore konstigt annars.

För några år sen drabbades Jorden av modern tids värsta tsunami i Indiska Oceanen. Alla vi som hängde på forum kunde se skrämmande kommentarer och förklaringar till hur en god gud kunde låta hundratusentals fattiga dö. Allt från mänsklig fri vilja till mänsklig synd var förklaringar som miljontals kristna världen över godtog och spred. Om denna dåliga ursäkt för att förklara den passiva/onda eller som alla kan förstå mest logiska förklaringen: icke existerande guden kan man orda mycket om. Det riktigt kryper i mig av pinsamhet när jag hör alla dumma förklaringar och ursäkter som kristna har kring sin guds agerande.

Ett i Sverige ganska okänt fenomen var hur den muslimska världen ställde sig till detta. Det är något jag har tänkt på att blogga om ganska länge, men jag har inte riktigt hittat någon större poäng att skriva kring det. Det får helt enkelt bli en kort sammanfattning av den moské-dyrkan som uppstod efter katastrofen.

Det var ju nämligen så att i hundratals städer kring kusterna så raserades enorma mängder bebyggelse. Det såg lite ut som Hiroshima efter bomben på en del platser. Men en byggnad återfinns stående på många bilder och det är moskén.

För muslimer världen över har detta spelat stor roll. Om du googlar på nätet på tsunami (tzunami) + mosque så kommer du hitta tusentals artiklar om de mirakulöst bevarade moskeerna och en bildsökning på samma ger tusentals fotografier på moskeer som står i ett hav av ruiner. Muslimer har i den här frågan en masse visat upp en religiös dumhet. Just den typen av dumhet som gör att jag faktiskt överlag aldrig någonsin kommer se på religioner som något fint eller något man bör respektera. Man har nämligen sett det som att moskéerna bevarats pga Allahs välvilja. Gudomligt ingripande alltså. Och religionens män kan nu än hårdare greppa om sina anhängare.

Inte nog med att detta är dumt av det skälet att det i princip säger att Allah endast bryr sig om sitt eget hus och därmed inte alls är så trevlig - det är ju ett enfaldigt påstående eftersom man inte ens försöker ta till sig den verkliga förklaringen till varför det var så att moskéerna stod kvar: För att de var betydligt bättre byggda.

Besök valfri tsunamidrabbad stad/by kring Indiska oceanen och du ser ganska snabbt vissa drag i arkitekturen. Plåt och pinnar är populärt och trendigt som byggnadsmaterial, för folk har inte råd med annat helt enkelt i de här delarna av världen. Så var det innan tsunamin, så är det efter. Detta gäller dock inte moskéerna som väldigt sällan är byggda i klenare material än armerad betong. Till det nyfödda barnet duger en plåtlåda, men till profetens ära krävs det sten, tegel, betong och armering.

Så när byn mer eller mindre frivilligt lägger sitt tionde på en byggnad, ja då kommer den också bli bättre än det man själv bor i. Det har föga med gudomligt ingripande att göra alltså. Det har med mänskliga prioriteringar och förtryck att göra.

Och nej, detta är inte "små grejer" i den muslimska världen - det är sånt som det gjorts massor av Youtubefilmer om. Detta har övertygat miljontals muslimer om sin religions korrekthet. Hemsidor med material om det florerar i tiotusentals. Men i Sverige hörde vi aldrig så mycket om detta.

Att folk som knappt kan läsa i tredje världen inte begriper bättre är väl på sitt sätt förståeligt (om än beklagligt). Men att det dräller av muslimer som är bildade nog att använda datorer som sprider massor om propaganda som använder moské-argumentet visar med all tydlighet att religioner förblindar och fördummar.

Läs mer om: Islam, moské, tsunamin, förtryck, religioner, dumhet, arkitektur, propaganda

Någon som är bra på yxor som kan identifiera/åldersbestämma följande yxor? De är båda hittade vid den sydvästskånska kusten, fast det behöver såklart inte säga något alls om proveniens.

Först har vi en yxtyp som verkade vara gjord av en gråare felsisk bergart. Exakt vilken vet jag inte, men den var karakteristisk i att den hade något som vid första anblick liknade två skafthål. Sen vid närmare kontroll av brottsytan var det mer sannolikt att det bakre halva halva "hålet" inte alls var ett halvt hål, utan två medvetet gjorda "horn" - erosionen är nämligen obefintlig, så då skulle man sett en brottsyta, åtminstone på någon av de jag såg. Just den jag har på bild saknar färdigt skafthål men övriga som jag såg (men glömde fotografera) hade färdiga skafthål och var i princip identiska.

Den här nedan ser ut lite som en båtyxa i diabas, men passar inte alls in i de kända klasserna. Vad kan det vara? Bronsålder?

På en ganska ytlig och amatörmässig nivå ska jag försöka redogöra för hur stenyxor eroderar. Att sten eroderar är kanske inte konstigt alls, men eftersom det eroderar så olika kan det säkert klargöra en hel del saker för en arkeolog. Följande har jag iaf koll på:

Bergarten - Yxor i mörka bergarter med höga halter av pyroxen och olivin är känsligare än andra. En yxa i tex flinta eroderar nästan inte alls i jämförelse utan där krävs mer mekanisk erosion för att det ska hända saker. Dvs petrologin/mineralogin spelar oerhörd roll.

Klimat - Ju sydligare klimat, ju mer erosion. Så kan man förenklat säga. Det beror på en rad faktorer, inte minst markkemin. Men ett varmt och fuktigt klimat äter upp berg väldigt enkelt - medan ett torrt svalt klimat nästan inte har någon erosion alls. Det är just kombinationen värme och fukt som skapar mest kemisk erosion. Torra blåsiga klimat, i öknar kan tex skapa mekanisk erosion med sand som yr (eoliska processer). Men eolisk erosion kan man ganska tydligt skilja från andra sorters erosion eftersom den faktiskt blankslipar.

Lokal platskemi - En yxa som ligger på havsbotten, nergrävd i sandig/lerig jord eller på botten av en sjö klarar sig bra från erosion. Yxor funna i våtmarker med höga humussyror klarar sig sämre. Riktigt sura miljöer är nästan alltid det mest skadliga. En basalt/diabasyxa bör kunna erodera sönder helt i en våtmark - men i princip vara helt oskadd i en mer normal sjö. Ibland säger arkeologer att "yxor funna i vatten skadas"… men det kan jag inte fårstå varför det skulle ske. Det måste till sura miljöer. Sjöar är oftast inte sura.

Det är dock så att ingen faktor spelar ensamt mest roll. Allt beror på kombinationer. Tåliga bergarter i sura miljöer förgås. Ömtåliga bergarter i bra miljöer bevaras. Enskilda objekt kan också trotsa logiken. Men det beror då troligen mest på att något har ändrats, tex en kraftigt eroderad yxa funnen i en åker, har troligen legat i en (numera uppdikad) våtmark från början.

Nedan - Diabas/basalt-yxa (även kallat "grönsten" av vissa arkeologer) som är ganska kraftigt eroderad pga vad som troligen är en kombination av den olivinrika bergarten och en sur miljö. Kemisk erosion med tydliga lagerbortfall där bergarten liksom faller av på ett sätt som gör att det kan se ut som den tappar skal.

Jag var på utflykt i Skåne i söndags och hade kameran med mig. Jag gjorde en mycket seriös film av äventyret. Ty ett äventyr var det sannerligen.

En kortare rapport från exjobbet får det bli. Har nu plockat fram ett par tänkbara kandidater som jag ska undersöka tillsammans med professorn. Både jag och min arkeologihandledare fick erkänna oss besegrade och vi får helt enkelt fråga mannen som verkligen kan bergarter. Om någon av dem vi hittade duger ska det tas tunnslip och sen ska bollen komma i rullning. Annars får vi fortsätta leta i fler lådor. Det finns visst ett par hundra till yxor att granska.

Det är båda skrämmande och coolt att min handledare sa att det jag håller på med "nog är mer värt än 15 poäng, men det gör kanske inget". Nej jag vill ju bli duktig på mineralogi/petrologi så det passar mig utmärkt. Jag kommer samtidigt också troligen bli en expert på båtyxor eftersom jag måste behärska morfologin (Malmers klassiska yxgrupper, mer om dessa en annan dag). Fast jag ska hinna/klara av det med.

Notera att inget har ändrat sig på såg-til-ett-tunnslip-fronten. Arkeologerna på museet är fortfarande lika nervösa i frågan. Don’t worry, jag ska inte såga sönder en fin hel yxa.

Nedan, en bild på en av yxorna som jag undersökte. En stridsyxa i vad som kan ha varit en amfibolit - jag är dock osäker på bergarten - det kan vara en skitig diabas likväl. Rent allmänt är det väldigt svårt att göra visuella bedömningar ibland, eftersom yxorna är både eroderade och smutsiga (framförallt av hudfetter från vad som ofta är minst 100 år av fingrande arkeologer).

Nedan. Min arbetsplats under måndagen. Det var behagligt svalt i lokalen. Jag trodde ju att man skulle svettas ihjäl i den här värmen, men slapp alltså undan.

Nedan. Ett urval av yxor. Allt i lådorna var inte båt/stridsyxor, utan en hel del av skafthålsyxor och det fanns säkert med en och annan stenyxa från bronsåldern. Det var just kombinationen båt/stridsyxa och bergarten dacit som vi letade efter. Inte helt lätt.

Varför propagerar Aftonbladet mot vaccinationer av barn? Att man låter någon, som t om erkänner att den saknar alla former av kunskap i frågan få uttala sig i en stor artikel är ju helt obegripligt om syftet inte är att någon med redaktionell makt på aftonblaskan VILL sprida just sån här dynga. Valet av foto, på en unge som skriker när den ska få en spruta känns även den fullt medveten.

Följande fakta gäller kring barn och vaccinationer:

1 Det finns INGEN vetenskaplig forskning som stöder påståendet att det skadar barnen. Det har faktiskt gjorts flera studier, så det beror inte på att det inte undersökts. Allt som finns är påståenden från folk som TROR en massa som inte alls är kontrollerat av någon på ett objektivt sätt. Dvs ett vetenskapligt sätt. Folk som TROR att bara för att de fått en spruta så kan detta förklara en sjukdom som de har. När det i själva verket finns flertalet mycket mer troliga förklaringar.

2 Även OM det skulle finnas risker med vaccinationer som man inte hittat så finns det en annan viktig detalj: Sen vi började med barnvaccinationer har dödligheten i flertalet sjukdomar minskat enormt. Det är TACK vare vacciner som vi idag slipper se tusentals döda barn. Så låt oss spekulera lite och anta att det finns några barn i världen som får problem pga vaccinationer. Vad är det egentligen mot det FAKTUM att miljontals barn världen över slipper undan sjukdomar som vi INTE behöver spekulera över om de är skadliga eller inte? 

Alltså, du har påståenden från hysteriska obildade människor som helt saknar underlag. Påståenden som säger att några miljontedels promille av alla barn som föds kan råka ut för icke dödliga komplikationer pga vacciner. Vi har mot detta det faktum att miljontals barn räddats till livet undan dödliga sjukdomar pga vaccinationer. Hur kan idioterna som propagerar mot vacciner inte ens begripa att det alltså fullständigt kvittar ifall vacciner skulle kunna skada?

Du har faktiskt bara två val: En ytterst osannolik risk att skada ett barn eller högst trolig risk döda det. Vad väljer du? Inte så svår sak att besluta om för alla människor som kan tänka - oavsett om de har akademisk bildning eller ej…

Sätt på skallen och sluta tro på kunskapsfientlig propaganda från folk med grava komplex gentemot vetenskapen!

Läs mer här

Det har känts som jag borde kommentera den sk professorsstriden här i Lund. Biologerna sitter ju i grannhuset från där jag pluggar. Men eftersom jag inte alls har känt till läget har det känts fel. Men en sak kan jag med stor säkerhet ändå säga och det är att det alltid är fullständigt oacceptabelt att någon inom den akademiska världen sägs upp för deras åsikter, snarare än deras agerande. Att den här biologiprofessorn i fråga kanske hade korkade åsikter, kanske uttryckte dem som en dåre, kanske t om är en idiot, är ju inte det samma som att han är olämplig på sin post. Han är ju trots allt professor emeritus, att slänga ut en sådan person är ju något som kräver betydligt mer olämpliga beteenden än dryghet.

Det verkar nämligen inte bättre än att biologiprofessorn fick gå kring något som mest liknar ett brott mot yttrandefriheten. Jag måste säga att det här är ett ypperligt exempel på varför allt utbildningsväsende inte bör privatiseras (men för all del få utsättas för privat konkurrens) - eftersom jag kan tänka mig att det är vardagsmat på privata universitet att besvärliga akademiker tystas eller hotas om uppsägning. Yttrandefirheten är helig - och en statlig instans i ett fritt samhälle kan nog bättre garantera det än en privat. Enkel logik säger att det är lättare att kritisera sina chefer i det offentliga än i det privata eftersom det privata styrs av PR och goodwill-anslag på ett helt annat sätt. Eller det borde vara det åtminstone. Här har vi då ett undantag som bekräftar regeln, eftersom uppmärksamheten visar på hur ovanligt det är med munkavlar och uppsägningar i den här världen efter liknande dispyter. I den privata världen ska företag få säga upp som de vill - det köper jag helt - men i den akademiska finns alltid kravet på att ordet måste få vara fritt - alltså kan man aldrig med den intellektuella hedern i behåll köra samma race där. Och att försvara ståndpunkten att universiteten i Sverige borde privatiseras med att risken för uppsägning kan motverkas med en "fuck off"-princip, dvs att man ju då "bara" kan byta arbetsplats håller som ni rimligen förstår inte speciellt bra. Det finns inte många platser att jobba på som professor i biologi i vårt lilla land - alltså är inte den fria marknadens ideal alls lämpligt eller applicerbart här.

På ett öppet och statligt universitet måste ordet få vara fritt från rädsla för uppsägningar eller annat. Det är ju där som sanningar ska komma fram. Det fria ordet blev dock lite mer ofritt nu. Nu inser man att säger man inte det som hövdingen gillar, kan han sparka en precis som om det vore ett företag. Detta kan bara oundvikligen skada vetenskapen. Det känns som det är ett par personer som däremot borde avgå tillskillnad från biologiprofessorn - och det är dekanen och sedemera rektorn som stödde dekanens beslut. Personer som uppenbarligen inte förstår hur helig det fria ordet ska vara på ett universitet.

Läs mer om det hela på Biology and Politics. Där jag för en gångs skull håller med vad som sägs.

Skånskan Sydsvenskan Sydsvenskan

Jag tänkte komma tillbaka till ett ämne jag gillade att diskutera förr i tiden, nämligen retorik. Ska försöka koppla det till vetenskapliga diskussioner och göra återkommande temaposter om det i mån av ork och tid.

När man skriver en akademisk text är referenshantering väldigt viktigt. Det är så pass viktigt att referenshanteringen, om den är fel, kan stjälpa en hel artikel eller avhandling. Det behöver inte ens vara ett medvetet fel, utan slarv med ett mellanslag eller siffra och folk kan mycket väl såga dig vid fötterna. I stort sett finns det en god poäng varför det är så - för det finns folk som slarvar enormt och det finns folk som är ohederliga. Då är det viktigt att man kan kontrollera vissa påståenden. I akademiska diskussioner då.

Men det kan gå överstyr. Och gör så ofta. Ofta blir referenser och kravet om dessa ett retoriskt vapen för någon som inte håller med, men som inte kan presentera ett sakargument mot ett sakargument. I diskussioner på nätet använder jag själv det vapnet ibland. Det är ett rätt praktiskt vapen att nyttja om man är säker på att personen man diskuterar med inte kanske kan backa upp det vederbörande hävdar. Inte för att personen behöver ha fel, men för att man vet att det är lättare sagt än gjort att plocka fram en referens.

Men det är inte alls det samma som att jag, som påpekar att något ska styrkas med referens, för den sakens skull för en bättre och sakligare diskussion. Jag är en bättre retoriker möjligen, men jag behöver inte ha ett dugg mer rätt i sakfrågan.

Och sen kan det även missbrukas på andra sätt, tex om jag säger att 1+1=2 i en mening och någon får för sig att fälla mig och därmed allt jag säger i den meningen på att jag inte ger en referens till det påståendet. Den generella regeln är dels att påståenden som inte kan betraktas som "allmänt kända" ska kunna styrkas (1+1=2 är dock allmänt känt - tror jag). Dels finns även principen att argument som är självförklarande inte behöver styrkas (1+1=2 är förklarande).

Vad som är allmänt känt eller självförklarande är dock inte jättetydligt. Och det är här som retorikerna kan spela boll. Det kvittar fullständigt hur mycket resonemang och förklaringar man ger till ett påstående - vissa kan alltid hävda att referenser saknas.

Och inom humaniora och filosofi är referenskravet ännu uslare egentligen: Om jag presenterar ett subjektivt argument i en diskussion som faktiskt bygger på en subjektiv grundfråga - då är det totalt meningslöst att jag presenterar referenser till andra som håller med mig. Om jag tex argumenterar för att romarna var hårda mot gallerna, då är det meningslöst med referenser till andra forskare som säger samma sak, på sin höjd är det referenser till romare eller galler som kan önskas utan att det blir osakligt. Att kräva referenser till åsikter från andra forskare är argumentum ad verecundiam, dvs auktoritetsargumentation. Dvs att X blir lite mer sant för att Y med sin fina titel tycker det.

Det är väldigt ofta som folk i princip bygger upp hela sin argumentation på att någon med titel håller med dem och inte på att de kan presentera sakargument i frågan. I know, been there, done that. Och ni ska bara veta hur ofta det faktiskt fungerar.

När utbildningsminister Björklund hävdar att det är si och så med den svenska skolan, då är det rimligt att han kan backa upp det med referenser som styrker att det alls är så, framförallt när så många pedagoger inte höll med, framförallt för att det är en viktig diskussion som berör mångas vardag. Det är däremot inte rimligt att begära referenser till en ev argumentation kring läget i skolan, dvs Björklunds åsikt. Det har ingen betydelse om professor X håller med eller inte. Endast kalla siffror är intressanta. Eller så BORDE det vara i en perfekt värld åtminstone. Tyvärr blir "forskning som stöder detta påstående" ofta det samma som att man kan presentera en tillräckligt lång lista på välkända forskare som anser något som styrker påståendet.

I princip kan man missbruka retoriken kring referenser hur mycket som helst. Inte minst kan det spinna över i att folk som är en auktoritet i en fråga nyttjar den titeln för att hävda auktoritet i andra frågor. Därför ska man också för saklighetens skull försöka undvika att åberopa det så långt det bara går. I frågor där folk presenterar ett påstående uppbackat med argumentation - dvs det är inte bara ett påstående taget ur luften - så är det att föredra om detta bemöts med argumentation - och inte pladder om referenser som då oftast bara är argumentum ad verecundiam.

Sen kan det även vara totalt irrelevant med auktoriteter, tex i totalt oprövbara frågor som tex huruvida det finns en gud eller inte. Det är totalt irrelevant för om det finns en gud eller inte för att Einstein var ateist och Newton en teist. Inget bevisas av detta i frågan. Två smarta män når olika uppfattningar, båda är produkter av sina tider. Hade Einstein levt på 1600talet hade han mer troligt varit teist. Hade Newton levt på 1900talet hade han mer troligt varit ateist. Totalt irrelevant på alla sätt alltså. Inte minst för att frågan i sig öht inte per definition går att bevisa något kring (vilket jag då som ateist i sig ser som ett bevis för guds ickeexistens, men det är en annan diskussion)

Nu finns det väl iofs tillfällen då referenskravet argumentum ad verecundiam inte är helt värdelöst som argument. Även om det är en teori eller t om en åsikt så kan ofta statistik kring hur många gråa eminenser som håller med i frågan säga en del om möjligheten att det är så som dessa tror. För om 99% av världens fysiker i en fråga om fysik (<-viktigt att det är en fråga de kan, se Newton, Einstein-diskussionen ovan!) försanthåller något som "bara" är en hypotes eller svagare teori, inte fakta, så kan det ibland räcka för att övertyga i en diskussion. Och det är inget större fel i det, man är i gott sällskap och allt kan man inte så lätt sätta sig in i. Ibland är det trots allt så att auktoriteter kan ha rätt och att en total majoritet av auktoriteter har totalt rätt. Det får ju inte bli så att att man vänder på argumentum ad verecundiam och hävdar att BARA för att det används så råder motsatsen. Något blir ju inte fel BARA för att det byggts upp med retorik.

Försökte få eld på den petroleumrikakalcitkristallen efter önskemål från stationsvakten. Använde en gaständare på en liten kristall. Som ni ser gick det inte något vidare (bortsett från några mystiska små puffar). Kanske skulle man mala det till pulver först. Det var dock inte läge för mig att börja hamra på balkongen i natt. Jag får pröva det under mer kontrollerade former en annan gång.

Jojo, "hård som sten" heter det ju. Jag kan berätta att få saker kan vara så klena som just sten. Tappade en större kalcitkristall i golvet nyss. Den petroleummättade kalcitkristallen inte bara gick i miljoner små vassa bitar, den stank ner halva lägenheten det fåtal sekunder som de väldigt flyktiga "bensinmacksstinkande" ångorna frigjordes (den är från petroleumrika alunskifferslager). Kan aldrig vara nyttigt att andas in ångor som är så flyktiga.