Låt tredje världen ta hand om det…
Den här artikeln i tidningen fångar miljöproblematiken kring råvaruproduktion i ett nötskal. Alla vill förbättra miljön. Alla talar om att minska utsläppen av koldioxid. Men ingen verkar förstå att det kräver uppoffringar av miljön på andra sätt.
Om du inte vill att stora hangarfartyg ska transporteras råvaror över hela jorden med enorma utsläpp av bränsle som följd, då måste du börja titta på det här med närproducerade varor. Men inte såklart bara så enkelt eftersom du även måste förvissa dig om att den närproducerade varan är effektivt producerad så att miljövinsten av transporterna inte äts upp av ineffektiva och röriga distributionsnät.
Men det finns en del saker som tveklöst faller in under kategorin "bättre lokalt" och det är geologiska naturresurser. Kaolinlera, en vittringsprodukt av fältspatsrik berggrund används tex i pappersindustrin för att helt enkelt göra pappret vitare, jämnare och mer skrivvänligt än det blir som rå pappersmassa. Den används även flitigt i kosmetika och en rad keramiska produkter. Det är inte så att vår kaolin är bättre än den utländska från Sydamerika. Men vi har en betydligt hårdare och bättre kontrollerad lagstiftning kring exploatering än många andra länder. Inte minst jämfört med djungelländer i Sydamerika där rättigheter och miljöskydd defakto är handelsvaror under bordet mer än något annat.
Så ur global miljömässig synvinkel är en utvinning av kaolinlera i Sverige tex i Billingebygden helt klart att föredra. Det blir garanterat mindre utsläpp och miljöpåverkan på jorden som helhet.
Men och det kan jag inte förneka, en kaolinverksamhet innebär yttäktverksamhet och en sådan är alltid ett stort ingrepp på landskapet med vad många tycker är "fula sår". Det skall dock tilläggas att bortsett från risker med damm och risker med förändringar av grundvattennivåer så ska man inte kalla det här för ett ingrepp på natur eller miljö. Det är alltså frågan om estetik.
Alla vill slippa bo bredvid en yttäkt. Alltså ser folk inga större moraliska bekymmer i att säga nej till sån här verksamhet. Men alla vill ha papper - inte minst de som vill trycka upp pamfletter med anti-gruvdrifts-manifest. Alltså måste kaolinet fortfarande utvinnas. Alltså får vi fortsätta offra lite miljö "där nere i något uland" istället. Så länge miljökämpar i Sverige slipper se skiten så finns inte skiten på riktigt.
Jag menar inte med detta att vi borde sluta producera kaolin. Det är en extremt viktig råvara även om dess betydelse inom pappersindustrin kommer försvinna en dag när pappersproduktion mer blir kuriosa än industri. De keramiska ändamålen kan jag mindre om, men jag misstänker att de på intet sätt är på väg att fasas ut behovsmässigt.
Jag menar att vi helt enkelt måste acceptera att det ofta är bättre att utvinna det lokalt i Sverige istället för i någon korrumperad bananrepublik utan miljölagar. Detta gäller alla exploateringsförslag som vi säger nej till i nervösa kommunala upprop. Uran. Guld. Gas. Vi vill ha dem. Vi behöver dem. Vi har faktiskt dem. Alltså borde vi sluta smutsa ner tredje världen och utvinna det själva - för vi kan det faktiskt bättre än alla andra. För vår skull. För miljöns skull. Det eller så är lösningen att vi reducerar vår levnadsstandard rejält och slutar använda råvaror som är problematiska - och börjar dö i förkylningar och annat som kommer med det "ekologiska" priset. Man kan inte ha teknologiskt framtagen välfärd utan att det kostar. Vad än vissa naiva miljötomtar tror.
Kaolinit











To those that complain about costs:
Amount U.S. spends on alcohol (according to google): $166 Billion
NASA Budget (according to wikipedia): $17.2 Billion
That’s only 0.55% of the government’s budget, or half a penny for every dollar of taxes that you pay. It’s amazing they do so much with (relatively) so little.